Hans svårt skadad i Ludvika-raset: "Det skulle gå så jäkla fort"
Det är den 13 juli, mitt under gjutningen av brobanan över järnvägen i Ludvika.
Betongpumpföraren Hans Nordlund har varit igång sedan fyra och sköter betongpumpen växelvis med en kollega.
– Jag har aldrig varit med om att man gjutit på det här sättet. De fyllde på all betong på ett ställe i stället för att gjuta jämnt över bron – och så skulle det gå så jävla fort, säger han i dag.
Strax före olyckan vill kollegan ha rast. Hans skyndar uppför ställningen för att ta över. Ett godståg kommer farande under konstruktionen. Allt vibrerar. Han kommer upp på bron, går över brobanan på sidan för att inte trampa i den blöta betongen. Klockan
är runt 14.00, tre fjärdelar, nära 300 kubikmeter betong har pumpats ut. Precis när han når kollegan kommer smällen. Broformen under honom försvinner och han faller drygt fyra meter ner i flytande betong, i ett inferno av formdelar, reglar och maskiner.
”Var helt säker på att skallen skulle sprängas”
Plywood från väggformen ramlar över hans huvud. Han ser ingenting, känner bara att han sjunker allt längre ner i den blöta betongen. En träregel pressar på från vänstersidan, ett armeringsjärn glider uppför nacken och trycker ihop hjälmen mer och mer.
– Jag var helt säker på att skallen skulle sprängas. Ett par centimeter till så hade det varit slut.
Men armeringsjärnet stannar upp. Då känner han smärtan i övriga kroppen. Ena benet ligger hoptryckt så han tror att det ska gå av, armen är som i ett skruvstäd. En av arbetarna hittar honom under plywooden och sliter upp skivan.
Hans ser att en ung arbetare som han stått bredvid på bron, ligger helt under betongen. Folk ligger fastkilade, blodiga arbetare försöker hjälpa varandra.
Här hamnade Hans Nordlund efter att ha fallit drygt fyra meter ner i flytande betong, i ett inferno av formdelar, reglar och maskiner. Foto: Pavel Koubek/TT Nyhetsbyrån
”Formen framför mig gungade”
– Då hörde jag en ny smäll och såg hur formen framför mig gungade till. Jag kom ingenstans. Jag visste ”nu dör jag”, säger Hans Nordlund. Men det kommer inget ras, han får hjälp att komma loss och till räddning.
12 personer skadades, varav sex allvarligt i olyckan. Gjutformen var byggd i trä med ett ställningssystem i stål under och all gjutning skulle göras under denna enda dag. Det var inget ovanligt svårt projekt. En cirka 25 meter lång, svängd, brobana för bil och cykel.
Så hur kunde olyckan ske? Ännu pågår olycksutredningar om orsaken, ingen officiell förklaring finns.
Läs mer:
12 skadades i rasolyckan. ”Allt har kollapsat”
”Tyvärr inte förvånad att olyckor händer”
Expert om formrasen
Oroad över säkerheten
Men Hans Nordlund var orolig för säkerheten.
–Vi frågade oss om vi verkligen skulle pumpa ut all betong här. Vi började på ena sidan och de körde ut all betong på ett ställe direkt, i stället för att gjuta i omgångar och få en jämvikt på bron. Sedan skulle det gå så jäkla fort, jag var rädd om pumpen och drog ner lite, men då blev jag tillsagd att öka, säger Hans som blev betongpumpförare för sju år sedan. Han har innan dess lång erfarenhet som byggnadsarbetare. Hans jobbade för betongpumpföretaget Swerock med bron. Övriga arbetare som skadades tillhörde polska G & M som anlitats av högsta ansvariga, Skanska, för brojobbet.
”Tänkte att detta kan inte hålla”
En annan person på arbetsplatsen, betongbilsföraren Pierre Lund, reagerade också över gjutmetoden.
– Jag har varit i branschen i över 30 år och har kanske byggt över 100 broar och många ställningar. Jag tänkte att detta kan inte hålla. De öste på för mycket betong på ett och samma ställe. Det blir för tungt och en sidoförskjutning. Det klarar ingen konstruktion, säger han.
Enligt Pierre Lund gjuter man normalt en bro både på höjden och bredden i fler etapper än man gjorde här i Ludvika. Då får man en bärande konstruktion under arbetet och bättre kvalitet.
– Jag frågar mig om arbetsplatsen gjort en ordentlig arbetsberedning och om arbetarna fått veta och förstått hur de skulle jobba säkert, säger han.
Granskar olycksorsaken
Olyckan utreds av arbetsmiljöinspektör Jens Skantz. Han bekräftar arbetarnas bild av arbets metoden.
– Man kunde se att ena sidan var fullt färdig, glättad och klar vid raset. Vad jag uppfattat är det ovanligt att man gjuter på det här sättet, på en sådan här temporär konstruktion, när man inte har fast mark under. Det kanske inte är en lämplig metod.
Parallellt fortsätter han att granska andra faktorer som konstruktionsberäkningar av stålställningen, träkonstruktionen, tåg och vibrationer, väder och vind. Hur jobbet var beräknat och planerat.
Läs mer:
Åklagare om Ludvika-olyckan
Komplicerad utredning om rasolyckan i Ludvika
”Viktigt kommunikationen fungerar”
Detta är ett av de mest omfattande formrasen i Sverige. Håkan Sundquist, professor emeritus i brobyggnad, har följt och själv gjort utredningar av flera formras. När han hör om gjutmetoden i Ludvika säger han.
– Jag tycker det låter som ett mystiskt sätt att arbeta. Beroende på konstruktionen kan det vara viktigt att man gjuter i en viss ordning. Det viktigaste är att arbetsberedningen görs ordentligt, att alla risker vägs in och att kommunikationen mellan alla aktörer fungerar, säger han.
”Höll inte emot betongen”
En arbetsledare för gjutföretaget var direkt efter olyckan kritisk till ställningen.
”Som jag ser det så måste någon ha kalkylerat det fel för vi gjorde inte något fel, vi följde planen och schemat. Kollar man på byggnadsställningen så höll det helt enkelt inte emot betongen”, sa han till Aftonbladet. Då Byggnadsarbetaren sökt företaget har dess advokat hänvisat till pågående utredning.
Tänker på kollegorna som skadades
Hans Nordlund lever med sviterna av olyckan. Hans armbåge krossades, ring- och lillfinger fungerar inte, han fick tre revbensbrott, ena lungan punkterad och har ständig värk.
– Jag tänker på mina polska kollegor. På hur det har gått för den unge killen och hans arbetskamrater. Jag är så tacksam att jag lever, jag tänker på mina söner. Funderingar finns även hos den andre betongpumpföraren, Lars Gustafsson. Han skadade sin hand och handled vid olyckan. Han tänker på smällen, på formen som först rasade ner som en hängbro och sedan rätt ner.
– Det kunde slutat mycket värre om det rasat över tåget. Det ska inte vara farligt att jobba. Om det finns minsta risk måste tågen kunna stoppas vid gjutning så att ingen skadas, säger han.
Skanska: Vi gör en omfattande utredning
Annika Svensson på Skanskas pressavdelning svarar på frågor om olyckan.
Varför göt ni på det här ovanliga sättet?
– Jag kan varken bekräfta eller dementera att vi har gjutit på ett ovanligt sätt. Hur gjutningen gick till får vår utredning visa, om det var någonting som gjordes annorlunda eller om man inte följde arbetsberedningen.
Var det ovanligt stressigt vid gjutningen?
– Det vet jag inte i dag. Det blir också en fråga för utredningen att titta på. Vi gör en väldigt omfattande utredning som kommer att pågå hela hösten i och med att detta är en väldigt allvarlig olycka.
Varför stoppade ni inte tågtrafiken?
– Vi kan begära att tågtrafik stoppas men det fanns inte med i den här arbetsberedningen. Det är en relevant fråga för utredningen att ta reda på ifall tågtrafiken hade någon betydelse för olyckan.
Allvarliga formras
2014, Danmark: En gångbro över motorvägen mellan Köpenhamn och Helsingör störtade samman, i samband med gjutning. Gjutformen rämnade under arbetet och rasade ner på vägbanan. 26 personer ingick i gjutlaget, ett flertal personer befann sig på bron då den föll.
2013, Norge: Två personer dog och flera skadades då en gjutform kollapsade i samband med gjutning i Trondheim. Otillräcklig stagning ledde till olyckan.
Formraset vid Älandsfjärden. Foto: Anders Eliasson
2008, Sverige: Älandsfjärden, två byggnadsarbetare dog och tre skadades då en gjutform till ett brobygge rasade i samband med gjutning. Bland annat var de knektar som användes till formen för klena. Skanska var huvudentreprenör.
2006, Danmark: En person dog vid ett ras vid ett brobygge vid Limfjorden. Vid gjutarbete av en ny sektion av bron rasade tonvis med betong och bråte ner.
