Grävmaskinisten Niklas i rätten idag – så kan han straffas
Historien om grävmaskinisten Niklas och hans kollega som ingrep mot misstänkta dieseltjuvar har fått stor spridning. Byggnadsarbetaren var på plats under rättegången – här är åklagarens yrkanden.
Den 20 februari 2017 griper grävmaskinisten Niklas Krämer och hans dåvarande kollega Leo Björkman en misstänkt dieseltjuv. De binder tjuvens händer och ben med buntband och ringer omedelbart polisen.
För det står de åtalade för olaga frihetsberövande. Idag hölls rättegången i Solna tingsrätt, där åklagaren yrkar på villkorlig dom och samhällstjänst, alternativt villkorlig dom och böter.
– Jag har ingen avsikt att sätta er i fängelse. Problemet är att gripandet inte har skett på bar gärning eller på flyende fot, utan flera timmar efter brottet, säger chefsåklagare Erika Lejnefors under rättegången.
Niklas Krämer och Leo Björkman erkänner handlingen men förnekar brott. De menar att de har agerat genom envarsingripande och saknar uppsåt till olaga frihetsberövande.
Niklas Krämer har precis arbetat med snöröjning när han kommer till tingsrätten. Han är nervös och längtar tillbaka till jobbet.
– Jag hade ju hellre suttit i maskin än att vara här. Jag har plogat hela helgen och så kommer man hit, det är ganska olustigt faktiskt. Här på skärmen över dagens förhandlingar står en som är åtalad för mord, och så en bondlurk som jag.
Under rättegången berättar han utförligt och engagerat om den aktuella natten. Arbetsplatsen Närlunda Schakt & Transport på Ekerö hade utsatts för återkommande dieselstölder, flera gånger i veckan. Niklas hade monterat en kamera med uppsikt över området. Vid 22-tiden den 19 februari fick han bilder från kameran till mobilen: en misstänkt tjuv med dieseldunkar i händerna rörde sig på arbetsplatsen. Han ringde till Leo Björkman och en annan person och åkte till arbetsplatsen.
– Där går tjuven och bär på två stora dunkar, tungt som tusan, berättar Niklas. Vi ser honom klockrent. Han är på väg mot staketet. Men han verkar atletisk så vi tar det lite kallt. Han kommer att passera oss igen och då tar vi honom, tänker vi, för då blir han instängd. Men han försvinner. Vi smyger efter. Leo är en bit ifrån mig och plötsligt ser han en bil och blir nästan påkörd. Då börjar jakten.
De följer efter bilen och påträffar den intill en närliggande gård. Men ingen förare. De ringer polisen som letar med hund, men utan resultat. Niklas får gårdsägarens tillåtelse att sätta upp en kamera för att hålla koll på den kvarlämnade bilen.
På morgonen signalerar Niklas mobil. Kamerabilderna visar att någon är på plats för att hämta bilen. Nu kan de äntligen fånga tjuven. När de påträffar föraren känner Niklas igen gärningsmannen från kvällen innan.
– Det är samma person, till hundra procent. Utseende, kläder och längd stämmer, säger Niklas.
Niklas och Leo stoppar bilen. Efter lite tumult binder de mannen med det som finns tillgängligt i fickorna: buntband. De uppfattar honom som ”yvig” och hotfull. Polisen kommer efter en timme. Gärningsmannen erkänner senare brottet.
Fallet handlar om hur långt begreppet envarsgripande ska utsträckas. Det finns några kriterier som måste uppfyllas. Brottet ska kunna ge fängelse, man ska ta en gärningsperson på bar gärning eller ”på flyende fot” – och exakt vad det innebär är inte skrivet i sten.
Niklas Krämers advokat Martin Cullberg hoppas på frikännande och säger att domen har ett viktigt symbolvärde.
– Det saknas praxis för envarsgripande, så domen sänder en viktig signal om vad privatpersoner får och inte får göra. Tjuven har dessutom erkänt brottet. De här killarna har gjort en hedervärd sak, och agerat i enlighet med reglerna för ett laga frihetsberövande.
Niklas pappa Magnus Mörner var med som moraliskt stöd på rättegången.
– Jag hoppas att det går bra, det säger jag inte bara som pappa, utan för att syftet är gott. Det tror jag att allmänheten också tycker. Det vore synd om man inte kan göra liknande ingrepp, att kvarhålla någon utan våld som till hundra procent är rätt person, säger Magnus Mörner.
Dom meddelas om en vecka, den 12 februari. En lång väntan, tycker Niklas Krämer.
– Det var jobbigt när åklagaren började prata om fängelse. Och nog för att jag tycker om att arbeta, men samhällstjänst? Jag är missnöjd med allt utom ett frigivande. Det blir en tung vecka. Men nu är det tillbaka till snöröjningen som gäller, säger han.