Gräsrötterna på väg att dö

För att vara på den säkra sidan har ett dussin skinksmörgåsar beställts. Några kommer förmodligen att bli över.
– Jag tror att vi blir styrelsen och kanske en, två till, säger Stefan Johansson, ordförande i Byggnads medlemskrets i Gällivare.
Det är slutet av februari och dags för årsmöte. Kretsens medlemmar har kallats via sms.
– Vi tjatar på folk om att komma. Men de lyssnar ju inte, säger Stefan Johansson.
Några minuter efter klockan 18 har ändå sju personer samlats. Förutom styrelsen har årsmötet lockat två medlemmar och ombudsmannen på Gällivares verksamhetskontor.
Mötesrummet är litet, på väggen hänger Malmbergets arbetarekommuns vackert broderade fana. Från en några år gammal affisch på väggen uppmanar Stefan Löfven väljarna att byta regering.
Äldst runt bordet är Maurits Kransdal med sina 76 år. Yngst är snickaren Oskar Eriksson med 22. Medelåldern i rummet ligger närmare Maurits.
– Jag gick med i facket 1959 så jag har varit med ett tag. På årsmötena då var det 50–60 personer och kommunister och socialdemokrater bråkade som fan. Det var kul, skrockar kretsens veteran.
Dagens årsmöte blir en lugnare tillställning. Kretsen har inga nomineringar till förtroendeuppdrag i regionen. Posterna som studie- och ungdomsansvarig lämnas vakanta. Ingen har några övriga frågor att diskutera.
Stefan Johansson läser upp verksamhetsberättelsen. Det tar mindre än en minut.
– Det har ju inte hänt så mycket under året, konstaterar han.

Slogs ihop för fem år sedan

Fem år har gått sedan Byggnads 24 avdelningar slogs ihop till 11 regioner. Bakgrunden var ekonomisk. Medlemsantalet hade dalat under lång tid. Och när förbundet förlorade striden om granskningsavgifterna försvann i ett slag en årlig intäkt på 220 miljoner kronor. Pengarna räckte inte längre till för att fylla ut kostymen. Byggnads var tvunget att banta.
Sammanslagningen vållade hård debatt och på Byggnads kongress 2010 opponerade sig en lång rad ombud. Den vanligaste invändningen var att facket skulle bli toppstyrt och att avståndet till medlemmarna på golvet skulle växa. Förbundsstyrelsen såg samma risk men hade ett recept för att motverka en sådan utveckling.
I anslutning till regionreformen bytte de tidigare sektionerna namn till medlemskretsar. Och gavs dessutom en viktigare roll. Den organisationsutredning som låg till grund för reformen hade, förutom att anpassa plånboken efter verkligheten, som mål att skapa ett mer demokratiskt Byggnads med större medlemsengagemang.
Som ett led i detta flyttades ansvaret för kretsarna från förbundsstyrelsen till de enskilda regionerna, vars fullmäktige i sin tur utses av kretsarna. Medlemmarna fick alltså utökat demokratiskt inflytande över de delar av organisationen som låg dem närmast. I gengäld skulle mer facklig verksamhet på lokal nivå kompensera för färre anställda ombudsmän. Gräsrötterna skulle bli mer aktiva. Det blev tvärtom.
– I Stockholm funkar det väl. Här i Norrbotten kan du ha 70 mil fram och tillbaka till regionen. Folk känner att de inte har möjlighet att påverka, säger Stefan Johansson.

Läs mer: Framtidstro på hamburgerbaren

Vilande kretsar

När Byggnadsarbetaren tittar närmare på medlemskretsarnas arbete visar det sig att 34 av totalt 168 kretsar – eller 20 procent – är vilande. Det innebär att kretsen inte lyckats fylla de stolar som krävs för att bilda en styrelse.
I en stor del av de kretsar som på pappret har verksamhet är aktiviteten dessutom låg. På många håll i landet ser det fackliga gräsrotsengagemanget ut som i Gällivare. Några eldsjälar håller lågan vid liv men avstånden är långa och att locka medlemmar till mötena är svårt.
Antalet medlemskretsar har också minskat stadigt. Före 2012 var de 24 avdelningarna indelade i 248 sektioner. Efter regionreformen slogs flera av dessa samman och antalet landade på 205. Därefter har bristande intresse fortsatt att urholka basorganisationen. Flera regioner har slagit ihop kretsar för att försöka motverka utvecklingen. Den 1 januari 2015 buntade region Väst ihop sina 14 medlemskretsar till fem. Och fler sammanslagningar är att vänta.
– Vi har haft årsmöte precis och jag blev ordförande, men det är ju inte mycket aktivitet. Vi ska prata med regionen om att slå ihop oss med Söderhamn, säger Pär Hildingsson, ordförande i Bollnäs medlemskrets i region GävleDala.
En större krets med fler medlemmar gör det förstås lättare att hitta frivilliga till förtroendeuppdragen. Men sammanslagningarna innebär också att det sammanlagda antalet förtroendevalda minskar. Det blir allt glesare mellan gräsrötterna.

”Har misslyckats”

Patrik Östberg är Byggnads förbundssekreterare och den som har frågorna om interndemokrati på sitt bord. Han satt också med i utredningen som föreslog att kretsarna skulle inrättas, men är kritisk till hur regionerna har skött uppdraget.
– Den lokala demokratin är regionernas ansvar och där har man misslyckats. Är en krets vilande måste man personligen ringa dem som finns i kretsarna, säger han.
Till regionernas försvar kan anföras att det i kölvattnet av stora organisationsförändringars alltid uppstår viss turbulens. Regionreformen involverade allt från arbetsrutiner och ansvarsområden till personalförändringar.
– Det har tagit längre tid än man räknade med och har därmed hämmat utvecklingen av medlemskretsarbetet lite, säger Patrik Östberg. Men det ursäktar inte att man inte parallellt jobbat mer med den här typen av frågor.
Samtidigt medger han att stödet från förbundet kan bli bättre. I vår testkörs en utbildning för kretsarna i region Småland-Blekinge.
– Vi har börjat lägga om resurser för att hjälpa regionerna mer med demokratiarbetet. Demokratin blir bäst om den styrs från kretsen, men det måste bli ett tydligare tryck från förbundsstyrelsen på regionerna att arbeta mer aktivt.

En ödesfråga

Medlemskretsarnas välbefinnande är en ödesfråga även för regionerna och på flera håll försöker man blåsa liv i den fackliga basaktiviteten. I region Öst är sex av 13 kretsar vilande, men kassören Pierre Andersson är optimistisk inför framtiden.
– Vimmerbys medlemskrets är på gång till nästa år. Ödeshögs likaså, säger han.
I vår och i höst ska regionens ombudsmän besöka medlemmar i de vilande kretsarna.
– Vi jobbar hårt på det. Det är synd att de ligger vilande. Då finns det en risk att det blir styrt uppifrån och ned istället för nedifrån och upp, säger Pierre Andersson.
På andra håll handlar det i nuläget mest om att se till att alla medlemmar faktiskt har en krets att kalla sin.
– Vi håller på och planerar en förändring av kretsverksamheten. Vi ska slå ihop några döda kretsar med några levande, säger Tommy Almqvist, vice ordförande i regionstyrelsen för Byggnads Mellannorrland och kretsordförande i Sundsvall.

Stefan Johansson lämnar årsmötet för Byggnads medlemskrets i Gällivare. Sju personer kom på mötet som varade i en dryg halvtimme. Foto: Anette Niia

”Haft gräddfil hela vägen”

Årsmötet i Gällivare tar 36 minuter. För Oskar Eriksson resulterade det andra fackmötet någonsin i det första förtroendeuppdraget, en post som styrelsesuppleant.
– Det känns helt okej antar jag, säger han. Någon måste göra det och de som är med nu lever inte för evigt. De pensionerar sig ju snart.
Stefan Johansson blev omvald som ordförande för ännu ett år. Han är 59 år gammal och har varit fackligt ansluten sedan han som 16-åring fick sin första anställning inom bygg.
– Lagbasen sa att ”i dag är det möte” och då var det bara att komma. Gällivare nådde sitt högsta medlemsantal 1996. Då var de 650 i sektionen och arbetslösheten var skyhög. I dag råder det istället skriande brist på arbetskraft och medlemsantalet har sjunkit till 209, varav 80 är pensionärer.
– Rent krasst behövs det en lågkonjunktur för att medlemmarna ska komma tillbaka. Våra juniorer förstår inte vad man ska med facket till. De har haft gräddfil hela vägen, säger Stefan Johansson.

”Så jävla tungrott”

Högkonjunkturen kan facket inte gärna göra någonting åt. Och regionreformen föddes trots sina problem ur ekonomisk nödvändighet. Men Byggnads har valt en väg som kräver mer medlemsengagemang i en tid när organisationsgraden sjunker och det ideella engagemanget minskar i hela samhället. En ekvation som ute i landet kortsluter krets efter krets.
Stefan Johansson säger att allt har blivit ”så jävla tungrott”. Varför engagerar han sig? Han funderar ett ögonblick över frågan.
– Slår vi igen det här så blir det ju ingenting kvar.