Glasmästarens vånda: "Det här är svårast med jobbet"
Marcus Carlsson blev glasmästare av en slump – men har inte ångrat sitt val. För oss berättar han om vad som är svårast med yrket – och varför man bör ha en gnutta social ådra i sig.
–Jag hade noll erfarenhet av glasbranschen när jag började här på Fallqvists Glasmästeri. Jag kom hit av en slump via Arbetsförmedlingen för åtta–nio år sedan. Jag var i en sysselsättningsåtgärd och fick höra av min arbetsledare att det fanns en plats på glasmästeriet. Så jag gick dit och presenterade mig och fick börja efter en vecka med praktik i ett halvår. Sedan har jag gått som lärling i tre år tillsammans med två glasmästare som lärde upp mig. Nu har jag en fast tjänst.
–Jag jobbar med bilglas, planglas och fönsterreparationer, både till privatpersoner och företagare. Arbetsuppgifterna är väldigt blandade – jag arbetar både inne i verkstaden och får komma ut och träffa folk. När det gäller större reparationer av till exempel butiksfönster så blir det att jobba ute. Utomhusjobb är kul så länge det inte spöregnar. Kunderna är nyfikna och vill gärna vara med och titta när man jobbar. Det är roligt.
– På senare år har det blivit rätt mycket bilglas. Bilrutor är svårast – tekniken har utvecklats så mycket på kort tid, framför allt kring säkerhet. Det är digitala kameror och sensorer som måste hamna rätt och kopplas in i bilen.
Bilrutor är svårast – tekniken har utvecklats så mycket på kort tid, framför allt kring säkerhet.
– Glasmästare är ett yrke jag rekommenderar. Det är så blandat och blir aldrig enformigt. När vi gör större byggnadsprojekt får vi diskutera med andra byggare och vi samarbetar ofta med snickare. Du behöver vara social eftersom du också är säljare. Det gäller att inte vara för blyg, utan att ha lite framfötter.