"Förvånar folk när någon i snickarbyxor tar ton"

Finns det någon likhet mellan att snickra och att sjunga?
– Ja, det tycker jag. Det går inte att gena i varken det ena eller det andra eftersom det är resultatet som räknas. Jag skulle vilja påstå att snickeri är en sorts konstform. Man formar något med händerna. Det är en process och det du bygger måste fungera. Likaså ligger det mycket arbete bakom en konsert. Mycket övning och tankar om hur det ska bli bra för publiken.

Brukar du sjunga på bygget?
– Oh, ja! Jag kanske inte spänner bågen när det är folk och så men när jag är ensam då sjunger jag! Det är extra roligt om bygget är i en lokal med bra akustik. Då passar jag på att repetera inför framträdanden och så leker jag och improviserar till exempel ryska mansarier och imiterar olika röster. Lek är viktigt i livet.

Hur länge har du jobbat som snickare?
– Nu har jag blivit min egen men innan dess har jag varit scenmästare i 10 år och har snickrat mycket i jobbet och lite här och där samt byggt tre egna hus. Men en period jobbade jag faktiskt som begravningsrådgivare eftersom det funkade bra ihop med sången. Det blev dock lite deppigt att börja måndagsmorgonen med ett besök hos patologen. Så jag återgick till snickrandet. Här i Norrland gäller det att ha många strängar på sin lyra.

Vad tycker snickarkollegorna om din sång?
– Faktum är att det är min kollega som tipsade den första tidningen som skrev om mig, för att han hört mig sjunga så mycket och visste att jag varvade snickrandet med konserter. Det är litet förvånande för folk när någon i skitiga snickarbyxor plötsligt tar ton! Jag gillar att vara litet lagom engagerad här i Jämtland – och sjunga på bröllop och begravningar – men att alltid ha snickaryrket att gå tillbaka till.

Men varför just opera?
– Tja, jag kommer från en klassiskt skolad musikfamilj. Mina föräldrar sjöng och spelade och min brorsa är operasångare. Det är bara jag som är svarta fåret! Jag är uppväxt med Jussi Björling och Pavarotti och alla stora tenorer. Och även om jag bara sjöng hemma till husbehov så fanns det hos mig också på något sätt. Familjens juluppträdanden med tre hormonstinna tenorer var jätteroliga och påminde nog en italiensk familjemiddag – åtminstone som de gestaltas på film.

Namn: Hans Löfgren
Gör: Snickare och tenor.
Ålder: 46.
Bor: Östersund och i stugan i Ottsjö.
Familj: Fru och två barn, 15 och 17 och två bonus, 10 och 12.
Sjunger: Allt, både modernt och klassiskt.