Första spadtaget – men var är byggarbetarna?

Första spadtaget är en lång tradition för att starta nya byggprojekt. Till festligheten bjuds det in personer som ska ta ett spadtag, kasta i väg lite sand eller grus samtidigt som de ler mot en kameralins. Ett pr-jippo för att ge projektet uppmärksamhet och en möjlighet för höjdare med gemensamma intressen att mötas.

Vid stora statliga infrastrukturprojekt kan det bli extra fint besök från statsministern eller en landshövding. Vid mer vardagliga byggen greppas spaden ofta av kommunstyrelsens ordförande, vd:ar på byggbolag och beställare.

Vissa går utanför ramen och bjuder in barn med färgglada små plastspadar. Ibland får pensionärer vara med på bild när ett nytt äldreboende ska byggas.

Men byggjobbarna – de som ser till att byggnaden faktiskt kommer på plats – lyser med sin frånvaro. Faktum är att vi inte hittar en enda byggnadsarbetare när vi tittar igenom över tusen ”första spadtaget”-bilder från hela landet.

Eller jo, förresten, en. Han står och instruerar en vd-gubbe vilka spakar han ska dra i, i en grävmaskin. Hans ansikte är emellertid väl skymt av maskinens stora backspegel.

En av deltagarna som svarar i vår byggpanel, anläggaren Marion Kässi, känner igen sig:

– Vi ska alltid hålla oss undan. Vi blir tillsagda att gå in.

Jag minns att de släppte några ballonger. Jag såg det på avstånd.

Pernilla Flodström jobbar som anläggare på Peab. Just nu arbetar hon hemma i Örnsköldsvik, det blir mest småjobb.

– Förut när jag bodde i Stockholm blev det en del stora projekt. Jag var bland annat med från början på Friends Arena.

Fick du vara med på första spadtaget?
– Nej, men jag minns att de släppte några ballonger. Jag såg det på avstånd. För mig dyker det upp som minnen på Facebook ibland.

Så det blev inga fotoblixtar på dig?
– Nej, vi har kanske för skitiga kläder. Jag vet inte.

Men varför är det så här? Vi sökte svar hos dem som får vara med och gräva. En som varit med och greppat spaden vid flera tillfällen är Meeri Wasberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Haninge, utanför Stockholm. Hon tycker det är viktig att som ”kommunens främsta företrädare” vara med för att markera utvecklingen i kommunen.

Vad brukar det vara för folk på de här tillställningarna?
– Representanter från byggherren, entreprenören, kommunala tjänstemän, olika förtroendevalda och ibland har det till och med varit med personer som ska bo i huset när det är klart. Så det är lite olika.

Varför är inga byggnadsarbetare med, tror du?
– Det har jag ingen aning om. Ibland är bygget redan igång och då är de på plats, men om de är med och tar första spadtaget kommer jag inte ihåg.

Men vad tror du?
– Det kan bero på att när företagen går ut med sina pressmeddelanden så visar man upp sina främsta företrädare i företaget precis som kommunen visar sina främsta företrädare i olika sammanhang. Men det här med första spadtaget är inget som vi i kommunen styr över. Det är byggherren som bjuder in.

Det är fantastiskt roligt. Nyligen var jag med och tog första spadtaget i Fagersta. Över hundra personer var på plats.

Riksbyggen, där Byggnads är storägare, är en av landets största bostadsbyggare. Där åker spaden i marken titt som tätt. En som brukar vara med är vd:n Johanna Frelin. Hon skriver i ett mejl att det är viktigt för Riksbyggen att visa upp den samhällsnytta som Riksbyggen bidrar med. Att bolaget skapar nya bostäder och arbetstillfällen.

– Sedan är det fantastiskt roligt. Nyligen var jag med och tog första spadtaget i Fagersta. Över hundra personer var på plats, det var en ren folkfest.

Fest alltså, men någon byggnadsarbetare var inte med och grävde. I stället hivades det lite grus av ett kommunalråd, en vd, en avdelningschef och en marknadsområdeschef. Inte en snickare eller betongarbetare i sikte.

Fastighetsbolaget Balder är en annan storbyggare. Ibland är även fastighetskungen Erik Selin, vd och storägare, med och gräver. Eva Jonasson är presskommunikatör.

Vad tror du är orsaken till att byggnadsarbetare inte är med och tar första spadtaget?
– Entreprenören är alltid med under första spadtaget men liksom vi som fastighetsägare så måste även de begränsa antalet inbjudna för att eventet inte ska bli för stort.

Grävpartyt får inte bli för stort alltså. Förståeligt, alla kan inte vara med när det vankas folkfest. Huset måste ju byggas.