Få åtal efter dödsolyckor
Varje person som dör på en arbetsplats är en tragedi, som drabbar familj, arbetskamrater och vänner. Men att människan dött innebär också att det saknas ett vittne och en människa som kan tala för sin sak och hävda sin rätt. Detta ställer extra höga krav i alla led på den brottsutredning och den rättsliga prövning som sedan görs.
Byggnadsarbetarens granskning visar att få olyckor leder till åtal. Av 14 olyckor med 15 dödsfall i byggbranschen under 2008 har åtal väckts i två fall. Det ena efter olyckan i Kista där en person omkom och två skadades. Det andra efter olyckan vid formraset över Älandsfjärden, där två byggnadsarbetare dog och tre skadades. Vi har följt de dödsolyckor som inte ledde till åtal, för att se vad som hänt. Trots att det är allvarliga olyckor finns frågetecken i flera fall, oavsett om detta sedan påverkat slutresultatet eller inte.
Inga bilder direkt
Det viktigaste vid en brottsutredning är att snabbt säkra bevis. Erfarna brottsutredare vittnar om att det snabbt måste göras genom bland annat fotografier. Men efter en fallolycka med dödlig utgång i Hässelby, Stockholm, den 28 januari togs inga bilder direkt. ”Patrullen har inte tagit några bilder då kamera inte fanns att tillgå”, skrev polisen. Fotografier togs först senare vid den tekniska utredningen. Det är också viktigt att olyckan kodas rätt från början av polispatrullen. Att kodningen utgår ifrån att ett brott är begånget och att någon varit vållande till dödsfallet. Men vid en olycka i Stockholm den sjunde april, då en grävmaskinist dödades i ett stenras, användes koden 9002 ” arbetsolycka utan misstanke om brott”. Flera åklagare säger att de, där det behövs, ändrar felaktiga koder. Men den första kodningen kan ändå få betydelse. Det kan påverka inriktningen på arbetet och användas av försvaret i en senare rättegång.
Inget polisförhör
Vittnesförhör är en del i brottsutredningar. Men efter en dödsolycka vid fall från tak i Göteborg, den 23 oktober, höll polisen aldrig något förhör med vittnet som befunnit sig på samma tak. Vittnet reste åter till hemlandet, Rumänien, samma kväll. Den enda intervjun gjordes senare av Arbetsmiljöverket, för verkets egen olycksutredning.
Hans Stevander, regionalt skyddsombud på Byggnads i Göteborg är kritisk.
-Det är självklart att polisen skulle hållit ett eget förhör med vittnet. Det här handlar ju om en dödsolycka och en brottsutredning. Arbetsmiljöverket och polisen har olika roller.
Kammaråklagare Jörgen P Lindberg lade ner förundersökningen. Han säger att det beror på att det inte kunde visas att arbetsgivaren brustit i sitt skyddsansvar. Bland annat eftersom skyddsutrustning fanns, hade beordrats och inte användes. Åklagaren tog del av Arbetsmiljöverkets vittnesuppgifter och ett polisförhör med vittnet hade inte ändrat beslutet, menar han.
-Om utredningen gått vidare, hade vi med säkerhet hållit egna förhör.
Oklart bevisläge
I vissa fall har Arbetsmiljöverket velat att åklagaren skulle utreda misstänkta arbetsmiljöbrott. Ett exempel är när Magnus Svensson omkom då ett flera hundra kilo tungt borrhuvud sänktes och klämdes mot hans huvud. Detta skedde i samband med borrningsarbeten för fjärrvärme, vid Deje utanför Karlstad. Maskinens reglage till borrhuvudet satt oskyddade, så att man ofrivilligt kunde komma åt dem. Det är enda rimliga förklaringen till olyckan, enligt Arbetsmiljöverket som också bedömde att om maskinen varit utformad enligt reglerna hade olyckan aldrig inträffat. På grund av faran drev verket också frågan som ett marknadskontrollärende, så att skyddet måste förbättras på alla sådana maskiner. Men förundersökningen lades ner i oktober 2008.
– Min minnesbild är att man inte visste vad som hade hänt. Det fanns inga vittnen, säger kammaråklagare Ingvar Wennersten som ledde utredningen.
Att maskinen var så pass farlig att den måste göra säkrare känner han inte till.
– Jag vet inte hur det som kommit fram hade påverkat mitt beslut, säger han.
Fel på ställningen
I Umeå har arbetsmiljöinspektör Sture Hansson funderat mycket över varför ingen åtalades efter en olycka den 22 maj där svetsaren Marek Ruszel föll nästan nio meter från en ställning. Avståndet mellan ställningen och pannväggen var 54 centimeter, medan det enligt reglerna inte ska vara mer än 30 centimeter. Inget skyddsräcke var heller monterat mot pannväggen.
-Den omkomne hade inte fallskyddsutrustning på sig, vilket var sagt att man skulle. Men hade ställningen varit rätt byggd hade olyckan aldrig hänt, säger Sture Hansson.
Kammaråklagare Magnus Nilsson lade ner förundersökningen.
-Jag kommer inte riktigt ihåg omständigheterna. Men det var för att jag inte kunde visa att någon brustit på ett sätt som framkallade straffansvar.
Men hur såg ni på att avståndet mellan ställningen och väggen var för långt?
-Frågan var uppe. Men jag har ingen klar minnesbild av hur vi resonerade.
Läs hela reportaget i kommande nummer 14 av Byggnadsarbetaren.