Elitstyrkan på bron: ”Det kan inte bli mer extremt”

Det är sen kväll när betongarbetaren Magnus Johansson öppnar grinden till hissen och trycker på knappen. Han är på väg upp i pylonen. Åtta minuter senare når han tvärbalken mellan de två enorma benen. En spiraltrappa i stål leder honom vidare ännu högre upp, mot ett litet trångt utrymme. Det är där, 73 meter över brobanan, som ena ändan av nattens kabel ska monteras.

Nere på bron står resten av det erfarna gänget. De är omkring 15 personer, alla med ett gemensamt mål, att få kabeln på plats. Ett arbete där enorma vikter ska förflyttas med millimeterprecision. Samtidigt är det en kamp mot klockan. 04:30 ska trafiken börja rulla igen. Folk ska till jobbet. Ett enda misstag kan få förödande konsekvenser.

– Man får ett rejält adrenalinpåslag när man jobbar med det här, säger Magnus Johansson.

66-åringen har varit med länge i byggsvängen och jobbar på övertid. Men kabelbytena på Tjörnbron håller honom kvar.

– Det här är det mest spännande påhugget.

Nedskissat i tummat block

Magnus Johansson är en 35-gubbe. Han har varit med sedan Svevia började byta ut kablarna 2015. Kvällens kabel, nummer 35 i ordningen, ska hängas upp på brons mittspann. Med en vikt på nästan 14 ton och en längd på 161 meter är den tyngsta och den längsta på hela bron. Den gamla kabeln, som plockades ner kvällen innan, ligger nu gammal och sliten utsträckt längs broräcket, redo att skrotas.

Det finns fler 35-gubbar på bron den här kvällen. Den mest givna av dem alla är den tidigare snickaren Mats Larsson, platschef på Svevia sedan 2013. Huvudanledningen till yrkesbytet var just kabelbytena. Mats Larsson hade en idé om hur de skulle gå till.

– Jag har alltid gillat att klura ut saker. Allt finns nedskrivet här, säger Mats Larsson och visar upp ett tummat skissblock.

Där finns alla instruktioner. Om hur vajrar, klämkoppel, bärgare, domkrafter, vinschar och kranbilar alla måste samspela därute på bron.

Vi gör något som egentligen inte är möjligt

Förutsättningarna gör kabelbytet så svårt. Om de fick stänga av bron helt från trafik under en vecka skulle de kunna använda stora lyftkranar och fixa allt enbart i dagsljus. Nu är det inte möjligt på grund av persontrafiken. I stället tvingas de arbeta under tidspress, under några få mörka timmar på natten. De kan bara använda små lyftmaskiner som snabbt går att få på plats. Dessutom – blåljus ska kunna passera hela tiden utan fördröjning – så de kan bara blockera ena vägbanan.

– Det finns inte utrymme för någon att improvisera. Alla måste följa planen. Vi gör något som egentligen inte är möjligt, säger Mats Larsson.

Trycks ner 15 centimeter

Enkelt beskrivet fungerar metoden genom att den gamla kabeln lösgörs vid sitt nedre fäste så att spänningen släpps. Efter det lossas det övre fästet och med hjälp av en vinsch högst upp på pylonen firas kabeln ner på vägbanan. Natten därpå, om vädret tillåter, upprepas proceduren fast på motsatt vis, med en ny kabel som först monteras i pylonen och sedan spänns fast nere på bron.

För att kunna utföra arbetet har Svevia monterat en arbetsplattform mitt på bron under brospannet. Tyngden från den och annan utrustning trycker ner bron femton centimeter. När sedan den långa kabeln kopplas bort sjunker bron med ytterligare femton centimeter. När den nya kabeln är på plats och arbetsplattformen är borta kommer bron återigen att lyftas upp i rätt höjdläge men det kommer ta några dagar innan den stabiliseras på rätt nivå.

– Stora företag ute i världen som arbetar med att bygga snedkabelbroar säger alla att det vi gör är svårare än någonting som de någonsin gett sig på, säger Mats Larsson.

Ser inte varandra

Lyftet den här kvällen flyter på. Svaga vindar. 6 grader. Perfekt! Det finns inga regler för vilket väder som är acceptabelt. Det krav Trafikverket har är att arbetet måste ske ”säkert”.

En supermåne kastar sitt starka sken över Askeröfjorden. Varselkläder lyser upp. Fixerade blickar mot kabeln som sakta rör sig upp mot fästpunkten högt upp på pylonen.

Det är ett samlyft mellan två som kör vinschar, tre som kör kranbil och en som kör bärgningsbil.

Där sitter Magnus Johansson och följer färden. Där är även Mats Larsson son, Carl Larsson, som är en så kallad spelande tränare fast på bygget. Han är arbetsledaren med arbetshandskarna på.

– Det kan inte bli mer extremt än det är jobbet eftersom det är så många rörliga punkter samtidigt. Det är ett samlyft mellan två som kör vinschar, tre som kör kranbil och en som kör bärgningsbil. Alla kör samtidigt och dessutom ser vi inte vararandra, säger Carl Larsson.

Koll på vikten

Målet under lyftet är att få en så liten båge på kabeln som möjligt. Uppe i tvärbalken i tornet står en våg som visar hur mycket vinschen har i drag. Allt eftersom vinscharna lyfter eller sänker kabeln så drar bärgningsbilen fram mer kabel så att vikten är så låg som möjligt.

En större båge på kabeln skulle kunna få kabeln att kana okontrollerat. Samtidigt håller en kranbil ut kabeln så den inte kommer i kontakt med de kablar som sitter på plats och passeras på vägen upp.

Hela lyftet orkestreras via komradio. Om någon behöver säga något så börjar de med att säga – stopp. Då stannar alla för att lyssna. Carl Larsson lägger mikrofonen mot läpparna.

”Stopp. Kranbilar framdragning fem meter. Starta på min signal. Tre, två ett.”

Ute på brobanan trycker kranbilsföraren och 19-gubben Niclas Nibell lite lätt på sin joystick. Han har stropparna runt slutet på kabeln, ett enormt vadderat metallhuvud. Huvudet dras mot pylonen, några centimeter över marken.

– Gängorna på huvudet får inte skadas. Det är mitt ansvar att se till att det inte händer. Då får vi problem senare.

Byter position

En bit in på natten sitter kabeln fast uppe i pylonen. Det är då klämkopplet, där vajern till vinscharna kopplats, ska skruvas bort. En klättrare firar sig som en skuggfigur ner från pylonens topp och får jobbet gjort. En annan är backup om en räddningsinsats skulle behövas.

Efter det påbörjas arbetet med att dra kabeln åt andra hållet. Kranbilar och bärgare byter position. Kabeln ska sträckas och huvudet ska förankras i fästet nere på brobanan med hjälp av en enorm mutter på 260 kilo. Klockan 04:25 är kabeln uppspänd och klar. Fem minuter senare rullar den första personbilen över bron.

Se film från kabelbytet här

– Vi hann i tid. Det krävs hög tillit mellan alla som arbetar här. Alla måste ta sitt ansvar. Det är verkligen så, säger Mats Larsson.

Om några veckor är det dags att samla elitstyrkan igen. Om vädret tillåter kommer Mats Larsson att kunna titulera sig 36-gubbe.

Få de senaste byggnyheterna – direkt i din inbox! Prenumerera på Byggnadsarbetarens nyhetsbrev.