Efter tunga beskedet – Kim hoppas på vändning: "Is i magen"
Ventilationsmontören Kim Hugosson har blivit arbetslös i sämsta tänkbara läge, mitt i coronapandemin. Men hon har hopp.
– Har jag lite is i magen tror jag att jag kommer att få en anställning, säger hon.
Kim Hugosson från Torsås i Småland gjorde sin sista dag som ventilationsmontör på företaget i Kalmar förra veckan. Sedan gick 24-åringen ut i en oviss arbetslöshet, mitt under coronakrisen.
– Jag blev uppsagd på grund av corona. Det var olägligt och jag blev väldigt besviken, säger hon.
Är du orolig, med tanke på arbetsmarknaden?
– Både ja och nej. Det öppnas ju alltid upp nya möjligheter, oavsett hur läget ser ut. Det ska bli spännande att se vart jag tar vägen nu. Jag vill ju jättegärna vara kvar i branschen. Vi får se vad som händer.
Du har gjort ett inlägg i Facebook-gruppen Ventilationare utan gränser, där du berättar att du söker nytt jobb i branschen. Vad har du gjort mer?
– Inom ventilationsbranschen är det väldigt få annonser ute, både på företagens hemsidor och arbetsförmedlingens hemsida. Så jag brukar höra av mig till chefer på företagen istället. Jag har mejlat några chefer, men det är många som har anställningsstopp. Det suger ju ganska hårt, men man får hålla tummarna för att det öppnar sig någonstans.
Vad tror du, hittar du ett jobb?
– Har jag lite is i magen tror jag att jag kommer att få en anställning i branschen.
Hur lång tid tänker du ge det?
– Det beror lite på. Jag är sugen att utbilda mig också. Det kan till exempel bli till elektriker, så att jag får vara kvar inom bygg.
Du trivs i branschen?
– Ja, verkligen.
Vad är det som du gillar?
– Helheten. Jargongen är lite tuff, framför allt om man är kvinna, men jag gillar ju den. Det är mycket sexskämt och man driver mycket med varandra. Det är högt i tak och det gillar jag. Sedan är det fritt och man får vara sig själv. Det är väldigt avslappnat på byggena, inte så spänt som det kan vara i andra yrken.
Nu får du göra lite reklam för dig själv. Varför ska man anställa just dig?
– För det första är jag ung och jag är faktiskt kvinna. Jag kan känna att arbetsgivarna bör vara mer rädda om oss kvinnor som finns i branschen. Och så är jag inte som alla andra. När jag blivit varm i kläderna har jag mycket att ge gruppen och jobbet.