Efter Skåne-släggan – är blockaden tillbaks på allvar, Byggnads?

Regnet duggar över Rydebäck. Himlen är ett tjockt dis. Fasaden på det snart färdigställda äldreboendet är mörk.

Det är en sådan där dag när hela världen känns svartvit. Men en ilsken röd fläck bryter igenom gråskalan. På stängslet som omger bygget sitter en skylt. Den som går närmare kan läsa överskriften: ”Indrivningsblockad.”

– Direkt efter att vi hade utlyst blockaden sade arbetsgivaren att ”okej, nu jobbar vi igen”, berättar Magnus Arling, avtalsansvarig på Byggnads Skåne.

– Nej, svarade våra medlemmar, vi strejkar.

Den 12 september drämde Byggnads Skåne till med indrivningsblockad mot två underentreprenörer som bland annat monterat fasadkassetter på Rydebäcks nya äldreboende, som beställts av Helsingborgs kommun.

Bolagen ingår bägge i den lokala TS-koncernen. Tillsammans hade de löneskulder på över 200 000 kronor till sex av Byggnads medlemmar.

– Det var många bitar som behövde falla på plats för att vi skulle dra igång en in-
drivningsblockad. Det är ett ganska skarpt vapen av flera anledningar. Det finns ingen varseltid som vid normala stridssituationer och man hänger ut de här bolagen inför beställare och branschen, säger Magnus Arling.

Indrivningsblockaden var Byggnads första på 13 år. Och reaktionerna lät inte vänta på sig.

”Riktigt bra jobbat.”

”Kämpa på.”

”Helt rätt av er.”

”Som vi längtat.”

Så löd några av hundratals uppmuntrande kommentarer i sociala medier. Från arbetsplatserna kom rapporter om jubel. Blockaden ska ha gått hem i bodarna – oavsett politisk åskådning eller inställning till facket.

Entusiasmen gick inte obemärkt förbi i region Skåne.

– Vilken pepp det är! Den håller en vaken hur trött man än är, säger Ida Bornlykke, ombudsman som länge granskat TS-företagen.

Både arbetsgivaren och de anställda kommer från Östeuropa. Koncernen hade gäckat Byggnads i åratal. Men när facket lyckades värva några av de utländska arbetstagarna så öppnade sig möjligheten att agera.

– De märker att vi hjälper dem och när det kommer en nyanställd så säger de till den att ”gå med i facket för annars blir du blåst”, säger Ida Bornlykke.

En gång i tiden var indrivningsblockader vardagsmat inom bygg- och anläggning.

– Byggnadsarbetarna var ett lag-gäng. Fick man inte betalt så satte man sig ned tills lönen kom. Det här utvecklades till indrivningsblockader som blev en erkänd form av stridsåtgärd. Det säger Kurt Junesjö, expert på arbetsrätt som i många år jobbade på den fackliga juridikbyrån LO-TCO Rättsskydd.

Han ser två anledningar till att indrivningsblockader blivit alltmer sällsynta. Den ena är den statliga lönegarantin som infördes 1971 och öppnade för en slags facklig inkassoverksamhet. Facket kan begära att företag som inte betalar lön försätts i konkurs. Då aktiveras lönegarantin och medlemmarna får sina pengar av det offentliga.

– Men indrivningsblockader är mycket effektivare än inkassoverksamhet. Att sätta företag i konkurs är väldigt bökigt och dyrt.

Indrivningsblockader är mycket effektivare än inkassoverksamhet.

Men om blockader är enklare och billigare, varför används de i så fall inte oftare? Här är den andra anledningen Kurt Junesjö ser:

– Industrifacken har lagt en slags skräckstämpel på att strejka. Det har fått en spridningseffekt inom LO och smittat av sig på andra stridsåtgärder som indrivningsblockader, säger han.

– Men jag tror att stridsåtgärder bygger upp och stärker facket. Att man använder dem så lite innebär att den fackliga verksamheten byråkratiseras.

Leif Nysmed, snickare och riksdagsledamot för Socialdemokraterna, ser ytterligare en förklaring.

– Det har handlat om en rädsla efter Lex laval, som genomfördes under Allianstiden, där man slog sönder blockadvapnet i Facksverige.

Han stod själv strejkvakt utanför skolan i Vaxholm år 2004, där Byggnads satt ett lettiskt företag i blockad för att tvinga fram kollektivavtal. Det som såg ut som ett fackligt rutinfall blev snabbt storpolitik. Borgerliga opinionsbildare anklagade Byggnads för rasism och efter ett utslag i dåvarande EG-domstolen begränsades konflikträtten.

Begränsningarna gällde aldrig indrivningsblockader. Och revs dessutom upp 2017. Men ängsligheten har legat kvar, menar Leif Nysmed.

– Därför tycker jag att det var jävligt befriande när man gjorde det här i Skåne. Det är den här kampen man måste våga ta ibland, säger han.

– Det visar att det finns något reellt bakom hoten, att man kan hamna i blockad. Och det har ett signalvärde för medlemsnyttan. Man betalar ganska mycket i medlemsavgift för att vi ska ha en organisation som ser efter villkoren inom bygg, då gäller det att den levererar också.

Det var jävligt befriande när man gjorde det här i Skåne.

Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Hagelin lyfter också fram signalvärdet. En konkursansökan finns bara på papper – men blockaden är konkret. Den synliggör att någonting faktiskt händer.

– Våra medlemmar ute på arbetsplatserna ser ju fusket dagligen. Det här visar att organisationen är på tå, säger han.

Avtalssekreteraren tror på fler indrivningsblockader framöver.

– Ja, och anledningen till att jag tror att det kommer öka är ju att branschen ser ut som den gör. Vi ser ju kriminaliteten i de här bolagen och det här verktyget är en effektiv modell där det så passar.

Det krävs en del arbete för att man ska göra en blockad och jag tror att vi inte riktigt har haft kunskapen fullt ut i organisationen.

Men kriminaliteten inom bygg är knappast ny. Sedan facket senast tog till blockadvapnet har brottsliga bolag vunnit alltmer mark på landets byggen. Om blockader nu är så effektiva, varför har de då använts så sällan?

– Det krävs en del arbete för att man ska göra en blockad och jag tror att vi inte riktigt har haft kunskapen fullt ut i organisationen. Man har nog inte tänkt på att man haft den här möjligheten, säger Torbjörn Hagelin.

En gång i tiden hade ingen höjt på ögonen över en indrivningsblockad inom bygg. År 2023 möts det av stående ovationer.

– Det har varit enormt mycket hejarop, både på Facebook och telefonsamtal, om att vi tar tag i problemet, säger Magnus Arling på plats utanför bygget i Rydebäck.

Är den bortglömda blockaden på väg att göra comeback?

– Jag önskar någonstans att det kanske blir så. Det innebär samtidigt att vi har lyckats med vår viktigaste grundfråga, att organisera arbetare. Det är där det börjar.

Blockadskylten som gett eko i branschen är egentligen ganska blygsam. Men den bär på ett fackligt löfte som är större än några hopspikade plankbitar och en laminerad A4.

Eller som det uttrycks på skylten: ”Indrivningsblockaden pågår till dess full betalning erlagts.”

Har blockaderna glömts bort – och blir de fler framöver?

Patrik Jerksten, ordförande Byggnads Väst:

– Kort och gott kan man väl säga att det är ett stridsmedel som legat på vila av okänd anledning. Det är ju någonting som vi har rätten att ta till om det inte stämmer, och som jag tror att fler förbund kanske också bör ta till. Exakt varför det inte har gjorts kan jag inte svara på.

Jan Andersson, ordförande Byggnads Mälardalen:

– Jag kan inte svara på om blockaderna kommer att bli fler. Det finns inget självändamål med stridsåtgärder men visst är det så att lönebedrägerierna har ökat och behöver man använda konfliktvapnet så ska man göra det.

Thomas Rolén, ordförande Byggnads Västerbotten:

– Vi har haft ganska bra möjlighet att komma överens med våra motparter via kontakt öga mot öga. Men nu har det blivit ett kyligare klimat överlag, så jag tror att indrivningsblockaderna kommer att öka. Vi ser även, i samband med stora projekt, att det finns en tendens att man struntar i avtal.