Nollvision – men 14 döda: "Alla vill ju komma hem "

Dödsolyckorna ökar. Förra året dog 14 personer i olyckor inom bygg- och anläggningsverksamhet, visar Byggnadsarbetarens granskning.
Det är fem fler än året innan och de senaste åren har dödsolyckorna gått upp, både på arbetsmarknaden i stort och i byggbranschen. Det är tvärt emot riksdagens och byggbranschens nollvision.

De som tar smällen, de som dör i olyckor, är byggnadsarbetarna.

Läs också Så miste 14 livet: Föll, klämdes och träffades av väggblock

På Skanskas arbetsplats vid Sankt Görans sjukhus i Stockholm jobbar snickaren och skyddsombudet Per Nylén. På arbetsplatsen hjälps han och flera andra skyddsombud åt med skyddet.

– Dödsolyckor ska inte få hända, därför måste man ha en nollvision. Största problemet i dag är oseriösa firmor och korta byggtider som leder till stress och att man tummar på säkerheten. Ofta finns inte skyddet inplanerat men vi ska hinna med ändå, säger han.

I somras dog en person i en avlastningsolycka på en annan av Skanskas arbetsplatser i Stockholm.
Det grep både Per och hans kollegor.

– Man blir berörd, får sig en tankeställare, säger han.

Vi har besökt tre byggen där byggnadsarbetare tycker att nollvisionen är nödvändig men att stora förändringar behöver ske. Flera av dem har upplevt traumat av dödsolyckor på tidigare arbetsplatser, andra har själva skadats svårt eller varit nära att hamna i en svår olycka.

Läs också Sekunder från att träffas av borrkärnan: "Jag var nära döden"

Byggnadsarbetarna på de tre arbetsplatserna är rörande eniga om vilka som är de värsta riskerna. Tidspress, stress, dålig planering, språkförbistring, splittrade arbetsplatser och oseriösa företag. Samt brister i eget ansvar och att yrkesarbetare sällan kan påverka byggplaneringen.

– Både vi och byggföretagen måste bli bättre på att säga ifrån om tiderna. Att protestera när byggherrar ger så korta tider att det inte går att jobba säkert, säger lagbasen och anläggningsarbetaren Göran Nilsson på ett Peabbygge vid Campus Albano i Stockholm.

Han och flera av hans kollegor har upplevt dödsolyckor tidigare, då en balk föll i Kista och vid ett trappras i Solna. De har fikat på samma ställen, varit i samma osäkra miljö som dem som dog. Själv låg Göran Nilsson på sjukhus i sju månader efter att ha fått benen avslagna i ett ställningsras på Åland. En dåligt förankrad 8–9 meter hög ställning rasade.

– Att få ner olyckorna, att hindra dödsfall och skador, är det viktigaste av allt. Alla vill ju komma hem. Men mycket behöver ske för att olyckorna ska gå ner, säger Göran Nilsson.

Men hur ska det gå till?

Läs också Ylva Johansson: "Otroligt allvarligt"

Håkan Olsson är ställföreträdande generaldirektör på Arbetsmiljöverket. Han ställer sig bakom byggnadsarbetarnas uppfattning om farorna och att olyckorna måste få ett stopp.

– Folk måste kunna gå till jobbet och komma hem på kvällen och vara hela till kropp och själ under hela arbetslivet.

Vad krävs och av vilka för att uppnå noll dödsolyckor på byggena?

– Det krävs insatser av alla. Att arbetstagarna är noga med att följa instruktionerna och rutinerna som tas fram. Det krävs tydliga rutiner och regler från arbetsgivare, skyddsombuden har sin del, intresseorganisationerna har sin och vi som myndighet ska bedriva tillsyn där riskerna är som störst, säger Håkan Olsson.

Bland dödsolyckor på byggen är fallolyckor de vanligaste, tillsammans med kläm-, ras- och fordonsolyckor.

– Snö, frost, regn och hårda vindar bidrar till att fallolyckorna sker.

Det säger forskaren Lars-Erik Hallgren som har djupintervjuat arbetare som skadats i fall från ställningar, stegar och nu senast tak. Snart kommer han med en ny rapport.

– Säkerheten påverkas av vilken arbetsgivare man har. De stora företagen har ofta en utbyggd skyddsorganisation, men på många mindre byggföretag får byggnadsarbetarna betydligt sämre möjligheter att skydda sig – eller inga alls. Det är en stor orättvisa, som också måste lösas politiskt, säger han.

Risker på ett bygge är ett komplext samspel mellan tid, arbetsuppgifter, material, skydd och beteenden. Olyckorna har ofta orsaker som återkommer.

Bengt Järvholm är professor i yrkes- och miljömedicin, som granskat dödsfallsstatistik i byggbranschen:

– Ofta är det kedjor av händelser som leder till olyckor. Man måste helt enkelt
se till att få skyddsarbetet gjort. Att till exempel få upp fallskydd och använda skyddsutrustning. Jag tycker också att de stora byggherrarna som kommuner, landsting och staten måste agera föredömen. De behöver följa upp hur deras entreprenörer sköter sig, säger han.

Riksdagen har satt en nollvision som mål för hela arbetsmarknaden, ”Håll nollan” är ett branschövergripande initiativ som samarbetar för att hindra skador och dödsfall på byggarbetsplatser. Också Byggnads och Sveriges Byggindustrier har samma vision.

Kan en nollvision mot dödsolyckor och allvarliga olyckor få dem att minska?

– Allt annat än nollvision är helt orimligt. Vad ska man annars ha än målet att ingen ska dö eller skadas i arbetet? Det säger Marianne Törner, säkerhetsforskare vid Göteborgs universitet.

Vad förpliktigar ett uttalat nollmål till?

– Har man satt upp en vision måste man tydligt arbeta för att nå resultat, för att det ska inge förtroende hos medarbetarna. Annars känns det bara som ett spel för gallerierna. De olika aktörerna måste visa att de lägger muskler bakom visionen.

Är det möjligt att nå målet noll dödsolyckor i byggbranschen?

– Ja, varför skulle det inte vara det?

Marianne Törner har undersökt vad som leder till säkrare arbetsplatser.

– Cheferna måste i allt sitt agerande vara tydliga med att säkerheten är viktig och involvera medarbetarna i säkerhetsarbetet och lyssna till vad de har att komma med, för det skapar en känsla av ansvar.

Det är också viktigt, anser hon, med regler och rutiner som alla känner till och som är väl förankrade och det är viktigt att de följs upp. En avgörande fråga är också hur man får in de utländska arbetare som inte kan språket.

Riskerna på ett bygge förändras ständigt. Det gör det extra svårt att minska olyckorna.

Ulrika Dolietis är vd för ”Håll nollan”, en samarbetsorganisation bestående av byggherrar, konsulter, entreprenörer och branschorganisationer. Organisationen jobbar bland annat med att sprida kunskap och utveckla gemensamma, säkra, arbetssätt i branschen.

– Det behövs mer samsyn om hur vi hanterar de allvarligaste riskerna i branschen och sedan har ett bättre lärande kring hur vi bäst förebygger dem. Jag ser inte riktigt att vi hanterar de allvarligaste riskerna med den respekt och det planeringsarbete som krävs i dag. Vi måste ha bättre barriärer för att hindra att olyckorna sker, säger Ulrika Dolietis.

Hittills har olyckstalen gått åt fel håll, när tror du att det vänder?

– Det är inte enkelt, men jag tror att vi kommer att se en successiv förbättring. Jag upplever att många i branschen verkligen vill arbeta för en förändring.

Ulf Kvarnström, arbetsmiljöombudsman på Byggnads, och Berndt Jonsson, nationell samordnare för arbetsmiljöfrågor på Sveriges Byggindustrier, är eniga om att det krävs systematiskt arbete och bra förberedelser, förebyggande arbete, för att få ner olyckorna.

Är era medlemsföretag beredda att bekosta och göra det som krävs för att få ner dödsolyckorna?

– Det vill jag påstå. Det kan man också se på att olyckstrenden på längre sikt gått ner. Men det går för långsamt. Vid olyckor brister det ofta i att man inte följer regelverket och inte jobbar såsom planerat. Ytterst är det ett arbetsgivaransvar, men arbetstagare måste såklart också följa rutiner och regler, säger Berndt Jonsson.