Citybanan - ett riskbygge

TID: 10.40.

PLATS: Ett 28 meter djupt schakt 
på Riddarholmen.

Det är slamrigt och högljutt nere i den jättelika gropen. Man hör knappt vad man tänker. Men banksman Tim Roche är superkoncentrerad. Han är på väg att dirigera kranföraren som ska lyfta en last med ledningar, ett jobb som egentligen är rena barnleken för båda. Rekordet i schaktet ligger på ett dubbellyft med två kranar, då en 38 ton tung stålbalk skulle ner.

– Tunga lyft är bäst. Då flyttar sig folk och alla är mer uppmärksamma, säger Tim som kommer från Limerick på Irland.

Hans orange hjälm visar att han är banksman, en yrkesgrupp som dirigerar kranföraren och kopplar lasten. Det utförs otroligt många kranlyft på bygget.

Allt ska upp och ner ur schaktet och samtidigt är det svårt med sikten för kranföraren. I början av bygget hände åtskilliga incidenter. Då tog irländarna med sig systemet med banksman, vilket innebär att bara de som har en speciell utbildning får koppla. De samarbetar hela tiden med kranföraren och det gemensamma språket, engelska, är viktigt. Incidenterna halverades.

– Man kan inte ha vanliga byggnadsarbetare till så farliga jobb. De gav sig ofta inte tid att hämta rätt utrustning och kopplingar och har inte rätt utbildning, säger skyddsombudet Tommy Thuresson som på heltid bevakar säkerheten på bygget.

Farligt, komplicerat och internationellt. Det är byggandet av Söderströmstunneln i ett nötskal.

– Detta är det farligaste projektet på hela Citybanan. Här har vi en mängd saker som pågår hela tiden både under och ovanför vattenytan. Här finns alla allvarliga risker man kan tänka sig på ett bygge, säger Tommy Thuresson.

Det händer saker hela tiden.

– Folk bränner sig, skär sig, bryter fingrar, ramlar. Det är alltid något när det är så mycket folk, konstaterar han. Och arbetsplatsen ställer särskilda krav på evakuering. Man måste kunna lyfta ut folk stående på speciella bårar om de skadat sig.

TID: 11.39.

PLATS: Taket till ett av tunnelelementen.

Lukten är stark och tung. En skylt varnar för arbete med härdplaster och byggnadsarbetarna ser ut som rymdgubbar för att skydda sig. De sprutar på ett tätskikt med plasten metylmetaakrylat på taket och sedan ska skyddande betong och därefter plåt på.

– Vi är helt beroende av vädret. Det får absolut aldrig regna, säger Joel Jonsson från Bro och Tak Isoleringar.

Inget får gå fel. Det måste bli helt tätt. För detta och två andra tunnelelement ska nästa år sänkas ner och bli Söderströms sänktunnel. En oerhört komplex sak som ska vila på stålkärnepelare i vattnet.

Elementen har färdats långt. De började som stålkonstruktioner i Tallinn, bogserades på pråmar till Underås vid Södertälje där en del av gjutningarna gjordes. Sedan fortsatte de till sjöss hit för att göras klara. Mycket av jobbet med Citybanan är inte synligt för den som passerar. Massor av berg har sprängts ut och åtskilligt med jobb sker under vattenytan. Bara en liten del av det stora tunnelelementet sticker upp ur vattnet.

Att det är mycket arbete både i och på vatten ökar riskerna, liksom att arbetsplatsen ligger mitt i en farled.

– Risken att falla i vattnet vintertid är något av det farligaste vi har, säger Tommy Thuresson.

– Vi hade en kille som ramlade i vattnet i 25-gradig kyla. Då klarar hjärtat mindre än tio minuter. Men han lyftes upp med lyftkran och var inomhus på några få minuter. Vi har fortlöpande mycket övningar, bland annat i livräddning.

En annan risk är fritidsbåtar och vattenskotrar som inte tar hänsyn till den blåvita flaggan som betyder dykare i vattnet och som kör för fort.

TID: 12.04. 

PLATS: tunnelanslutningen 
på Söder Mälarstrand.

Bland armeringsjärnen kryper Frankie Kerins från Sligo på nordvästra Irland. Det är bara någon meter högt på det lägsta stället.

– Väldigt trångt, konstaterar han.

Frank är steelfixer, armerare, på anslutningen till Söderströmstunneln. Här är ovanligt mycket armering och gjutning. Orsaken är tunnelns konstruktion och att det är många, tunga byggnader ovanför berget. I tunneln jobbar ett tjugofemtal personer på en liten yta.

– It’s a heavy job (det är ett tungt jobb), säger Frankie Kerins.

Det finns 17 nationaliteter på plats och majoriteten utgörs av ett sextiotal byggnadsarbetare från det irländska bemanningsföretaget ICDS Constructors. Därifrån kommer också Frankies arbetskamrat, Tomasz Witowski, från Warszawa i Polen. De är ett gäng som flyttar runt mellan jobben i världen. På många arbetsplatser är språket en arbetsmiljörisk. Här är projektspråket engelska och Tommy Thuresson, som är en av få svenskar, tycker att det fungerar bra.

– De utländska företagen är här för att stanna. Det måste vi anpassa oss efter och kunna hantera ute på arbetsplatserna, säger han.

Vid ingången till tunneln vakar skyddshelgonet Sankta Barbara över tunnelarbetarna. Och utanför uppdateras regelbundet ett anslag där det framgår att 20 olyckor med en dags sjukfrånvaro inträffat sedan byggstarten av Söderströmstunneln för fyra år sedan. Det ska påminna alla om att vara försiktiga. På andra delar av Citybanan har dödsolyckor inträffat.

– Vi har varit förskonade från det värsta. Men har haft en del otäcka tillbud, som en telehandler med teleskoparm som föll och krossade hytten på en minigrävare. Dessbättre kom ingen till skada, säger Tommy Thuresson