Byggtekniken som gör att valvbron kan stå – i 2000 år
Det finns valvbroar som stått i 2 000 år. Byggtekniken är enkel och genial och de överlever tack vare fysikens lagar.
1. Håller i en evighet
Som så mycket annat när det gäller byggteknik så ligger romarna bakom valvbroarna. Under deras tid tog konstruktionen stora steg framåt. Arkitekten som ritade Pont du Gard i södra Frankrike under det första århundradet efter Kristus, lovade att bron skulle hålla i minst femtio år. Han hade nog häpnat om han fick veta att den står där över floden Gard än i dag.
2. Hjässtenen är nyckeln
Tekniken bakom valvbroar är lätt att förstå. Grunden är att det måste finnas ett starkt stöd, brofästen, på var ände av bron. Tänk er sedan en ställning med en cirkelformad form i trä mellan de två brofästena. Efter det är det bara att stapla sten, från sidorna av valvet och in mot den högsta punkten på bågen. Och till slut trolleritricket: Den så kallade hjässtenen som kilas fast i toppen. Efter det kan träformen plockas bort.
3. Naturens lagar gör sitt
När träformen är borta så vill naturens lagar, tyngdkraften, att stenarna ska falla neråt. Då ökar friktionen mellan stenarna och de kilas fast mellan varandra. Stenarna hänger kvar i en vacker båge. Eftersom kraften från stenarna pressas ut mot sidorna är det helt avgörande för att brofästena står stadigt som berget.
4. Två hot som kan fälla en valvbro
Stenvalvsbroar kan byggas i ett eller flera spann. Är det flera måste de bropelare som byggs mellan spannen vara lika starka som brofästena eftersom de utsätts för samma press. Vatten är ett av hoten mot en stenvalvsbro. Strömmande vatten kan äta upp det mesta, även brofästen och bropelare. Och om de försvagas riskerar pressen från valvstenarna att fälla hela bron.
Ett annat problem är träd. De kan slå rot bland stenarna i stöden. Med tiden blir de här rötterna större och större och till slut sprängs stöden sönder långsamt. Det här gäller främst broar som inte underhålls.
5. Broar som engagerar
Det finns tusentals valvbroar i landet och det lockar många nyfikna. En som ofta tar med sig kameran för att dra ut och plåta gamla rariteter är Ingvar Hansson från Landskrona. Han köpte en kamera för några år sedan och tänkte ta tag i ungdomsdrömmen att fotografera en favoritfågel, Kungsfiskare. Något som är lättare sagt än gjort. Av en slump fick han i stället syn på en stenvalvsbro och sedan dess är han fast. Det som intresserar mest är hur broarna är konstruerade.
– Jag brukar fundera på hur man kunde bygga dessa små underverk med så enkla medel, för hundratals år sedan. Studerar man undersidan på en valvbro från 1700-talet så kan man inte annat än beundra strukturen i bygget. Hur väl man kunnat placera stenar med anpassad form som blev så stark utan annat bindemedel än gravitationen, att de står kvar. Det imponerar på mig.