Arbetsledaren lurade ner byggstädaren Johanna i källaren – sen gick han till angrepp
Han håller fast hennes händer. Pressar hennes kropp mot väggen. Om hon skriker kommer ingen att höra henne. Hur ska hon ta sig levande därifrån? Byggstäd brukade vara Johannas favoritjobb. Men efter övergreppet på arbetsplatsen vill hon inte tillbaka.
9 juni 2023, tidig morgon. En underentreprenör har beställt byggstädning till Norra stationsgatan, centrala Stockholm, där en gammal industrifastighet rustas upp till flådigt företagshotell. För Johanna, som egentligen heter något annat, är det första dagen på arbetsplatsen.
– Så jag fick instruktioner av den här mannen. Det var ju jag och två kollegor. Eftersom kollegorna inte pratade svenska så fick han prata med mig, berättar hon för Byggnadsarbetaren.
Mannen är ägare till den underentreprenör som jobbat med kompletteringar i fastighetens garage. Under dagen återkommer han gång på gång för att prata med Johanna.
– Det kan vara lite tungt att byggstäda, men den här dagen var det inga svåra arbetsuppgifter. Det var att städa dörrarna och dörrfodren, så det hade nog inte behövts så mycket instruktioner. Men jag upplevde att han var väldigt kontaktsökande.
Johanna och kollegorna jobbar på. Ägaren kommer tillbaka ännu en gång. Nu vill han att Johanna ska följa med. Säger att han behöver visa någonting.
Hur kan jag vara så medgörlig som möjligt, så att han inte blir förargad och jag kommer härifrån levande?
Trycker upp henne mot väggen
De går ner en våning. Johanna känner ett vagt obehag men viftar bort det. Det är ju ändå en arbetsplats, tänker hon.
Mannen öppnar en branddörr och leder in henne i ett rum. Sedan går han till angrepp.
– Direkt när vi kom in i det här lilla rummet så tryckte han upp mig mot en vägg och tog tag i mina handleder, säger Johanna.
Han försöker pressa in sin tunga i hennes mun. Frustar och flåsar.
– Vid några tillfällen släppte han mina handleder men liksom tryckte kvar mig med kroppen. Då tog han på mina bröst och på mitt kön och på min rumpa medan han väste vad han ville göra med mig.
LÄS OCKSÅ: Företagets förslag efter övergreppet: ”Prata ut”
”Hur kommer jag härifrån levande?”
I Johannas huvud rusar tankarna. Bygget är nästan färdigt och folktomt. Hon är helt ensam i källarvåningen, instängd bakom en branddörr med gärningsmannen. Om hon skriker kommer ingen att höra.
– Hur kan jag vara så medgörlig som möjligt, så att han inte blir förargad och jag kommer härifrån levande? Inte för att han hade varit våldsamt hotfull, men jag tänkte ju att om han inte får vad han vill då skulle han kunna bli det.
Övergreppet pågår i tio minuter. Johanna försöker lirka sig ur situationen, säger att hon måste gå tillbaka till jobbet. Det måste hon inte alls, hävdar ägaren, det är han som har beställt städtjänsten.
Men Johanna insisterar. Lugnt upprepar hon att jobbet väntar. Mannen kommer av sig, släpper taget om henne.
– Kanske i morgon då? frågar han.
Först kommer chocken
Den som är i chock vet sällan om det själv. Känslorna kommer först när pulsen lagt sig. Johanna går tillbaka till arbetet.
– Jag var tankspridd, jag vet inte vad jag tänkte eller kände. Så jag stod och skrapade på någon liten fläck på en dörr. Och sen vet jag att jag frågade min kollega vem man kontaktar om något har hänt något på arbetsplatsen. Han frågade om jag hade gjort illa mig.
Johanna ringer sin chef. Det är först när chefen svarar som hon bryter ihop.
– Då blev jag jätteledsen direkt, säger Johanna.
Jag har alltid haft ganska dålig självkänsla och tänkt att mig får man göra vad man vill med.
Tvekar om polisanmälan
Chefen på städfirman uppmanar henne att kontakta polisen, men Johanna tvekar. Ifrågasätter sig själv. Hon är ju så vänlig och tillmötesgående, kan det ha uppmuntrat gärningsmannen?
Paranoida tankar kryper sig på. Johanna oroar sig för att underentreprenören ska söka upp henne i hemmet. Hon drabbas av flyktkänslor när hon ser arbetare i varselvästar på stan. Blir plötsligt arg från ingenstans, helt olikt henne.
Johanna söker psykologhjälp för stressen. Och efter en månad väljer hon att polisanmäla.
– Jag har alltid haft ganska dålig självkänsla och tänkt att mig får man göra vad man vill med. Men jag fick så mycket kärlek och stöttning att jag började känna att det inte stämmer, man får inte alls göra vad man vill med mig. Så till sist kände jag att finns det en liten chans att jag kan få upprättelse så ska jag väl ta den, säger hon.
LÄS OCKSÅ: ”En kund tyckte det var lika bra att jag klädde av mig”
Döms mot sitt nekande
Det hinner gå mer än ett år från övergreppet till rättegången. Men gärningsmannen döms för sexuellt ofredande. Han nekar men flera vittnen kan styrka delar av händelseförloppet. De har sett underentreprenören uppmana Johanna att följa honom ned i källaren, de har sett henne bryta ihop efteråt.
När städfirmans chef hämtade Johanna på arbetsplatsen försökte underentreprenören gång på gång ringa chefen och skickade sms som andas desperation: ”Vad här hänt? Snälla svara.”
Straffet blir villkorlig dom och 50 dagsböter på 620 kronor. Dessutom döms gärningsmannen att betala 29 300 kronor i skadestånd.
Är det här vad det kostar att stänga in nån i ett garage och ofreda den?
”Skadeståndet hade kunnat vara en krona”
Fick Johanna den upprättelse hon hoppades på?
– Ja, i alla fall så mycket som man kan få. Nu finns det i alla fall ett offentligt dokument där det står att den här personen har begått en orätt mot mig. Det är skrivet i sten på ett sätt, säger hon.
– Sen kändes det lite konstigt när jag läste att jag skulle få skadestånd. Är det här vad det kostar att stänga in nån i ett garage och ofreda den? Det kändes märkligt. Men skadeståndet hade kunnat vara en krona, det hade fortfarande varit domen som hade spelat roll.
LÄS OCKSÅ: Ofredad och uppsagd på VVS-firman – sexdömd fick jobba kvar
Arcona: Valt att inte jobba med företaget
Johanna säger att hennes chef varit en ”beskyddare” som gjort allting rätt. Efter övergreppet bröt städfirman med underentreprenören, plockade bort sin personal och kontaktade projektledningen. När domen nu vunnit laga kraft är beskedet från huvudentreprenören Arcona, ett dotterbolag till Veidekke, att underentreprenören inte är välkommen tillbaka.
– Vårt ställningstagande i ledningsgruppen var att vi inte vill ha människor som beter sig så på arbetsplatsen. Så vi valde att inte jobba vidare med det företaget, säger vd:n Peter Kvist.
Ingen mer byggstädning
I dag jobbar Johanna bara med hemstädning. Som hon känner nu är tiden inom bygg förbi. Det är en lättnad men också en sorg.
– Byggstädning var min favorittyp av städning innan, men nej, jag skulle nog inte kunna gå tillbaka. Jag har aldrig haft någonting emot att det är ett väldigt tungt jobb, men det som har stört mig är den här kulturen som har funnits på byggarbetsplatser. Det är jätteskönt att slippa den, säger hon.
Det är inte att jobbet är tungt. Det är ju dig och det här snacket och den här kulturen.
”Inte att jobbet är tungt”
De allra flesta hon mött på bygget har antingen varit ”supersnälla” eller neutrala som folk är mest. Men det saknas omklädningsrum för kvinnor. Många bodar är ofräscha, liksom många skämt. Och det finns attityder som lever kvar fastän resten av samhället förändrats.
– I lunchrummet på ett bygge så var det faktiskt någon gubbe som gnällde om att kvinnor inte vill jobba i gruvor eller bygga hus eller spränga saker, minns Johanna.
– Och jag satt där och tänkte att vi vill visst bygga hus och spränga saker. Vissa dagar gör jag inget annat än att bära säckar med cement. Det är inte att jobbet är tungt. Det är ju dig och det här snacket och den här kulturen. Vi vill inte vara med er. Ni skrämmer ju bort oss.
Gå med i Facebookgruppen Arbetsmiljö på bygget och få de senaste nyheterna i ditt flöde.