Byggpoeten: "De sa fan va kul, vad häftigt att du skriver dikter"
Han är markarbetare och poet. Emil Pettersson har gett ut tre poesiböcker. ”Jag måste få utlopp för allt jag tänker på”, säger han.
När började du skriva poesi?
– Det började nog när jag var 14. Jag växte upp med en ensamstående pappa och tre syskon. Jag skulle vara den hårda, tuffa killen men man måste få utlopp för det man känner någonstans. Så började jag skriva.
Vad är det för typ av poesi du skriver?
– Det är verkligen allt. Från mörka kärleksdikter till min syn på samhället och drömska dikter. Jag skrev en dikt till Kommunalfacket. Jag tyckte synd om dem som jobbar i hemtjänsten och vården och tycker de blir illa behandlade av staten. Den blev uppskattad i Norrköping på diverse äldreboende. Min sambo, som jobbar i vården, hade satt upp den i fikarummet på sitt jobb och sedan spreds den.
Vad driver dig att skriva?
– För mig är det viktigt att skriva för att bli av med tankar och bearbeta olika saker. Jag måste få utlopp för allt jag tänker och snöar in på. Och det kan vara allt från en strof, eller en låt som fastnar i huvudet till något som händer i samhället. Jag mår inte riktigt bra om jag inte får skriva. Jag har haft en tid nu då jag inte kunnat formulera något riktigt. Det blir som en skrivabstinens kombinerat med skrivkramp. Det är inte optimalt.
Du kan skriva vad du vill
Så länge du följer manus
Annars censureras dom bort
Du kan vara vem du vill
Så länge du passar in
Annars censureras dina tankar bort
Nackdelen och fördelen med en fri värld är den samma
Alla får säga sitt
Även idioter
Ett fritt nät är nu ett minne blott
Det som inte passar in censureras bort
En fri värld utan censur är en utopi för mig
EN fri värld där även de mest skruvade tankar får finnas
Är en värld för mig
Censuren blir mer påtaglig för var dag som går
Det som inte passar in raderas
Och sen förföljs
Censuren är redan över vårat nät
Bara det storebror gillar får vara kvar
Vi måste visa att alla finns här
Fattig som rik
Smart som idiot
Alla får plats
Utan censur
På den planet jag vill leva finns det plats för alla tankar
För alla ord
Även för en idiot
Utan censur skulle vi bli rikare som människor
Utan censur skulle vi lära av varandra, men de kommer inte ske
I rädsla av de farliga, gömmer vi oss från allt
Är lyckliga för skyddet storebror bestämmer
För storebror vet ju vårat bästa?
Vad tycker du mest om att skriva?
– Det är svårt. Det beror på vilken sinnesstämning jag är i. Men det blir generellt sett väldigt mycket om drömmar, stjärnor och månen, som jag har en speciell svaghet för. Alla mina böcker är till hälften skrivna på svenska och hälften på engelska.
Har du gått skrivarkurs?
– Nej, det är jag med fel och brister och det tror jag blir bäst och mest personligt. Men jag är med i ett community där vi ger varandra återkoppling på skrivandet.
Pratar du poesi med kompisarna i boden?
– Nej, det är mest när det kommer en ny kollega in till boden och får reda på att jag skriver dikter. Jag brukar ha med mig ett ex av varje bok då och visa lite.
Vad brukar de säga?
– Jag var ju väldigt nervös när jag gav ut den första. Den här branschen är ju lite macho och så kommer man som poet. Men jag blev förvånad att det blev så väl mottaget allting. De sa fan va kul, vad häftigt att du skriver dikter. Jag trodde jag skulle bli häcklad men det är ingen som gjort.
Stjärnorna är vakna inatt
Dom gnistrar och tindrar
Dom sjunger sin lovsång för oss, som inte kan sova
Inatt är en natt likt många andra
Möter fullmånen på en kalkstensstäpp
Månen och stjärnorna kallar åter till fest
Kallar åter till drömmar
Lilla björn och jag delar på en hink med mjöd
Under dryckeslag förklarar vi vår kärlek för varandra
Denna natt, som alla andra delas med stjärnor och månen så full
Denna natt, är inte ensam i dryckeslag
Denna natt skålar vi för månen, som lyser med sin prakt
På en kalksten, vid en sjö
Har natten bara börjat
På en kalksten vid ett hav
Har trollen vaknat
Det är inatt trollen och demonerna bjuder änglarna på mjöd
Det är inatt jag språkar med lilla björn
Inatt är alla det dom vill vara
Inatt är alla det dom borde vara
Vi festar på mjöd
Och på vin min vän
Med tindrande stjärnor och månen så full
Med månen full kan vi ändå inte sova
Vi får dansa genom natten på en kalstensplätt
Tills solen än engång vaknar
När skriver du?
– Kvällar, ibland på nätter och när barnen inte tar uppmärksamheten. Vi har en 14-åring, en sjuåring och en som är ett halvår. Så de tar ju en del tid.