Bygget som räddar barn

– Det är inte så ofta man går på en vägg, säger lagbasen Tomas Larsson.

Men vi står stadigt på den här väggens högkant och blickar ut över bygget. Utrymmet är knappt, spont kantar gropen som sträcker sig nästan fram till staketet. Innanför de tjocka väggarna ska cancerpatienter få protonbehandling. Det är en relativt skonsam typ av strålning. Den har en träffsäkerhet som gör att andra organ än de sjuka inte påverkas. Alla barn som behöver strålas ska erbjudas behandling, men även vuxna patienter kommer tas emot.

En stor skylt berättar för bilisterna som sveper förbi på Dag Hammarskjölds väg att Skandionkliniken i Uppsala blir Nordens första klinik med sådan behandling.

– Det kommer säkert rädda en massa barn. Det är ju bra att de forskar i sånt här, att laga människor, säger snickaren Peter Loberg.

Om ett år ska en cyklotron, en accelerator som skapar strålningen, byggas in strax intill den plats där Peter Loberg står och snickrar i dag. Den kommer lyftas in i två delar, på 120 respektive 100 ton. För att undvika att kranen sjunker medan cyklotronen står orubbad ska man påla och gjuta en platta att ställa kranen på. När cyklotronen väl är igång ska man hålla sig borta från just det rummet som den står i.

– Då tvärdör man visst, säger Tomas Larsson om att vistas där när den är igång.

Men i rätt mängd räddar strålningen liv. Genom ett vakuumrör ska den ledas in i tre behandlingsrum som börjar ta form på rad. Men den får absolut inte läcka ut någon annanstans. Och det är där de tjocka väggarna kommer in i bilden. Den kraftigaste hittills är 2,75 meter tjock.

– Det var riktigt mäktigt faktiskt. Det är första gången man går inne i en vägg och armerar, säger Tomas Larsson.

Väggen är ändå en lättviktare jämfört med ytterväggen som ska gjutas i sommar. 3,2 meter betong och 40 centimeter marmorplattor ska skapa 3,6 meter vägg. Den ska dessutom gjutas i järnmalmsbetong. Med vanlig betong hade den behövt vara ytterligare 30 procent tjockare för att stå emot strålningen.

Drygt 300 kubik betong ska slås på med två decimeter åt gången. Gjutningen kommer att pågå i 15 till 20 timmar och då ska 150 bilar in med betong. Järnmalmsbetongens tyngd gör att varje bil kan ta mindre last än vanligt.

– Det måste vara minutiöst planerat, säger platschefen Henrik Roos.

Det får absolut inte uppstå några sprickor vid gjutningarna, man har rent av konsulterat en professor i betonglära för att finslipa tekniken. Tomas Larsson konstaterar att det inte är helt enkelt att undvika småsprickor då stora väggar med rejäla urspårningar för bjälkar gjuts i ett stycke. Och bjälklag ska spännas in både här och där. Dessutom ska rundade hörn och labyrintliknande ingångar skapas i behandlingsdelen. Än en gång är syftet att strålningen, som inte kan svänga, inte ska ta sig ut.

– Det är ett rejält jobb, ett bra armeringsjobb. Man får fundera lite, säger armeraren Thomas Andersson.

Flera av arbetarna säger samma sak; att man får fundera lite, lösa problem längs vägen.

– Det är roligt. Allt är nytt, inget är lika, så det blir lite mer tänka än vanligt, säger snickaren Lasse Wagerlind.

Ytterligare en utmaning är att se till att det inte uppstår några skarvar som går rakt igenom en vägg. Det skulle skapa ännu en möjlighet för strålarna att ge sig ut i Uppsalaluften. Därför har bräder lagts i betongen då den brunnit. Så skapas försänkningar som gör att skarven snirklar sig när nästa etapp gjuts på. Skarven ska dessutom fyllas med en asfaltsmatta som håller emot så att den färdigbrunna betongen inte spricker när den nya krymper.

Men ovanpå strålningsapparaturen kan man inte bara fläska på med flera meter betong. Här ska finnas utrymme att lyfta igenom den dag då något behöver bytas ut. Betongplattor kommer läggas som ett tredimensionellt pussel i öppningarna. Men än så länge står Erik Eriksson under bar himmel med sin bilningsmaskin. Han står stadigt när den skakar igång. Grunden är uppstagad med drygt 700 betongfyllda stålpålar som går ända ner i berget. Byggnaden får absolut inte röra sig minsta lilla på snedden. Då riktas laserinstrumenten om.

– Det känns rätt häftigt. Det är nåt som betyder något i alla fall, säger Erik Eriksson om bygget.