Bygger arena i gasklockan: ”Speciellt att hela tiden jobba över muren”

”Ta det långsamt nu. Tre centimeter kvar. Lite till. Såja, snyggt Fia.”

Från radion uppe i kranhytten knastrar instruktioner från en av lyftledarna nere på marken. Fia Sundbaum, 59, kranförare på Edins, sitter i sin varma hytt drygt 40 meter upp i lyften och rattar vant spakarna samtidigt som hon skrattar till.

– Tre centimeter kvar, hur ska man kunna se det? Jag får hålla koll på att linan utanför fönstret rör sig lite försiktigt. Man vill ju inte höfta.

Hon och kollegan Ludvig Reinel i den andra kranen har ett minst sagt viktigt uppdrag på arbetsplatsen. Det enda sättet att få in materialet är nämligen att lyfta det över en 40 meter hög tegelmur.

– Direkt när jag fick höra om det här projektet sa jag ”där vill jag vara med och jobba”, säger Fia.

Och så blev det. Hon är en av tre kranförare som jobbar i skift med att förvandla den stora tegelgasklockan ”Gasklocka 2” i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm till en elva våningar hög nöjeslokal.

Som ett Kinderägg

Gasklocka 2 byggdes 1899 och producerade stadsgas för huvudstadens invånare. Tillsammans med ett trettiotal andra byggnader ingår gasklockan i det som heter Gasverksområdet.

På 1970-talet började staden fundera över att göra om platsen, från industri- till kulturplats. När gasproduktionen lades ner 2011 kunde man påbörja förvandlingen på allvar. Den kanske häftigaste idén var att skapa en stor nöjesarena inne i den stora gasklockan.

Staffan Lorentz, projektchef Norra Djurgårdsstaden, har jobbat med området sedan dess.

– Vår vision var att skapa ett levande område med kunder och besökare under dygnets alla timmar. Sådana här projekt tar alltid oerhört lång tid, men nu börjar det växa fram. Man får nästan nypa sig i armen lite, säger han.

När vi går runt på arbetsplatsen får vi flera gånger höra att projektet går ut på att bygga ”ett hus i ett hus”. Projektet liknas vid ett Kinderägg där chokladskalet är gasklockans tegelmur och överraskningen är själva byggnaden inuti.

För att komma över krönet har jag varit tvungen att korta kättingen. Vissa gånger har jag bara 50 centimeter att spela på mellan lasten och murkrönet.

Muren ett byggnadsminne

Tegelmuren anses vara ett byggnadsminne och att slå upp stora portar där byggmaterial kan tas in är inte ett alternativ. Däremot fick staden tillstånd att riva taket. På så sätt kan man med hjälp av lyftkranar få in material innanför murarna och börja bygga upp byggnaden inuti.

– Det är väldigt speciellt att hela tiden behöva jobba över muren. För att komma över krönet har jag varit tvungen att korta kättingen. Vissa gånger har jag bara 50 centimeter att spela på mellan lasten och murkrönet, säger Fia Sundbaum.

Varje lyft tar mellan fem och tio minuter och antalet lyft varierar mellan de två kranarna varje dag.

– Prefab hade gått snabbare, men inte blivit lika bra. Det största problemet med att platsbygga betongstommen är att det riskerar att ta längre tid, säger Sven Leijonhufvud, ansvarig projektledare på stadens exploateringskontor.

Målet är att allt ska vara klart vid årsskiftet 2026/2027. Då ska nöjesarenan ”Gasometer” kunna ta emot runt 2 300 besökare och bjuda på allt från krogshower och konserter till föreställningar och galor.

– Hittills ligger vi bra till, totalt är det tre veckors försening vilket inte är mycket för ett projekt som ska pågå i tre år, säger Sven Leijonhufvud.

Läs även: Beundrarnas oväntade brev till kranföraren

Lite plats att spela på

Då det är ont om plats innanför tegelmurarna är kommunikation mellan kranförarna och byggjobbarna på marken extra viktig.

– Språkförbistningar gör det ibland lite problematiskt. Men vi har en väldigt duktig kille på marken som ser till att det fungerar, säger Fia och pekar på en kille i orange väst.

Det är otroligt komplext men så jäkla coolt att se hur det här huset – inne i huset – bara byggs på, plan för plan, hela tiden. Jag går bara runt och njuter varje dag.

Vi hittar killen 40 meter under Fia. Han heter Linus och kommunicerar hela tiden via radion, innan han säger åt kollegorna vad de ska göra. Att han trivs på jobbet råder det inget tvivel om.

– Det är otroligt komplext men så jäkla coolt att se hur det här huset – inne i huset – bara byggs på, plan för plan, hela tiden. Jag går bara runt och njuter varje dag, säger han.

Vad är svårast just nu?
– Att se till så att ingen går under lasten. Det blir ibland lite stökigt. Vi har två kranar som kör och det är lite plats att spela på, men det fungerar svinbra hittills. I det här projektet är det fler möten, fler avstämningar än vad man brukar ha. Det gäller att anpassa sig till läget. Men det är grymma grabbar jag jobbar med här nere på marken så vi har kul varje dag.

Då just kommunikationen är viktig börjar varje arbetspass med ett möte, där det som ska genomföras för dagen gås igenom. Och varannan vecka samlas alla i projektet för ett stormöte.

– Tack vare det här fungerar det väldigt bra rent säkerhetsmässigt. Och ju längre man kör i projektet, desto bättre blir det. Jag vet hur folk rör sig och de på marken vet hur jag kör, säger Fia.

Sju våningar kvar

Just den här dagen pågår arbetet med scen och parkett, samtidigt som våning för våning byggs på.

– Vi har kommit upp till plan fyra. Huset byggs hela vägen upp till det översta planet, där det på våning elva ska bli en restaurang med plats för drygt tusen sittande gäster. Efter det ska det nya taket läggas på, innan vi går vidare med den inre gestaltningen, säger Ralf Wallin, projektchef på huvudentreprenören In3prenör.

Läs även: Så gör du kranföraren helt galen

När projektet kommit så långt och ett nytt tak åker på kommer kranförarna att lämna för nya uppdrag.

– Jag räknar med att vara kvar till årsskiftet, sedan blir det andra jobb. Men just nu trivs jag, det här var ett projekt jag verkligen ville vara på, avslutar Fia Sundbaum.