Bröt nacken – nu kör Mats maskin igen: ”Tejpade fast händerna på spakarna”
Mats Öhman från Älvsbyn är maskinförare, vd och kör rallycross på högsta nivå. Han bröt nacken i en skoterolycka – här berättar han om vägen tillbaka.
”Jag har alltid älskat maskiner och bilar. Jag körde för fullt i vårt företag före olyckan: grävmaskiner, bandtraktorer, hjullastare. Att tävla i skotercross var min stora passion.
Men mitt liv förändrades totalt i S:t Petersburg 1998, då jag var 32 år. Då kraschade jag under en skotertävling, flög av maskinen och blev påkörd bakifrån av min egen skoter. Jag bröt nacken och blev förlamad från sjätte halskotan.
När jag vaknade upp på intensiven i Umeå, tänkte jag: ”hur fan ska detta liv bli”. Jag trodde jag skulle hamna på långvården, jag kunde ju inte röra ett finger, var förlamad från armhålorna och ner. Det går inte ens att i sin vildaste fantasi föreställa sig det hur det var.
Men man har två val: Att göra ingenting eller göra något. När jag började vakna till liv ville jag tillbaka till maskinerna. På min första permis från sjukhuset tog de in mig i en grävare och tejpade fast händerna på spakarna. Det kändes precis som förut, själva körningen var som innan. Man kör ju med huvudet, fastän kroppen inte fungerar på samma sätt. Sedan gjorde vi två klykor som jag kunde lägga ner händerna i när jag körde och så kör jag än idag.
Det händer då och då att jag hoppar in och gör jobb med grävmaskinen men mest är jag arbetsledare för schaktarbetena. Jag driver företaget M Öhman med min dotter och just nu pendlar vi till Sundsvall på jobb, vi schaktar för en logistikpark. Jag är van att ligga ute och där har vi en specialinredd barack.
På fritiden tävlar jag i rallycross på elitnivå, det har jag gjort sedan jag gjorde mig illa. Jag har kört lite EM, har silver och brons i SM. Jag har en specialanpassad bil och tränar de muskler jag kan på gym för att hålla mig i form till tävlandet. Bilarna är så djävulskt extrema, de går från 0 till 100 på under två sekunder.
Det har tagit lång tid och har varit svårt att komma tillbaka. Men jag är ju maskinförare i grunden så varje gång jag sätter mig i en grävmaskin eller rallycrossbil gör jag det med ett leende. Där känner jag mig som att alla mina fingrar och fötter fungerar, som att jag är helt frisk. För jag kan göra precis samma sak som innan.”