Skyddsombuden borde hyllas som hjältar
Snart infaller den årliga arbetsmiljöveckan. För många som jobbar på kontor är den kanske inget speciellt. Vad kan hända, liksom? Förutom att man så klart kan snubbla på en gammal sladd eller få en kopp hett kaffe över sig. Men för alla byggnadsarbetare är säkerheten en fråga om liv och död.
Vardagen på ett bygge innehåller allt från höga höjder och farliga schakt till prefab-delar på flera ton som kan välta.
Därför kan det som i allmänhetens ögon verkar som små fel, få stora konsekvenser.
För byggnadsarbetare är ju precis som alla andra människor, med samma sorts ömtåliga kroppar.
Ändå blir det allt svårare att säga ifrån utan att drabbas av hämnd. Säkerhet kostar och det är jobbigt när de egna skyddsombuden larmar om en fara och i värsta fall lägger ett skyddsstopp på ett redan stressat bygge.
I denna ansträngda situation har det dessutom diskuterats att helt avskaffa regionala skyddsombud och ersätta dem av oberoende arbetsmiljörådgivare. Det blev det inget av, som tur var.
Som om en myndighet skulle kunna åka runt till rikets alla tusentals byggen och se till att arbetet utförs säkert. Och sedan följa upp detta. Hur skulle de ens hinna lära sig vad som gäller i de olika miljöerna?
Det är förstås en illusion att någon ovanifrån ska fixa det här på ett bättre och mer neutralt sätt. Eller ännu värre; att företagen själva ska stå för säkerheten utan att granskas av någon. Och som så många gånger förr händer det förstås när politikerna är framme och tafsar på det fackliga ansvaret.
Landets skyddsombud borde i stället hyllas som de hjältar de är. För utan dem skulle långt fler byggnadsarbetare aldrig komma hem från jobbet.
Nu drar den igång, avtalsrörelsen. Bra för byggnadsarbetarna som har jobbat som vanligt rakt igenom pandemin.
Trodde någon att ett virus skulle ”ta slut” ett visst datum, typ 31 december 2020? Inte jag i alla fall.
