Så hindras män att vara de pappor de har rätt att vara
Häromveckan kunde man läsa i tidningen om en snickare som tydligen vabbade för mycket. Det är i alla fall vad personalchefen på byggföretaget i fråga sa. Därför fick snickaren Richard sparken, trots att han var duktig på sitt jobb.
Ni hör ju själva; det låter som rena 1800-talet men exemplet är dessvärre alldeles nytt.
Och även om det säkert händer i andra branscher än bygg, så är det typiskt. Den seglivade machoattityden hänger kvar här i större utsträckning än vad många vill tro och hejdar män från att vara de pappor de har rätt att vara.
För ingen som på riktigt tagit del av föräldrarollen slipper undan de sex första åren av ständiga magsjukor, feber och förkylningar. Oftast inget allvarligt men barnen måste vara hemma och vila, ha en famn att gå till och få mat.
Det är därför vab – alltså vård av sjukt barn – inte får vara skäl till uppsägning. Men många är fortfarande rädda och vill visa sig duktiga inför chefen genom att inte vabba.
Många rynkar kanske på näsan nu och tänker att sjuka ungar lämnar man gärna bort till någon annan. Men jag menar att det är just det som är den trista attityden. För det är genom att finnas där som en trygghet för de små som tilliten kommer – och med den närheten och kontakten som varar livet ut.
Flera undersökningar visar att män ligger i lä här och fortfarande blir mer ensamma vid arbetslöshet och separationer eller andra jobbiga händelser i livet. Kvinnor drabbas inte lika hårt ”för de har ju barnen”.
Det är dags för alla pappor att på allvar levla upp närvaron, och då ska inte arbetsmarknaden stå i vägen. Det är svårt nog ändå att bryta vanor och skapa nya mönster. Vare sig det är inom bygg eller någon annanstans.
Men att vara behövd av sina barn är faktiskt det finaste som finns.
Det pågår fortfarande ett anfallskrig mot Ukraina. Glöm inte det!
Var är satsningen på bygg i vårbudgeten? Ingenstans tydligen.
