Rätten att påverka ska vi vara rädda om
Jag minns arbeten jag haft i min ungdom. Arbeten där jag har fått höra vad jag ska göra och ingen har varit intresserad av min åsikt.
Det var liksom bara att lyda order även om det både fanns smartare sätt att lösa uppgiften på och metoder som passade mig bättre – och där både arbetsgivaren och jag skulle ha blivit vinnare.Ändå fanns det inte utrymme för samtal. Behöver jag ens säga att jag aldrig gjorde mitt bästa i dessa sammanhang?
Rätten att få vara med och bestämma är helt enkelt jävligt viktig. Man ger och man tar och har stoltheten i behåll. Det gör något både med hälsan och moralen, och resultatet så klart.
Och nu har det tjafset drabbat byggbranschen med full kraft – när NCC i flera fall vägrar att lämna ut underlag för att förhandla fram ackord. Det är ju inte första gången och det kan ju verka som en detalj, tänker nog många. Dessutom får man ju bra betalt ändå.
Ja, men det som också ligger i potten är att vara med och påverka. Och den rätten ska vi alla vara rädda om. För det går som en sjuka i samhället just nu att ”bara tala om hur det ligger till” – utifrån den egna lilla bubblan. Det är synd för i vår fina demokrati finns så många möjligheter till att öppet diskutera det mesta, visa hur ett beslut har tagits och vilken fakta som ligger till grund.
Det får mig att undra vad arbetsgivaren i fallet ovan egentligen håller på med. För det fattar ju alla att det är något de vill dölja, när man undanhåller och bråkar om fakta som en deal ska bygga på.
Byggbranschen bygger på lojalitet och teamwork – både från dem som bygger och dem som anställer. Det borde vara en självklarhet vid det här laget. Har ni verkligen missat det BI?
