Om inte ni på NCC kan behandla byggjobbare schyst, vem ska då göra det?
I oktober gick Byggföretagen ut med en uppmaning till Skatteverket. Myndigheten ”måste lägga betydligt mer resurser på kontroller av arbetsplatser och företag. Alldeles för många schysta företag utsätts för osund konkurrens.”
Nästan hälften av branschorganisationens 4 000 byggföretag anser sig behöva fajtas med skattefuskande företag. Det är en häpnadsväckande siffra som borde få varje politiker som säger sig värna om Sverige att undra: Hur mycket skattepengar försvinner egentligen i byggsektorns svarta hål? Hur många lärartjänster döljer sig där? Hur mycket vård?
Jag vet att det finns många bra personer i Byggföretagen, som jobbar stenhårt med de här frågorna. Men ett tips till denna maktspelare är trots allt att kika på sina egna medlemsföretag först. Vad sägs om att börja i styrelsen där flera av de största bolagen är representerade? Bolag som med ena handen visar stopptecken inför fusk, men vars andra hand öppnar dörren åt oseriösa underentreprenörer.
Efter mina sju år här på Byggnadsarbetaren är jag (helt ärligt) chockad över läget. Och likt många av de polacker som kommer hit och jobbar var jag invaggad i tron att våra klassiska samhällsbyggare står över fusket, att de fungerar som en motpol till det skumrask som ätit sig in i sektorn.
Om inte aktörerna som varje år vinner landets största byggkontrakt kan se till att allt går rätt till och att byggjobbare blir behandlade schyst, vem ska göra det då? Om inte ni, varför någon annan?
Det går inte att förstå på ett annat sätt än att det görs med öppna ögon. Och man hoppas att resten av oss tittar bort.
Jag kan sitta på ett seminarium ena dagen där en storspelares hr-avdelning slår sig för bröstet om vilka fantastiska insatser mot fusket som görs, för att veckan efter få ett tips om att samma aktör bygger hus med krigsdrabbade ukrainare som lurats på lönen. Det går inte att förstå på ett annat sätt än att det görs med öppna ögon. Och man hoppas att resten av oss tittar bort.
Årets sämsta bygge 2024 är en nedslående och sorglig berättelse. På det skattefinansierade NCC-bygget i Borlänge serveras en buffé av dåligheter. Byggjobbare som efter trogen tjänst ersätts av bemanningspersonal. Byggjobbare som inte får rätt ersättning. Byggjobbare som tvingas lämna jobbet på lösa grunder. Byggjobbare som nedvärderas. Byggjobbare som nekas rätt arbetskläder. Byggjobbare som inte får prata med facket. Byggjobbare som är rädda för konsekvenserna om man pratar med journalister …
När tipsen och vittnesmålen strömmat in från mentalt utbrända och taskigt behandlade byggnadsarbetare har ansvariga på NCC lagt locket på. Under året har bolaget konsekvent vägrat låta oss prata med ledningen. Det har inte spelat någon roll att det är vi skattebetalare som bekostar bygget. Först nu har vi haft möjlighet att ställa våra frågor i en intervju.
Om inte ni på NCC, så vem?
Tomasz Pozar, redaktionschef Byggnadsarbetaren
