Med engagemanget kom vänskapen – och min vardag blev lättare
Pippi Långstrump ni vet, säger att ”det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert av!” Så bestämde jag mig också för att resonera när jag fick frågan om att skriva en krönika för första gången i mitt liv.
Det var som vanligt en slump. En kompis tyckte att jag skulle göra det och gav mina kontaktuppgifter till redaktionen.
Hon och jag träffades via facket. Från början gick jag med för jag behövde hjälp som arbetare och praktikant, i dag cirka fyra år senare så handlar det om hur kul jag har det när jag är på Solhusgatan, Viskadalen eller någon av de andra anläggningarna och diskuterar yrkesfrågor och arbetsmiljö och träffar dessa sköna människor.
Ett tack räcker inte
För med engagemang följer vänskap. Jag har samlat på mig så många fina kompisar att ett tack inte räcker.
Och så har det fortsatt. Förra året startade jag med att gå en tvärvetenskaplig facklig kurs i Stockholm. Det var nyttigt – jag fann ånyo gemenskap med människor, den här gången i andra yrken – även om min målarkollega och jag var dem som blev mest tajta. I dag räknar jag honom som en av mina bästa vänner.
Och ändå, i grunden är det så enkelt. Hur sjukt är det inte att några individer på 1800-talet kom på den här fantastiska idén och att den fortfarande håller?
Jag fann gemenskap med människor, den här gången i andra yrken – även om min målarkollega och jag var dem som blev mest tajta
Lyssnar på varandra
Jag vet att många klagar och tycker att det händer för lite. Dem uppmanar jag att se vad de har och gå de kurser som erbjuds. Det här är folkbildning på riktigt och det är dina pengar.
Många kanske tycker att ett kretsmöte låter tråkigt. Min erfarenhet är den motsatta.
Det bjuds på korv och bröd och folk lyssnar på varandra och deltar med egna erfarenheter. Och det första som händer mig när jag kommer på en Näta-träff – det kvinnliga nätverket i facket – är att jag alltid hör det där härliga skrattet från den som håller i våra möten. Mina kollegor där lyckönskar mig när jag kommit in på en utbildning, peppar mig inför förhandlingar och gör min vardag lättare. Det spelar ingen roll att vi alla är olika. Tvärtom, det stärker oss.
Som en familj
Jag går så långt att jag säger att jag skulle vara en helt annan utan det föreningsliv som facket faktiskt är. För där har jag mött alla er – ni som blivit mina vänner också utanför jobbet. Er som jag rådfrågar, ni som blivit som en familj för mig.
Allt det bär jag med mig in i det nya året och hoppas att fler upptäcker den gemenskapen. Nu kör vi. Gott nytt år, mina vänner!
Firade jul med min partner på en mycket snöig plats.
Att branschen just nu suger fett mycket, krig, dåliga löner och att Trump blev vald igen …
Signe Eriksson är målare, gillar kaktusar, kaffe och tv-spel. (Viktigaste i livet är kaffet.)
