Kom tillbaka grå, tråkiga vardag!
Det är grått och tråkigt. Vardag med snöblandat regn och fyra sekundmeter vind. Vi sätter in fönster och fryser.
Det har skavt på firman ett tag.
Det har varit svårt att få ut handskar och gnäll om att det går för långsamt. Egentligen inget nytt. Så är det i januari. Det är årets fattigaste månad men lönefredag i morgon ändå – skönt att få januari avklarad.
Då ringer telefonen.
– Har du hört om bolaget du jobbar på?
Klump i magen
Det är Persson i luren. Min bästa jobbarkompis. Vi har jobbat ihop i fem år. De senaste har vi varit på samma firma men olika byggen.
– Det är klart nu, konkurs.
Nej, jag visste inte. Men klumpen i magen växer. Vad händer nu? Konkurs, säger han, och plötsligt är det jag som är arbetslös på riktigt och det är inte något jag läser om. Vad fan gör jag?
Jag plockar ihop verktygen och samlar in allt i byschan som är mitt. Pratar med alla som behöver veta innan jag tar mig hemåt. På vägen släpper jag av samåkningskompisen, som frågar när vi träffas nästa gång.
– Jag vet inte. Jag vet fan ingenting just nu. Bara att det är skit.
– Vi får höras snart, det har varit kul att jobba med dig, säger han innan han kliver ut i kylan. Bokstavligt talat.
Stängd bildörr och ensamhet.
Då kommer ilskan och rädslan. Hur fan kan detta hända? Vi har ju byggt bostäder, som det finns alldeles för få av, inte för många.
Vi är tusentals som står beredda att bygga alla de bostäderna. Varför får vi ingen hjälp?
I stället har vi en regering som vägrar att göra något alls. Som tar bort incitamenten för billiga bostäder. Som sänker a-kassan och vägrar stimulera byggbranschen.
Vi är tusentals som står beredda att bygga alla de bostäderna. Varför får vi ingen hjälp?
Viktigast av allt
Vi byggnadsarbetare vill ha en trygg vardag. Vi vill tjäna pengar. Vi vill veta att vi är med och bidrar. Trots det är det 10 000 av oss som inte har ett jobb nu och som blir tvingade till a-kassa.
Det är alldeles för många. Det borde vara landets högsta prioritet, att se till att alla människor har ett arbete att gå till. Hur ska vi annars få hjulen att snurra?
Så många frågor och så få svar. Jag sväljer hårt och ser byggen jag arbetat på flimra förbi i mitt huvud. Blir det något mer?
Det måste det bli. Det är dags nu alla som styr, att visa att ni vill hjälpa. Det måste bli bättre snart. Jag tröstar mig med den tanken och saknar plötsligt min gråa tråkiga vardag.
Snart är allsvenskan igång.
Arbetslöshet, fy fan vilken skit.
Magnus Calén är en hängiven blåvitt-supporter, bor i hus i Kungsbacka och gillar sin bastu och Tommy Körberg.
