Efter solsken kommer regn

”Födelsemärket avlägsnades med god marginal för fem år sedan”, säger kvinnan som är i hans dotters ålder, ”en del körtlar utrymdes, men det har uppstått mutationer.” Byggnadsarbetaren tänker på läkaren, som opererade bort fläcken på ryggen och som sa att det var en gammal solskada.

Nog hade han rätt alltid. Det hade varit så skönt i solen då när de var unga. Skönt att vila den trötta kroppen efter byggvardagen och känna värmen sprida sig i huden. Nog blev han både röd och bränd men inte tänkte han på att det kunde vara farligt.

Nu klamrar han sig fast vid besöksstolen, anstränger sig för att förstå att han är sjuk. Han tittar på den unga läkaren. Byggnadsarbetarens ögon tåras, det är ett tufft besked han har fått.

En solskada från unga år har bitit sig fast och blivit till en farlig hudcancer. Spridit sig.

”Det är bra att ta med en anhörig i sådana här situationer, finns en risk att man bara hör det som är negativt”, säger den unga kvinnan. ”Det går inte att operera den här gången men det har kommit andra behandlingar”. ”Men du har en mutation och det är bra”, fortsätter hon. ”Det är den cancerform som visat sig svara bäst på immunterapi”.

“Vad säger man till sina anhöriga?” frågar han. Läkaren dröjer. “Har du barn?” frågar hon. Han nickar. “Dom är nästan vuxna, men det är jobbigt ändå. För frugan också, hon måste ju klara bostaden och sommarstället.”

Läkaren lutar sig över skrivbordet, lägger en blond hårtest bakom örat och tittar rakt på honom. “Nu handlar det om dig!”

På väg till bilen parerar byggnadsarbetaren frusna vattenpussar. En tanke på att strunta i bältet korsar hans hjärna när han sätter sig i bilen. Han griper tag i ratten, knogarna vitnar när han ser bergväggar och hårda betongfundament för sitt inre; med tillräcklig hastighet skulle det vara över på ett ögonblick.

Så tänker han på familjen igen och börjar gråta. Spänner på sig bältet och kör ut från sjukhusområdet.

Byggnadsarbetaren sörjer sin förlorade hälsa. Att berätta för familjen kommer att lägga en sorg på sorgen. Hade han tagit förändringen på allvar när han upptäckte den, hade han gått till vårdcentralen lite tidigare … Ja, då hade han förmodligen fortfarande varit frisk.

Och han tänker på alla unga på landets byggarbetsplatser. De som njuter i solen i shorts eller med blottade nackar. Han hoppas att de vet och har förstånd att ta kroppens signaler på allvar. Om ett födelsemärke övergår till att bli ett sår, växer eller ändrar form, ändrar färg eller blir flammigt, gå och få det undersökt.

Nobelpristagarna James P Allison och Tasuku Honjo, och för onkologen på Sahlgrenska.

Om du nöjer dig med att inte bry dig om du har ett märke på huden som förändrats.

Bengt Bohm är bygglärare, golvläggare och krönikör i Byggnadsarbetaren. Han bor i Göteborg med fru och utflugna barn. Just i dagarna är Bengt färdigbehandlad för sin malignt melanom och tackar svensk sjukvård för att han kan se fram emot pensionen med tillförsikt.