Det finns en röd tunn strimma av hopp
Nytt år, nya tag. Ändå var det länge sedan det var så här svårt att veta vartåt det nya året tar vägen. Nog för att det snackas mycket där ute; om börsfall, om Brexit och konjunkturen. Om regeringsbildningen och kompromisserna.
Men sanningen är att ingen vet, kristallkulan tycks inte släppa ifrån sig någon information.
Många är dystra och tror på katastrof. Och tittar man ut över stora delar av Sverige är det lätt att förstå varför: en grå, fuktig sörja och regn i stället för glittrande vinter. Klimatkatastrofens faktum.
Ändå. Själv märker jag att jag inte kan vara så där negativ. Det är som om det sakta återvändande dagsljuset redan nu får mig att se en tunn röd strimma av hopp under de tjocka molnmassorna. Världen måste ju ändå ta sig samman. Jag hör på P1:s ”Klotet” om de giftiga sojaodlingarna i Brasilien och president Bolsonaros vilja att skövla ännu mer regnskog. Men jag hör också ursprungsbefolkningens nya kunskap och avståndstagande från bekämpningsmedel och förgiftade vatten.
Vad har nu allt detta med byggnadsarbetare att göra?
Massor, så klart. Det är ni som lägger nya tak efter stormen Alfrida, det är era ställningar som rasar i en marknadsekonomi som inte visar hänsyn och det är ni som jobbar med människor som flytt från länder där varken arbetsmarknaden eller trygghetssystemen fungerar.
I den här kampen är varenda byggnadsarbetare viktig. Glöm inte det när du står där och tvekar kring solcellers vara eller inte, regnsskogsträ och billigt kött – eller inte. Ditt val påverkar och det där svamlet om att ”det var bättre förr” kan du faktiskt skita i.
Gott nytt 2019!
Wow! I år har Byggnadsarbetaren funnits i 70 år. Kolla in vår retrospecial!
Ta er samman S. Kompromissa inte om arbetsrätten. Då är ett extraval bättre.
