De kan sätta ditt liv på spel – helt ostraffat
Det går att utsätta byggnadsarbetare för livsfara, utan att någon ställs till svars. Det visar den nedlagda utredningen efter formrasolyckan i Ludvika. Hur kan det bli så och varför är risken stor att det händer igen?
Skador är inga bevis
Allt de har gjort är att gå till jobbet, sedan har de hamnat i ett kaos med skador och skräck. Arbetarna i Ludvikaraset låg på spåret, rädda för att tåget skulle komma. De förväntade sig att rättssamhället sedan skulle utkräva ett ansvar. Men så blev det inte. Brottsutredningen är nedlagd i brist på bevis. Om du blir skadad i en olycka kan du inte räkna med att någon krävs på ansvar för det som hänt. Skadornas omfattning, olyckans storlek leder inte till att det automatiskt blir en rättegång.
Ansvar faller mellan stolarna
Efter Ludvikaraset vet man en sak säkert, fel har begåtts i flera led. Men den direkta orsaken, och därmed ansvaret, är inte klarlagd enligt Arbetsmiljöverket. Huvudentreprenören Skanska, som byggde formens träkonstruktion, lägger ansvaret på konstruktören Britek som ansvarade för stålställningen. Britek förnekar ansvar. Där slutar utredningen i ett stort frågetecken.
Men det hade gått att gå till botten och sannolikt tydligt slå fast var felet begåtts, anser den inspektör som utrett. Genom att begära in en oberoende beräkning av form och ställning. Men verket har inget lagligt stöd att kräva det av Skanska, eller att låta göra det själv.
Man lär inte av olyckorna
Åklagarens uppfattning är att det var något fel på ställningen men att ytterligare utredning inte gjort det lättare att slå fast ett straffansvar. Ett ansvar som utkrävts både efter Kistaraset och formraset i Älandsfjärden. Resultatet blir ett vakuum. Ingen oberoende part slår fast vad som orsakade olyckan eller vem som har felat.
I dag blir myndigheterna ofta utlämnade till företagens egna utredningar. Det räcker inte. Om man inte lär av olyckorna finns risken för nya.
Inga straff blir utdömda för dem som utsatt andra för risker. Myndigheterna måste både få en skyldighet och resurser att gå till botten med brister efter olyckorna. Antingen i ordinarie, oberoende utredningar eller i haverikommissioner. Det är man skyldig dem som riskerar sina liv.
Nu vågar byggnadsarbetare berätta om psykisk ohälsa.
Ytterligare ett ställningsras har skett. Nu senast i Vetlanda.
