Sumpa inte den ordning som gör oss trygga
Sist in, först ut. En regel som har funkat från den överfulla bussen till kursen du tänkt att gå. På jobbet, i skolan, i vilken kö som helst där det inte räcker åt alla. En genialisk och enkel princip som minsta barn kan förstå. För vem ska annars bestämma ordningen?
Det får mig att fundera på om människor verkligen vill ha vad de nu frågat efter; lägre skatter, mer valfrihet, ännu mer makt åt marknaden. Så har i alla fall svenska folket röstat den här gången och tvingar på så vis vänstern att bära liberalernas tunga ok. Och nu sitter vi allesammans här med en arbetsrätt som är till salu.
Det är allvarligt – inte bara för alla byggnadsarbetare – utan för varenda löntagare. För vad avgör om du är duktig eller inte? Är det den som påpekar att ställningen inte är ordentligt monterad, den som tar strid om felaktigt utbetalda löner eller om mobbning på jobbet?
Nej, skulle inte tro det. Den som ifrågasätter göre sig icke besvär, det vet alla som provat.
Resultatet blir undergivna anställda som håller tyst om saker som inte funkar, till skandalen är ett faktum. Nyheter om dammar som brister och broar som går sönder har vi läst många gånger, från andra länder, där arbetsrätten inte är så stark som här.
Ingen vågar ju tala om för företagsledningen att de tänkt fel – då kan man uppfattas som besvärlig och bli av med jobbet. Fatta hur lönsamt det blir i längden.
Vi människor är långt mer ömtåliga än vi kanske vill förstå. Därför är trygghet så viktigt och det bygger vi med hjälp av ordning och reda, inte godtycklighet. Ja, att förstå ordningen är faktiskt en förutsättning för att människor ska kunna vara ärliga och kreativa.
Därför är det så korkat att sumpa ett system som varit med och gjort Sverige till det rika och välfungerande land vi är. Det borde väl till och med arbetsgivarna kunna räkna ut.
Dagarna blir längre igen – äntligen återvänder ljuset!
Japanska Marie Kondo påstår att vi kan få ordning i överflödet genom att vika grejer rätt. Jag är osäker. Kan det verkligen stämma?