Ledarbloggen

Många arbetare i Sverige i dag, har det tack vare facken väldigt bra. Vad händer då? Jo, man börjar överge solidaritetstänkandet och väljer att stödja partier som tycker att individens rätt att bestämma själv är viktigast. Viktigare än schyssta villkor för alla. Partier som pratar om dina val och dina pengar. Om att skydda sitt eget. Eller för all del partier som berättar hur lite du får fastän du ger och att det är ”de fattigas fel”.

Hur blev det så? Vi borde vara stolta i  stället och vilja dela med oss. Tänk att så många tycker att just vårt land är så bra att de vill jobba just här!

Den som blir välkomnad och insläppt i värmen och får trygga villkor, gör inte bara ett bra jobb, utan anpassar sig snabbt till det som är bättre. Det vill säga svenska regler och avtal. Det är utanförskap som föder problem.

Dessutom, oavsett ursprung, kommer det alltid finnas nya individer som utgör samhällets svagaste länk och den människan kan plötsligt vara du – eller någon i din familj. Du kan bli långvarigt sjuk eller hamna i bemanningsträsket och få sitta och vänta på att bli inringd. Då är den där solidariteten bra att ha igen, mycket bättre än en sänkt skatt. En skatt som kanske i slutänden bara ger en hundring extra i plånboken.

Ja, att se till att också de svagaste har bra villkor gör faktiskt att ditt liv blir både bättre och säkrare. Med andra ord: man kommer väldigt långt med att ge.

Så enkelt och så svårt är det.

Dima! Du är min idol. Vilket civilkurage. Att vara så ny i ett land men ändå våga anmäla ett allvarligt brott och stå upp för sin rätt.

Senaste IT-skandalen. 2,7 miljoner samtal ute på nätet till allas beskådan. Men hur oseriöst får ett företag bli? Så här blir det när man outsourcar välfärden.

Men sanningen är att ingen vet, kristallkulan tycks inte släppa ifrån sig någon information.

Många är dystra och tror på katastrof. Och tittar man ut över stora delar av Sverige är det lätt att förstå varför: en grå, fuktig sörja och regn i stället för glittrande vinter. Klimatkatastrofens faktum.

Ändå. Själv märker jag att jag inte kan vara så där negativ. Det är som om det sakta återvändande dagsljuset redan nu får mig att se en tunn röd strimma av hopp under de tjocka molnmassorna. Världen måste ju ändå ta sig samman. Jag hör på P1:s ”Klotet” om de giftiga sojaodlingarna i Brasilien och president Bolsonaros vilja att skövla ännu mer regnskog. Men jag hör också ursprungsbefolkningens nya kunskap och avståndstagande från bekämpningsmedel och förgiftade vatten.

Vad har nu allt detta med byggnadsarbetare att göra?

Massor, så klart. Det är ni som lägger nya tak efter stormen Alfrida, det är era ställningar som rasar i en marknadsekonomi som inte visar hänsyn och det är ni som jobbar med människor som flytt från länder där varken arbetsmarknaden eller trygghetssystemen fungerar.

I den här kampen är varenda byggnadsarbetare viktig. Glöm inte det när du står där och tvekar kring solcellers vara eller inte, regnsskogsträ och billigt kött – eller inte. Ditt val påverkar och det där svamlet om att ”det var bättre förr” kan du faktiskt skita i.

Gott nytt 2019!

Wow! I år har Byggnadsarbetaren funnits i 70 år. Kolla in vår retrospecial!

Ta er samman S. Kompromissa inte om arbetsrätten. Då är ett extraval bättre.

Folk misstrodde varandra, pratade illa om skatten och invandrare, klagade på välfärden. Tyvärr verkade det gälla vissa i hans favoritgrupp också; byggnadsarbetarna. De som alltid hållit ihop och förstått värdet av kollektivet. Hyggliga och ärliga människor som gillade att jobba hårt och med vett att dela med sig.

Kanske kunde det ha något med byggarbetsplatserna att göra, funderade tomten, och rev sig i det långa skägget. Inte mycket var sig likt. En jädra takt var det och många språk, svårt att göra sig förstådd. Ingen riktig ordning.

Men … inte kunde det ha undgått byggarna, att det här handlade om ett systemfel? Inte ville väl de lägga skulden på de mest utsatta?

Näe, där hade de ju själva en gång varit. Stått med mössan i hand och bett om jobb. Rädda och eländiga. Och nog hade de väl hört talas om vad Allianspolitiken gjort med Sverige under sin senaste regeringsperiod? Fått ned skatten från 49,5 till 42 procent av BNP? Att skattelättnaderna nästan bara gynnat arbetsgivare och inte löntagare? Mycket mindre gick till välfärd som ändå skulle leverera som förut men inte riktigt mäktar med. Det är klart att det är lätt att fastna i den brunblåa sörjan då, funderade tomten.

”Jag måste rycka upp dem, Sverige behöver sitt byggkollektiv”, mumlade han sedan för sig själv, och styrde släden mot första bästa ID06-grind.

Och där stod byggnadsarbetarna i sina hjälmar och vinkade så glatt upp mot skyn. Då fylldes tomten med hopp igen. Nog förstod det här gänget hur viktigt det är med solidaritet.

”Det var ju det jag visste. Innerst inne är varje människohjärta lika rött som julen”.

Yay, BI instiftar nytt jämställdhetspris!

Hur kan det vara så svårt att ordna snabbtåg mellan
olika städer i Europa?

Så nu sitter de där: Bolsonaro, Trump, Erdogan, Putin, Jinping och Jong-Un och blickar åter på kärnvapen och handelstullar.

Även här hemma skriker många efter hårdare tag och tuffare villkor utan att riktigt tänka på vad det innebär. Ofta är dessutom den här politiken framröstad av en grupp som sannolikt har minst att vinna på sådana reformer men som längtar tillbaka och ”vill ha det som förr”.

Och visst kan nostalgitrippar vara trevliga när det gäller en klassåtersamling eller veteranbilar. Det passar dock ovanligt dåligt när det kommer till att styra ett land. För saker blir sällan – för att säga aldrig – bättre med gamla lösningar.

Gör en tankelek: Vi bestämmer att alla måste göra sina bankärenden på ett bankkontor. Eller varför inte stänga ned hela internet. Ja, ni fattar ju själva. Det funkar inte nu när vi vant oss vid ett helt annat sätt att leva.

Ändå reagerar många just med att idealisera det som varit när världen runt om oss förändras. Det är som om vi inte känner igen oss, blir rädda och vill ha tillbaka det gamla. Och går det inte frivilligt, så ska det vara med våld.

Det är en farlig utveckling som du faktiskt har möjlighet att sätta stopp för. För tvärtemot vad du känner har vi människor större möjlighet än någonsin förr att ta del av samhällsdebatten och bestämma över våra liv. Därför gäller det att hålla huvudet kallt och inte luras in i hatet. Säga nej till att bli en översittare.

Inte förrän då kan världen slippa ifrån det våld som ingen vill ha eller behöver.

Det finns tidig lunch – och tidig lunch!

 Men hallå C och L, vad håller ni på med?

Medan talmannen ägnar sig åt att lägga pussel för att få ihop en ny regering, tänker jag ägna den här ledaren åt klimatet. Sucka inte nu – varenda en av er kommer att bli fett påverkad av den uppvärmning av klotet som pågår nu. Inte bara som privatpersoner med stormar som sliter av hustak och störtregn som dränker källare.

Det förändrade klimatet kommer framför allt att påverka landets byggarbetsplatser på massor med olika sätt. Vartenda bygge kommer att behöva klimatanpassas. Material såväl som metoder måste säkras utifrån hur de påverkar miljön, bli mindre giftiga för naturen, husen byggas på ett mer hållbart sätt.

Ta rörmontörer som exempel. Dagens vvs-lösningar kommer förmodligen att behöva vidareutvecklas. De håller varken för alltför kraftiga vattenflöden eller långvarig torka, som redan är en konsekvens av klimatkatastrofen. Och visst, det ger förstås flera jobb men också ett huvudbry. Hur ska detta lösas i framtiden? Det är bråttom nu.

Ja, det är många frågor som ni byggnadsarbetare kommer att ställas inför. Kommer till exempel ackorden att hänga med in i dessa nya byggsätt?

Just den här frågan – klimatet – är också vad alla politiska partier borde ägna sig åt i mycket större utsträckning än att käbbla om vem som inte kan samarbeta med vem.
Samtliga vet att det i detta nu bara finns ett möjligt riksdagsparti som inte hör hemma i en demokrati.

De övriga borde ödmjukt sätta sig ned runt bordet och se hur de kan enas om den enskilt viktigaste frågan för alla just nu. Sedan kan de bygga nya samarbeten utifrån det.

Sveriges folk har visat vägen. Nu är det dags att kasta gamla snuttefiltar och ta ansvar för framtiden på riktigt.

Cyklande golvläggare, jättebra ju! Läs vår intervju med Björn Persson!

Bygga skyskrapa utan bygghiss. Hur dumt, exakt?

En tråkig nyhet så klart men jag blev ändå lättad. För äntligen verkar det som vi kan börja tala öppet om psykisk ohälsa utan att skämmas.

Fler män än kvinnor begår självmord. Det vill säga att de gått omkring med en oläkt depression alldeles för länge och inte fått hjälp. Och för den som inte vet så mycket om psykiskt illamående kan det vara svårt att se när någon mår dåligt. Men många av de drabbade jobbar alldeles säkert ute på landets byggen.

Kanske är det den gamla machokulturen som spökar igen och gör det så svårt att prata. De där gamla klyschorna om att ”allt som inte dödar härdar” och ”lite får man stå ut med”.

I dag vet vi att det inte är så. Tvärtom. En varm hand på axeln och lite extra omtanke på rasten kan göra underverk. För trots att det kan vara en enorm utmaning att komma ur sängen för den som kämpar med en depression, är jobbet och gemenskapen ofta en viktig väg till läkning.

Om allt detta berättar byggnadsarbetaren Jens i det här numret av Byggnadsarbetaren. Så otroligt modigt, om du frågar mig.

När du läser den här ledaren har det varit val i Sverige. Vi vaknar alla upp till ett nytt politiskt landskap. Många har skrikit efter hårdare tag och stängda gränser.

Jag hoppas att ni byggnadsarbetare tänkte efter en extra gång där i valbåset och föredrog ett av alla fungerande demokratiska alternativ. För visst kan vi samsas om Sverige trots att vi är olika.

Det går om vi lyfter vår blick och ser, lägger en hand på axeln, vågar fråga och lyssna på svaret.

Äntligen! Fler tjejer söker till byggprogrammet. Ni behövs!

Är ställningsföretaget No problems namnval ett skämt? Yes problems är tyvärr ett bättre val.

Ja, det finns väl knappt någon i vårt avlånga land som åtminstone till en början inte tyckte att värmeböljan var välkommen. Men någonstans på vägen satte man liksom skrattet i halsen. När brunnar sinar och boskap nödslaktas är det allvar. Och för alla de byggnadsarbetare som har jobbat i hettan har det kostat på.

Det är bråttom. Nya klimatrapporter visar att dagens tonåringar inte ens hinner bli medelålders om vi inte hejdar uppvärmningen nu.

Därför känns det kommande valet viktigare än någonsin. Men vem ska man tro på?

I ett arbetslag på bygget är det så klart viktigt att det man gör är genomtänkt och fungerar i praktiken, att samarbetet flyter och att man inte bara snackar. Så är det i politiken också.

Tänk på det när ni står i valbåset om några veckor. Att rösta på en partiledare som känns ”cool, trygg och som lovar snabba lösningar” kan bli väldigt fel. Och partiprogrammen är ofta både svåra och fulla med valfläsk.

Ett sätt att ta reda på vad partierna står för på riktigt är därför att titta på vad de verkligen har gjort. Hur de röstat i viktiga frågor under de fyra år som just gått. Vilka har de samarbetat med? För ungefär så kommer deras framtida politik också att se ut. Vi har försökt att serva er i några viktiga frågor, så kolla in vår valspecial.

Är det någon som är osäker och behöver snacka? Ring oss gärna här på redaktionen och prata politik. För en sak är säker; varenda röst är viktig. Inte minst för klimatets skull.

Varför förstår inte Trump att asbest är farligt?

Att man kan längta så efter regn och kallt väder.

Känner ni till de svenska trollfabrikerna?

Det är ställen som matar ut så kallade ”fake news”, det vill säga skitiga lögner om människor som står för integration, demokrati och allas lika värde. Till exempel fackligt aktiva.

Nyligen avslöjades en sådan sajt av en journalist som via ett falskt inlogg tog sig hela vägen in i trollfabriken.

Där har ett gäng rasister sett till att mer än 600 falska nyheter spritts och delats i sociala medier under ett år. Förenklat går det till så att de skriver ihop en egen version på en nyhetshändelse. Oftast handlar det om ett brott och att samhället inte har kunnat hantera det. En historia som inte är sann men som väcker folks uppmärksamhet. För att få den så trovärdig som möjligt raggar de ovetande människor på nätet som får pengar för att ringa media och journalister och läsa upp dessa manus.

Så matas det ut bland helt oförberedda vanliga människor – till exempel byggnadsarbetare – som undrar vad som egentligen pågår i Sverige. Många reagerar med att fundera på om Sverige står inför en kollaps? ”Är det ingen jävla ordning i det här landet numera?” Kanske bäst ändå att lyssna på de som kritiserar migrationen och talar om no-go-zoner.

Jag förstår reaktionen. Men jag uppmanar er ändå att inte tro på sånt här. Visst har Sverige utmaningar att ta tag i men det gör vi bäst genom att samla oss i demokratiska organisationer och driva våra frågor. Inte skylla skulden på en ensam grupp.

Få dig ett gott skratt. Dela med dig av klantigheter i FB-gruppen ”Byggmissar –klantigast i Sverige!”

Att ange sina grannar? Det är väl ändå litet magstarkt? Tillåt mig gå och kräkas.

Nu finns det mörka krafter och organisationer som kan bli sura på mig för att jag skriver en sådan här ledare. Då är det skönt att jag litar på att ni alla backar mig. Ni om några vet ju att ett bygge – oavsett om det handlar om ett helt land, en enstaka bro eller en ny stadsdel – inte funkar utan samarbete.

För det är bara med solidaritet och solstrålar som trollen kan dö.

Lagom till att de flesta organisationer drar igång med sitt valarbete på allvar får jag en bok i mina händer. Den handlar om populism – ett uttryck som blivit något av ett modeord 2018. Populister lovar ofta runt och håller tunt. De ger en enkel lösning på något som egentligen är svårt.

Det passar väl in i vår tid när allt ska gå så jävla fort. Den gamla popkonstnären Andy Warhol talade en gång om ”five minutes of fame” för framtida kändisar då – i dag framstår det som en evighet. På sociala medier klickar vi bort allt som vi tycker stör på mindre än trettio sekunder. Det är klart att det blir litet svårt att hinna formulera sig då.

Det är klart att byggarna ska ha gratis glasögon!

Va, kasta metspöt? Aldrig, om du frågar mig. Det är meditation att glo på ett flöte.

Samtidigt har det aldrig funnits så många människor i världen som får äta sig mätta som nu. Det är förstås ett glädjande budskap (även om det finns mycket elände kvar). Men det betyder också att vi på allvar måste börja dela med oss, om schyssta villkor ska räcka till alla.

Och då blir det knepigt. För det här gäller inte bara vanligt folk – som till exempel byggnadsarbetare. Nej, det gäller faktiskt byggindustrin, politiker och storbanker också.

Att öppna kassakistan har ju alltid varit litet känsligt för eliten. Bättre då att lura folket; Skyll på migrationen (stäng gränserna), på jämställdheten (kan inte allt bara vara som förr) eller på de så kallat politiskt korrekta (de lever i en fantasi).

Jag hoppas att inte en enda en av er ska gå på argument som dessa. Oavsett favoritparti så lyssna på vad era företrädare verkligen säger och vad som står i deras respektive partiprogram. Ta er tid att kolla hur de skött sina uppdrag. Bara så kan vi få ett helt samhälle att fungera. Att skylla på en speciell grupp, att allt elände beror på dem, går alltså inte.

För alla vet ju att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk.