Ledarbloggen

Så är vardagen tillbaka efter en – som vanligt – alldeles för kort semester. Det bullrar och slamrar igen från byggarbetsplatserna jag passerar på väg till kontoret. Byggen som alldeles nyss var pausade och tysta i sommarhettan.

Hobbybyggena hemmavid har däremot gått för full maskin. Sverige runt har det rustats och fixats i sommar i vart och vartannat hus. Inte så konstigt för det är ju faktiskt väldigt kul att bygga, konstruera sitt eget med händerna, lösa ett problem, få ett resultat.

Men som vanligt är det långt mellan fritidsintresse och att tjäna brödfödan. Dagens byggarbetsplatser är hårt slimmade och styrda av pengar, precis som de flesta andra arbeten. Det är en förutsättning för att det system vi alla ingår i, ska fungera.

Ändå; det är som om vi tappade bort något på vägen. Nämligen strävan efter att arbetet ska vara meningsfullt, säkert och i alla fall någorlunda roligt. Det var ju så det var tänkt när det moderna Sverige växte fram.

Alla fina maskiner, som ju uppfanns för att avlasta, har i stället blivit en anledning till att driva upp takten ytterligare och gjort många arbetsmoment monotona och farliga på ett nytt sätt. De ger både vibrations-
skador och förslitningsskador och så jagar stressen oss.

Dessutom är många av dem onödigt tunga och ibland direkt farliga, som motorkaparna. På så vis underblåser de även myten om att byggjobb bara är för machomän.

Låt därför höstens nystart bli en anledning att göra sig av med dessa tråkiga föreställningar och ställ krav på schysta villkor och humana jobb.

Vi ska ju ändå vara disponibla 40 timmar i veckan till den dag då vi fyller 67. Det är många timmar. Timmar som utgör en stor del av våra liv. För semester i all ära men vi måste faktiskt orka leva hela året om.

Det är väldigt trevligt när lediga byggnadsarbetare ringer mig och saknar sin tidning, som ju tog uppehåll i juli. Nu är vi tillbaka!

Vet ni vad jag aldrig tröttnar på? Kaffe i termos. Hett och med mjölk i. Så himla gott.

Så blev det äntligen sommar. Värmen gjorde entré och som ett elakt stormmoln skingrades också coronan och verkar nu dra bort på allvar. Åtminstone från de rikare länderna som har råd och möjlighet att vaccinera sina befolkningar.

Många befarade en byggbransch i kris. Av det blev det inget. I stället är trycket fortsatt högt och på många håll är det svårt att hitta arbetskraft till byggena.

Samtidigt diskuterar EU gemensamma minimilöner för alla som arbetar inom unionen. Något som de nordiska länderna argumenterar emot och det gäller både fack och arbetsgivare. Då skulle besluten flyttas från marknaden till politikerna trots att det redan finns ett bra fungerande system här hos oss.

För byggbranschen skulle det bli ett nerköp. De lägsta avtalsenliga lönerna ligger en bra bit över den nivå som den svenska lägstalönen skulle hamna på.

Men förslaget är ett försök att komma till rätta med den arbetskraftsinvandring som rör sig mellan medlemsländerna och som många gånger utnyttjas och får alldeles för dåligt betalt.

Tanken är god. Alla ska kunna leva på sin lön men frågan är om man inte skapar ett nytt problem i stället för att lösa ett gammalt?

Kriminaliteten och människosmugglingen ger inte upp så lätt. För vem kontrollerar att rätt pengar betalas ut till den som jobbar? Svaret är att ingen vet hur det ska hinnas med.

Nu får vi se vad Bryssel och Sveriges representanter där, kommer fram till i frågan om lägsta lön. Men innan dess är det dags för den så välförtjänta semestern och hängmattan – och utmaningen att göra ingenting.

Vi på tidningen önskar alla byggnadsarbetare en riktigt skön sommar. Det här är det sista numret före ledigheten men vi fortsätter så klart att publicera på webben. Följ oss gärna där!

Reformerad arbetsrätt. Den största förändringen i modern tid! Vi håller tummarna för att det blir bra tillslut.

Dygnet-runt-öppet hos byggvaruhuset. Är det inte litet hysteriskt? Man måste ju sova också.

Nu börjar högsäsongen för hemmafixaren. Och med Hyggloappen – där du kan hyra allt från grävmaskiner till slipverktyg – och ett gott humör kommer du ganska långt. Men till större jobb krävs förstås alla möjliga proffs och det är här byggnadsarbetarna kommer in i bilden.

För det är inte bara på storbyggen som priset pressas och säkerheten sätts på undantag. Nej, det har visat sig att privatpersoner som tar in hantverkare också glömmer allt vad omsorg heter. I den så kallade new management-ekonomin, där alla ska vara sin egen lyckas smed, rustas privata villor och lantställen för minsta möjliga slant och utan tankar på olyckor.

Dessutom har det visat sig att de ”säkra” offerttjänsterna som ska hjälpa oss att hitta pålitliga byggnadsarbetare till hus och hem, är fulla med svart arbetskraft och företag som inte går att lita på.

Inte sällan kommer de ända in i våra kök och vardagsrum. Där sliter byggnadsarbetare från till exempel Ukraina under slavliknande villkor.

Det är en sorglig utveckling att vi känner så litet empati för våra medmänniskor – och det får konsekvenser. För också här frodas människosmugglingen. Inte sällan kommer de ända in i våra kök och vardagsrum. Där sliter byggnadsarbetare från till exempel Ukraina under slavliknande villkor. När olyckan är framme får de åka hem – utan ersättning och utan tillgång till ordentlig vård för sina skador. Villaägare och bostadsrättsföreningar vet ofta inte vad som har hänt. Många bryr sig inte heller.

Att bete sig så mot andra tillhör det förgångna. Men tydligen måste vi påminnas om detta gång på gång för att inte upprepa misstagen. För det finns röster i politiken som vill hävda motsatsen och påstår att vi är olika mycket värda beroende på ursprung. På så vis behöver vi inte ta ansvar.

Det är så klart inte sant. Inget samhälle är starkare än sin svagaste länk. Och det spelar ingen roll om det utspelar sig på storbyggen eller i en privatbostad.

Hur svårt kan det vara att kräva ID06 av dem som ska jobba hos dig och jämföra uppgifterna med pass/id? En enkel åtgärd som alla kan ta till sig.

”Inte ta andra vaccin­dosen för jag är på semester!” Att regioner ens ska behöva oroa sig för att folk inte dyker upp. Seså. Sjas iväg!

Jurijs från Lettland åker till Sverige för att tjäna pengar som byggnadsarbetare. Han får jobb hos en underentreprenör på ett stort infrastrukturprojekt, som antagit det billigaste anbudet. Men företaget han jobbar hos fuskar med skatterna och betalar bara ut hälften av den lön Jurijs har rätt till, trots att både han och hans hitresta kollegor jobbar tolvtimmarspass och sover i en gammal rivningskåk.

När det hela upptäcks skickas det fuskande företaget ut av huvudentreprenören – och Jurijs och de andra skickas hem till Lettland utan lön. In kommer nya underentreprenörer och många gånger, nya fuskare. För här finns pengar att hämta.

Mot organiserad brottslighet kan ingen stå ensam. Därför är det så viktigt att alla organisationer i byggbranschen börjar samarbeta runt detta. Då gäller det att inte låsa sig vid vad som är bra bara för de egna medlemmarna, utan fokusera på hur den grova brottsligheten med människohandel och skattefusk kan hejdas.

Ett sådant förslag som seglat upp är bemanningsföretagens idé: De menar att när oseriösa bolag står som huvudentreprenör och fusk kan bevisas, ska bemanningsbolag tillfälligt kunna ta över huvudkontraktet inklusive de utnyttjade byggnadsarbetarna på plats. På så sätt kan de erbjudas schysta villkor.

Även om det finns mycket kvar att fundera på i denna lösning är det här en bra idé. På så vis straffas inte den enskilda arbetaren, utan bolagen bakom – det vill säga de som faktiskt
är ansvariga för brottsligheten.

Det är också bra för på så vis kan de drabbade byggena hållas öppna. Många jobbar där och skattepengar kommer in till staten. Dessutom kan Sverige få behålla den arbetskraft vi behöver utifrån, utan att ställa svenska byggare vid sidan.

Och sakta men säkert kan en utsatt bransch gå mot ordning och reda igen. Inte så dumt, eller hur?

Skärpning Microsoft! En riktigt unken icke-demokratisk översittarstil som företaget kör med över världen – och på bygget utanför Gävle.

Påverka på plats i Qatar? Really? Det är självklart att bojkotta ett evenemang som krävt flera tusen byggnadsarbetares liv i onödan.

Ett gott skratt förlänger livet, lyder ordspråket. Det kan nog de flesta hålla med om – det skojas ganska friskt ute i både bodar och på byggen. Kul så klart.

Men det finns en sorts humor som inte är så rolig. Och det är den där skämtet alltid sker på någon annans bekostnad. Det kan gälla en individ eller en speciell grupp. Oftast om någon som inte vågar säga ifrån.

Då blir skämten en slags mobbning eller ett maktmissbruk och den som sätter ned foten får höra att den är en tråkmåns. Inte sällan vänds sådant mot kvinnor inom bygg – de är ju så få. Där kvinnliga uttryck står för det som är dåligt, det som man skrattar åt och gör sig lustig över. Eller inte tar på allvar. ”Det är ju bara hon som klagar/missförstår/ inte orkar”.

Mmm. Men nu är ju kvinnor och män inte så olika som många vill hävda. Det som är tungt, farligt eller svårt för en kvinna är ju givetvis det för en man också. Så varför lever de där gamla unkna skämten kvar?

Att driva med folk är faktiskt ett sätt att visa makt. Visa vem som står överst i hierarkin. Vem det är som bestämmer – och den ordningen vill man kanske inte ändra på. Då tar man humorn till vapen och driver med den som försöker komma med en förändring eller så låtsas man att ens påhopp är roliga; ”det var ju bara på skämt fattar du väl”.

Det är både effektivt och vanligt på många nivåer i samhället. Inte minst i politiken. Och just byggbranschen har, historiskt sett, varit en manlig bastion där få tjejer (eller modiga killar för den delen) varit på plats och sagt ifrån.

Skämta måste man så klart få göra. Men bäst är att göra det på ett sätt att så många som möjligt kan vara med och skratta tillsammans. Det är ett viktigt sätt att bidra till en mer jämställd byggbransch. Och, tro det eller ej, ni får faktiskt roligare på köpet. För det finns nästan inget bättre än när alla i en grupp hickar av skratt ihop.

Att utnyttja ­F-skattare är ett stort problem. Ta tag i det facket!

Visst ska en vd har bra betalt men 34 miljoner kronor per år. Är det verkligen relevant?

Många tror kanske att fyra år med Trump på tronen inte påverkat oss i Sverige särskilt.

Men det vet ju vi journalister – som varit hans särskilda måltavla för smutskastning – att vårt arbete numera jämt ifrågasätts. Samma gäller för experterna på Folkhälsomyndigheten, som blir dödshotade för att de gör sitt jobb och rapporterar om vetenskap.

Tyvärr går inte byggbranschen heller fri från denna attitydförändring. Pandemin har gjort det i princip omöjligt med arbetsplatsbesök trots att landets byggen snurrat på precis som förut. De stora företagen har inte ens klarat av att fixa mer plats i bodarna för att undvika klusterutbrott av det fruktade viruset.

Det har så klart försvagat fackets närvaro och gjort det möjligt för arbetsgivarna att flytta fram sina positioner. Många förtroendevalda vittnar om hårdare nypor och strängare krav och en allt mindre respekt för den enskilda. En byggare ses numera ofta bara som en intäkt eller en kostnad och uppsägningar kan ske över dagen. Något annat ansvar vill inte arbetsgivaren veta av.

Dessutom finns fusk med avtal i snart sagt vartenda byggbolag. Och det är nu risk att det blir ”det nya normala” när framtida skäl till uppsägning diskuteras i de senaste förhandlingarna om LAS.

Samtidigt är det många på golvet som anser att ”det där med facket” inte gör någon skillnad.

Inget kan vara mer fel. Det är genom att gå samman och driva villkor ihop, som arbetstagare har en chans att stärka sina villkor. Det visar om inte annat detta coronaår.

Att ge sig på både fack och fri press är tyvärr ett effektivt sätt att skaffa sig själv mer makt. Med den kan man sedan sko sig på vanliga människor. Det gör inget gott för våra demokratiska samhällen. Se därför till att ”det nya normala” snarare blir att värna dina villkor – precis som förr. För en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.

Ebba! Jag vet att du gillar huset. Men man ska inte tvinga en människa att sälja. Speciellt inte när du som kd-ledare förespråkar att vända andra kinden till.

Vd:n är chockad över fusket i branschen. Det kände han inte till. Nehe. Vilken planet har du bott på?

Jag kan förstå att det upplevs som skrämmande för många. Vad händer med våra jobb liksom?

Vi påverkas alla av den så kallade gigekonomin där företag hyr in billig arbetskraft från andra länder i stället för att betala skäliga löner enligt svensk modell.

Men det blir inte bättre för att vi tjatar om stängda gränser och ser ned på dem som kommer hit. För sanningen är att utan laglig arbetskraftsinvandring skulle en stor del av alla byggen, som också ger jobb till många svenskar, inte dra igång. Det saknas helt enkelt folk.

Samma sak gäller för många andra funktioner i samhället; Gatorna skulle inte bli plogade, matkassarna inte levererade, laboratorietesten inte analyserade och elledningarna inte lagade.

Deras villkor är alltså även våra villkor.

Och är det något året med corona har lärt oss, så är det just det. Hur oerhört beroende vi är av varandra. Det är genom att stötta varandra och dela med oss av kunskap som både virus och fusk ger vika. Först då kan vi försvara och skapa system som passar åt oss alla.

Under 2021 önskar jag mig därför lite mindre gnäll från dem som redan har det bra och mycket mer engagemang från oss alla. För en sak är säker. När vi bryr oss om andra, förbättrar vi också livet för oss själva. Det är väl det som brukar kallas för att delad glädje är dubbel glädje. Det gäller så klart också de ryska arbetarna på bygget där jag bor.

Äntligen kan man buda hem mat med rent samvete. Foodora är nära att teckna kollektivavtal.

Varför är det så svårt med det som är annorlunda? Våga anställa de nyutbildade ensamkommande ungdomarna. De behövs inom bygg.

På bilder i sociala medier ler de stolt och gör segertecknet. Att världens ledande demokrati blir angripen rakt i sitt hjärta är en stor och väldigt farlig sak och vi andra frågar oss så klart hur det kunde hända. Men de här människorna var ju alla övertygade om att de faktiskt ryckte ut till demokratins försvar. Enligt deras kunskapsinhämtning så hade fusk gjort att demokraterna vann valet och de medier som sa något annat ljög.

Så har den snart forna presidenten Trump lärt dem att tänka. I fyra år han blandat ihop sanning och lögn och ständigt gått till attack mot både myndigheter och journalister.

Och det som händer där, händer snart här. Faktum är att jag redan ser det ske.

Arbetsmarknad, migration och coronastrategin är bara några exempel på ämnen där alternativa sanningar fått fäste.

Det är bra att vi alla diskuterar – i byggbodar, på kontor eller där hemma – men när vi börjar hitta egna förklaringar på svåra problem och bara bollar dem med sådana som tycker likadant, blir situationen farlig. För när ett påstående upprepas för många gånger utan att kritiseras eller prövas, riskerar det att förvandlas till en sanning.

Ännu farligare blir det när politiker börjar använda sig av den metoden för att ta makten i ett land. En sådan tur att du kan vara med och stoppa en sådan utveckling. Det gör du genom att följa de lagar och regler som vi själva varit med och röstat fram. Och kolla att det som människor säger faktiskt stämmer med verkligheten.

Svårt? Ja, men nödvändigt om du vill fortsätta att leva i en demokrati.

Äntligen kom snön och lade sig som ett vitt täcke över stora delar av Sverige. Som vi längtat!

Vem var klantigast i Byggsverige 2020? Du glömmer väl inte att rösta i ”Årets Byggmiss 2020”?

”Host, host”. Tomten snörvlade och snöt sig för fjärde gången och förbannade sin situation.

”Det där nya viruset – coronan – vad skulle det vara bra för”, mumlade han högt för sig själv och tog sig för pannan. Så sjuk han varit, tomten, dessutom tillhörde han ju den så kallade riskgruppen, med sin stora mage och höga ålder.

Och hur skulle det nu gå med julen? Tomten oroade sig – att vara isolerad i fjorton dagar var svårt i dessa bråda tider. Och hur skulle han göra när han ringde på hos alla snälla barn? Man skulle ju inte kliva in hos främlingar alls, hade han förstått.

Nej, 2020 var ett jävla skitår på flera sätt. Men många hade ändå fått jobba hårt – trots alla förbud. Hans favoriter byggnadsarbetarna till exempel. Inte kunde de stanna hemma. Nej, i ur och skur skulle de iväg till sina byggen, upp i kranar och ned i schakt för att se till att vara händerna som bygger Sverige.

Det är klart att han måste besöka dem. Och ute får man ju faktiskt träffas, det har till och med den där Tegnell sagt. Men tomten hoppades i alla fall att alla nu hade lärt sig något av pandemin ifråga. Att det är viktigt med ordning och reda, att staten behöver sina skattepengar för att finnas till för medborgarna i kristid och att yttrandefrihet och demokrati är värt att kämpa för.

Nog blir det en jul ändå, skrockade tomten, litet rosslig just i år, och spände för sina renar. Så tog han sikte mot första bästa byggarbetsplats och lät bjällerklangens toner sprida sig över himlavalvet.

Så värda de är en liten klapp,  god mat och ledighet, tyckte tomten.

Och det tycker vi på redaktionen också och önskar er alla en riktigt god jul!

Och snart rullade bolaget. Succén var ett faktum. Affärsidén var verkligen lysande.

För vi är många som tröttnat på svart arbetskraft – både i det stora och i det lilla – på bolag som inte betalar skatt och på byggnadsarbetare som far illa för att någon mindre nogräknad ska tjäna pengar.

Det är bara ett fel. Varför gör inte alla så här? Varför är det ens en affärsidé att vara laglig och uppfylla de krav vi ska?

Inom byggbranschen råder fortfarande en kultur av fusk och brott som faktiskt skadar sund konkurrens och möjlighet till förändring. Sämst är det förstås för de utsatta byggarna och dem som känner att de inte trivs i en sådan här atmosfär. Det vill säga de allra flesta, när man räknar efter.

Därför är just skrivningen i det nya byggavtalet om ordning och reda så viktig. Inget får lämnas åt slumpen. Redan i dag är det svårt att utföra kontroller och facket har inte rätt att besöka avtalslösa bolags arbetsplatser. Att Byggnads varslade om strejk var bra och att arbetsgivarna lyssnade var ännu bättre.

Och så här när julen närmar sig, kan vi nog konstatera att det lönar sig att vara snäll. Det vi betalar in till systemen kommer tillbaka till oss alla, när vi som mest behöver det. Och så får vi besök av tomten. Men i år stannar han i dörren. Det är ju att hålla i, hålla ut och hålla avstånd som gäller.

Med det sagt önskar vi på redaktionen en riktigt god jul till er alla. Vi ses igen i januari. Till dess; följ oss på webben.

Köp julklapparna  lokalt i år. De flesta företagare har sajter och det går att ge bort presentkort. Så hjälper vi alla småhandlare på den egna orten att överleva.

Du har väl inte glömt att det finns de som har det värre än vi? Skänk en slant till välgörenhet om du kan. Det hör julen till.

Jag kan medge att las numera är lika hålig som schweizerost. I samband med avtalsrörelser och regeringsskiften har det blivit tillägg och avdrag i lagen, till den grad att ganska få egentligen vet exakt vad som gäller. Ändå är det en så viktig lag. Efter din lön är det nog den som styr våra arbeten allra mest.

Det är förstås lätt att vara optimist när man är ny i arbetslivet; det mesta ligger framför en, nog klarar jag mig själv och det är bara att gå vidare om jag är missnöjd. Många sneglar dessutom på det stora landet i väster som länge stått för både frihet och stora drömmar.

Men till slut hinner verkligheten ikapp den amerikanska drömmen. För ju äldre vi blir, desto mer inser vi att livet sällan blir som vi tänkt oss. Det är den egna hälsan och anhörigas, stökiga barn, flyttar, bostäder och annat som beter sig. Då är det skönt att åtminstone vara någorlunda trygg på jobbet. Att veta att man faktiskt har rätt att bilda familj, bli sjuk eller påpeka missförhållanden utan att konkurreras ut av någon yngre, billigare förmåga.

Därför är det bra att LO sagt nej till de kompromisser i las som hittills varit aktuella trots att hela Sverige väntar på ett resultat. Ja, att plocka sönder las ännu mer vore faktiskt en katastrof. Då har vi ingen ordning alls.

Och oavsett hur vi har röstat är vi väl ganska få som vill att vi ska återgå till ett Sverige där både byggnadsarbetare och andra anställda står med mössan i hand och låter arbetsgivaren välja och vraka?

Tänkte väl det. Ibland måste man göra modiga saker – som att säga nej – annars är man ingen människa, utan bara en liten lort.

En hel lägenhet full med verktyg! Så kan kriminalitet också se ut.

Kom igen alla byggbolag; hur svårt kan det vara att fixa handsprit till bygget och boden?

Vardagen på ett bygge innehåller allt från höga höjder och farliga schakt till prefab-delar på flera ton som kan välta.

Därför kan det som i allmänhetens ögon verkar som små fel, få stora konsekvenser.

För byggnadsarbetare är ju precis som alla andra människor, med samma sorts ömtåliga kroppar.

Ändå blir det allt svårare att säga ifrån utan att drabbas av hämnd. Säkerhet kostar och det är jobbigt när de egna skyddsombuden larmar om en fara och i värsta fall lägger ett skyddsstopp på ett redan stressat bygge.

I denna ansträngda situation har det dessutom diskuterats att helt avskaffa regionala skyddsombud och ersätta dem av oberoende arbetsmiljörådgivare. Det blev det inget av, som tur var.

Som om en myndighet skulle kunna åka runt till rikets alla tusentals byggen och se till att arbetet utförs säkert. Och sedan följa upp detta. Hur skulle de ens hinna lära sig vad som gäller i de olika miljöerna?

Det är förstås en illusion att någon ovanifrån ska fixa det här på ett bättre och mer neutralt sätt. Eller ännu värre; att företagen själva ska stå för säkerheten utan att granskas av någon. Och som så många gånger förr händer det förstås när politikerna är framme och tafsar på det fackliga ansvaret.

Landets skyddsombud borde i stället hyllas som de hjältar de är. För utan dem skulle långt fler byggnadsarbetare aldrig komma hem från jobbet.

Nu drar den igång, avtalsrörelsen. Bra för byggnadsarbetarna som har jobbat som vanligt rakt igenom pandemin.

Trodde någon att ett virus skulle ”ta slut” ett visst datum, typ 31 december 2020? Inte jag i alla fall.