Ledarbloggen

Nja, de flesta av oss har förnuft nog att se igenom detta spektakel. Ändå. Svenska folket har sagt sitt och uppenbarligen vill hälften ha en konservativ regering som sätter egennyttan först och (kanske) sänker just ditt bränslepris. Och som eventuellt samarbetar med både brunfötter och korvviftare. I världens mest icke-religiösa land.

Det är absurt. Och pinsamt. På sikt farligt.

Vi befinner oss mitt i en klimatkris som måste gå först och inte långt ifrån oss rasar ett krig som inte gör saken bättre. Hur kan det vara så svårt att förstå och acceptera?

Än värre är det med dem som låtit sig luras av ett missnöjesparti. För inte är det gig-ekonomins underbetalda arbetare som röstat fram dem. Inte utnyttjade städare, chaufförer eller restauranganställda. Nej, det har den bekväma medelklassen i ett av världens rikaste länder gjort.

”Ordning och reda”, säger folk att de vill ha och tror att det är vad de ska få. Men kontrollerad arbetskraftinvandring slår hårt mot företagen. Vilket borgerligt parti kommer att stötta byggnadsarbetarnas kamp på allvar? Och hur ska dessa konservativa krafter kunna städa upp bland de skjutningar de inte ens vet orsaken till?

Detta i en tid när Sverige och Europa går mot svåra utmaningar. Lågkonjunktur väntar.

Speciellt då behövs erfarna och kloka ledare.

Men svenska folket har valt och vi som tillhör den hälft som inte fick som vi ville får härda ut. Vårt jobb för allas lika rättigheter, blir ännu svårare. Det kommer att bli svårare att försvara demokratin. Ändå; vi ger inte upp.

Och så är det som alltid. När allt gått åt skogen, kommer socialdemokratin tillbaka och städar upp bland resterna. Det kostar på att vara snäll men är värt det på sikt – även om det känns tungt i stunden.

Sänkta el- och bränslepriser – tyvärr tror jag inte på det! Inte när hela världen ska ställa om och Rysslands kranar är stängda.

Tycker du att arbetslivskriminaliteten skapar problem? Den blev möjlig just genom borgerlig politik som öppnade gränserna för alla som ville jobba här. Det skulle gynna företagen.

När jag läser svaren bland de hundra byggnadsarbetare som vi har frågat om deras viktigaste valfrågor, är svaren ovan de allra vanligaste, tillsammans med integrationen. Den vill man ska bli bättre. Kanske för att många byggnadsarbetare mött utsatta människor på sina arbetsplatser och vet hur svårt de har det. Få verkar vilja ha stängda gränser utan påpekar att ett bättre mottagande och mer stöd är viktigt.

Ungefär som resten av Sverige. Som vanligt folk helt enkelt. Gärna ordning och reda men plats för alla och en offentligt utbyggd vård med schysta villkor.

Ändå går vi mot ett så kallat ödesval. Det vill säga att opinionssiffrorna pekar på att ett missnöjesparti, som vill samarbeta med de konservativa, kommer att få många röster. Och att de som främst kommer att stötta en sådan koalition finns bland LO-anslutna.

För mig är det svårt att få ihop.

Konservativa krafter har i alla tider menat att det är individen själv som ska fixa allt och det går ju bra så länge som du är frisk och har pengar på banken. Så är det inte för alla och därför är det så viktigt att välfärden fungerar. Också för dem som har sina rötter någon annanstans men nu lever här. Skuggsamhället som ställer till sådana stora problem bland annat inom byggsektorn är redan alldeles för stort. Och utan stöd till utsatta grupper hamnar allt fler där.

Att bygga upp samhällssystem tar tid men det går väldigt fort att riva ned dem – många gånger utan att kunna erbjuda något bättre.

Och då blir det varken satsningar på de svaga i samhället, bättre pensioner för människor
med tunga kroppsjobb eller höjda löner för dem som jobbar i vården. Är det verkligen så vi vill ha det?

Ukrainas sak är vår – fortfarande. Kriget är inte slut. Stötta med det du kan.

Jag hör alldeles för lite om klimatet i valdebatten. Varför är det så få som fattar allvaret?

Samtidigt har dessa skolor svårt att fylla sina studieplatser när terminen börjar till hösten igen trots att marknaden skriker efter allt från ventilationsmontörer till maskinförare.

Teorierna om varför det blivit så är många. Kanske har det varit finare att vara akademiker. Nu är den trenden möjligen på väg att vända. Många längtar efter att göra något med händerna och få möta riktiga människor istället för att hänga över en skärm hela dagarna. Slippa plugga i fem år och skuldsätta sig för att sedan vikariera till och från i fem år. Och jag skulle säga att alla vill ha möjlighet till fast jobb och en schyst lön.

Det hittar de i byggbranschen men det innebär också att det vilar ett stort ansvar på alla oss som befinner sig där. Ska vi lyckas locka den nya generationen till dessa viktiga jobb måste det vara säkert och tryggt att befinna sig där. Och en okej miljö i bodar och på arbetsplatser.

Ni är många som vittnat om hur trevligt det kan vara när allt stämmer på bygget. Men tyvärr är ni många som berättat om motsatsen också. Till exempel det råa snack som skrämmer bort hälften av befolkningen från bygg (nämligen tjejerna).

Låt denna sommar bli ett exempel på att det inte behöver vara så. Ta hand om de unga som den gåva de är och se till att de får en riktigt fin upplevelse på sitt kanske första jobb.

För det vet ju vi alla etablerade och äldre, som ser fram emot att vila i en hängmatta, att det som gör oss riktigt rika, är att ge till andra. Glad sommar!

Glöm inte Ukraina! Kriget pågår fortfarande och de behöver all hjälp de kan få.

På rullande kongress röstades förbundssekreteraren bort. Varför? Förklaringen lyser med sin frånvaro.

Och det ska ske inom en månad. Det är bra för både arbetskraftsinvandrarna och för oss svenskar. På så vis kan man få stopp på att våra löner och villkor blir sämre av att andra kan tänka sig att jobba för mindre pengar. Och det gäller i allra högsta grad byggbranschen, som tar emot så många utifrån.

Samtidigt som detta sker ska dessutom regionala center mot arbetslivskriminalitet byggas upp runt om i Sverige. Där ska olika myndigheter kunna hjälpa varandra i jakten på människosmuggling, penningtvätt och andra brott.

Det är inte en dag för tidigt.

För det är ju oftast där som skon klämmer, att kontrollen släpar efter och att inget bolag någonsin blir straffat när de utnyttjar fattiga människor från andra länder, som inte vet vad de har för rättigheter.

Det går inte att lita på att vinstdrivande bolag följer svenska avtal av sig själva. Det gör det kanske inte inom någon bransch men definitivt inte i byggbranschen som omsätter så stora summor pengar varje år.

Det är kanske priset vi får betala för det som kallas fri rörlighet, som många nu talar om att begränsa. Men just det har också bidragit till stora delar av vår välfärd.

Länder som ställer sig utanför dessa samarbeten har inte samma goda utveckling för sina medborgare.

Ett valår som detta går det att lova mycket. Låt oss hoppas att just denna satsning inte bara blir tomma ord. De nya myndighetsnaven behöver verkligen få ordentliga resurser för att bli effektiva och göra skillnad.

Informationskriget har nått nya nivåer och Sverige är i fokus. Natomedlemsskap är uppenbarligen är en het potatis!

Kan vi verkligen lita på att den så kallade gröna elen kommer endast från förnyelsebara källor? Tydligen inte, visar flera olika granskningar.

I byggbranschen finns mycket att granska och vi vet hur man gör det. Det visar den nominerade artikelserien ”Bakom fasaden”. Där avslöjar vi hur hantverkarsajter tjänar grova pengar när de marknadsför kriminella och hur fuskande bolag utses till ”gaseller” av tidningar som borde veta bättre.

Och den kriminella byggbranschen växer. Det är som om den har sina alldeles egna regler och de handlar om pengar. En krona in, en krona ut. Eller snarare många kronor in, få kronor ut.

Den senaste i raden är Byggtema i Örebro som nyligen lämnade in sin konkursanmälan och nej, det var inget aprilskämt. Trots att företaget gått som tåget och fått stora beställningar från kommunen finns inga pengar kvar – de har bland annat delats ut som vinst till ägarna.

Ändå vill varken ledning, styrelse eller ägare svara på frågor. De gömmer sig alla bakom en digital vägg och gör sig omöjliga att nå. Det är en sorglig utveckling som gynnats av både Trump och Rysslands sätt att hantera journalistik.

Att se dessa fuskare göra stora pengar måste vara extremt tröttsamt för alla lojala byggnadsarbetare som varje dag går till jobbet och gör sin plikt, bygger våra hus, våra skolor och vår infrastruktur. Som kämpar för drägliga arbetsvillkor och bidrar till det allmänna.

Jag säger inte att det var bättre förr. Men jag kan undra vart den där moralen om att göra rätt för sig tagit vägen. Att sätta laget före jaget i stället för att med alla medel se till att bli rik själv. Fort.

Det spelar tydligen ingen roll att man trampar över lik på sin väg mot målet.

Lyckligtvis är de som vill väl fler än de som gör fel – än så länge. Och vi som granskar kommer inte att ge upp. Så fortsätt att tipsa oss när det inte står rätt till på ditt jobb. Tillsammans blir vi starka!

Nato-debatten skrämmer mig! Jag har svårt att stötta en organisation som tillåter kärnvapen.

Rysslands invation av Ukraina är så fruktansvärd. Förutom mänskligt lidande: hur mycket koldioxid släpper kriget ut?

Nytt år, nya möjligheter. Ja, så kände åtminstone jag när klockorna ringde in 2022, coronasmittan till trots. Valår är det också och det är ju alltid lite extra högtidligt. Att få vara med och bestämma vem som ska representera ens land är tyvärr inte självklart på många platser på jorden. Därför känner jag mig extra tacksam över den stabila stat som Sverige är.

Men så snart jag går ut på sociala medier grusas mina ljusa tankar. I de personliga korta presentationerna av de som äger kontona verkar allt lugnt;

”Före detta byggnadsarbetare som tror på fritt tänkande” eller ”småbarnspappa och näst mest kryssade kommunpolitikern för …”. Och så där småputtrigt fortsätter det. Till jag i stället börjar läsa åsikterna. För där följer personpåhopp, förakt och en veta-bättre-attityd som är svår att ta till sig. Visst finns det många goda krafter och de som säger ifrån, men allt förakt och alla hån gör mig orolig.

Om det då ändå vore människor från skuggsamhället som vädrade sina åsikter om utanförskap – eller en klagan från en utarbetad sjuksköterska. Men nej, det är det inte.

Snarare proppmätta svenskar med jobb och avtal som ondgör sig över allt som är fel och dåligt.

Det är så klart bra att vi bryr oss och tänker själva. Men inför detta viktiga valår har jag faktiskt ett förslag till dig som är så missnöjd med skatt, myndigheter, polis och brottsbekämpning. Vidga dina vyer genom att engagera dig och gör skillnad själv. Det finns många etablerade föreningar som behöver din hjälp. Och speciellt män lyser med sin frånvaro.

Visst kan det vara tungt när klockan ringer 05.20 på morgonen och du förväntas leverera på ett snöigt bygge i minusgrader hela dagen. Dit du kanske dessutom pendlar många mil. Men din måndagsångest är många andras önskedröm. Glöm aldrig det.

Det här att inte kolla om städbolaget du anlitar har avtal eller inte! Svårt är det inte, men ja, det är lätt att missa. Som statsminister ska man dock kunna lita på sina rådgivare.

OMG, vad hände med elpriset? Alla ni som tyckte att ”marknaden” skulle sköta detta. Är ni nöjda nu?

Tomten kliade sig litet i det långa skägget. Nåväl, renar kan dra en vagn på hjul också. För ut på sin resa skulle tomten. Det var bland annat dags att besöka hans favoriter igen; byggnadsarbetarna. De som kämpade så hårt hela året, i vind, i sol, i regn, djupt under marken och högt upp i kranar.

Men tomten kunde ändå inte sluta tänka på en grej när han klättrade upp i sin vagn. Varför var de så ointresserade av klimatet och varför drev de jämt med den unga Greta? Fattade inte byggnadsarbetarna att utan att göra något åt klotets situation kommer det ju påverka både deras jobb och deras liv på ett dåligt sätt. Dessutom verkade det bara bli stressigare och stressigare där ute.

Att bygga långsammare och mer hållbart garanterar ju minst lika många jobb framåt i tiden. Och kanske ett lugnare och bättre sätt att arbeta på. Den utvecklingen måste alla vara med och driva på.

Ja, för det hände att tomten blev lite nostalgisk och tänkte tillbaka på sin egen barndom, för flera sekler sedan. När en docka och en hyvelbänk tog månader att göra. Nu växte hela hus som svampar ur jorden.

Så skymtade tomten den första kranen och såg de första reflexjackorna – så roligt ändå! Men vad var det som vajade i vinden där bredvid? Jo, en flagga med texten ”Vi bygger klimatsmart”.

Tomten andades ut. Det var väl det han visste. Det är klart att också byggnadsarbetare vill ta ansvar för klotet och sluta reta sig på Greta.

Med de orden tackar redaktionen för det gångna året och önskar alla en riktigt god jul! Vi ses igen nästa år. Till dess; följ oss på webben!

Äntligen har Sverige fått en kvinnlig statsminister. Det var på tiden. Hurra!

Tro det eller ej, men jag kommer sakna Miljöpartiet i regeringen. Vem ska nu jaga på klimatomställningen med galna idéer (som faktiskt ofta visar sig göra skillnad)?

Att det saknas folk i byggbranschen är inte direkt någon nyhet. Tvärtom. Nästan varje terminsstart rapporteras om tomma platser på byggprogrammen och företag som har svårt att hitta den kompetens de behöver. Vi har skrivit om det flera gånger. Men något annat som saknas är tyvärr också både praktik- och lärlingsplatser.

Och samtidigt som illegal arbetskraft väller över gränserna för att fylla hålen på landets byggen ringer desperata unga under utbildning runt till olika byggbolag. De behöver hitta en åtråvärd praktik- eller lärlingsplats för att få erfarenhet och därmed yrkesbevis.

Svaren från företagen låter oftast inte vänta på sig: ”Praktikant, nja, kanske.” ”Lärlingar? Nej, hinner inte, har inte råd, tar för lång tid, jobbigt.” Eller så svarar de inte alls.

Detta trots att man alltså samtidigt söker byggare med olika yrkeskunskaper som det är brist på och som därför är svåra att hitta.

Det här är något som jag inte förstår. Det är ju inte direkt så att byggbranschen är unik när det gäller detta. Alla olika jobb måste ta emot människor under utbildning. Det gäller läkare och sjuksköterskor, kockar och journalister. Det är inte gratis eller mindre jobbigt, för dem heller.

Och jag tror inte att någon vill ha sitt hus byggt av en person som bara suttit i skolbänken eller vara den första patient läkaren träffar efter sin examen.

Att lämna nästan färdigutbildade byggare utan lärlingsplats är att ta hoppet från de unga, som så väl behövs på de svenska byggarbetsplatserna. Så vad väntar ni på?

Vi har alla ett gemensamt ansvar att se till att systemen fungerar. Dessutom finns det sällan något roligare än att träffa unga på väg in i det egna yrket. De har kraft att ändra och förbättra och ser ofta nya möjligheter. Och så orkar de ställa krav på en jämställd och schysst arbetsplats.

Tar tidningen emot praktikanter, undrar nu förstås vän av ordning. Ja, det gör vi. Den här terminen har vi en fotopraktikant hos oss.

Att påstå sig inte kunna rapportera in lönen från en hel yrkesgrupp – vad är det för larv? Gör ert jobb, typ!

Nyligen presenterade Socialdemokraterna sin kommande satsning på en ny myndighet som ska utreda ”välfärdsbrott”, alltså när brottslingar lurar till sig statliga utbetalningar. Det är en del av arbetskraftskriminaliteten, som flödar över gränserna och ställer till så stora problem i bland annat byggbranschen.

Men det konstiga var att Byggnads ordförande, som faktiskt läste ur vår reporter Johan Fyrks bok ”Svartjobbsfabriken” på presskonferensen, fick många burop och anklagelser kastade efter sig i sociala medier. Som om att stöda den här satsningen var en dålig idé. Men är det verkligen ingen som minns hur allting började?

Jo, vem som helst skulle få komma hit, bara de ville jobba. Att reglera inflödet och kolla upp rättigheter och skyldigheter var typ bara löjligt, ansåg 90-talets borgerliga regering. Företagen skulle ta ansvar och myndigheterna skulle serva medborgarna, inte kontrollera. Det enda som krävdes av en arbetskraftsinvandrare var lite sparpengar att leva på den första tiden.

En avreglerad arbetsmarknad alltså – helt i enighet med vad konservativa och liberala partier föreslagit i alla tider. Det vill säga en marknad där den svage är svag och den starke förblir stark och där arbetsgivaren kan välja (det billigaste) och välja bort (dem som ställer krav).

Resten är historia. Vi vet alla hur det gick inom bygg; inte så bra. Kan du köpa något billigare genom att fuska är det tyvärr många som gör det. Och världen är full av desperata människor som är beredda att både resa långt och jobba hårt under dåliga arbetsförhållanden, i hopp om att skapa sig ett bättre liv på sikt.

För att skydda vanligt folks jobb, däribland byggnadsarbetarnas, vill vänstern återskapa den kontroll som en gång revs ned.

Det behövs förstås många fler insatser än en ny myndighet för att komma tillrätta med denna kriminalitet. Men det här är ett steg på vägen. Tänk på det när ni väljer sida i politiken.

Det finns en dag för snart sagt allt! Vet ni till exempel att den 7 oktober är internationella dagen för boende och bebyggelse.

Sparkcyklar är här för att stanna. Men ställ krav på företagen att hålla reda på sina fordon. Hur svårt kan det vara?

Handen på hjärtat; hur ofta har du tänkt på vad som händer med dig när du blir gammal, innan du är gammal?

Typ aldrig, svarar nog du.

Och om du ändå gör det, så ser säkert du framför dig – precis som de flesta andra – hur du ska må bra, snickra på ditt hus, fiska i en sjö i sällskap av barnbarnen eller gunga i en gungstol på verandan ihop med vänner och familj. I den gruppen kvalar åtminstone jag själv in.

Men det är tyvärr en bild rätt långt bort från sanningen. I stället ingår sjukdom, skador och förslitningar – både egna och andras – i åldrandet. Speciellt om du har jobbat på ett bygge.

Då är det extra viktigt att samhällets trygghetssystem fungerar och bland dem pensionen. Det gör det inte nu och det drabbar speciellt låg-och medelinkomsttagare och dem som kanske måste lämna sitt jobb i förtid på grund av skador.

Ja, i dag visar statistik att den som är född 1953 får ungefär 45 procent av sin slutlön i allmän pension, och mindre kommer det att bli för senare årskullar. Den genomsnittliga allmänna pensionen är 13 200 kronor och för kvinnor ytterligare några tusenlappar lägre.

Därför är det bra att Byggnads driver förslaget ”Knegarpension” som pekar på just dessa orättvisor och menar att kraven på människor i dag är för hårda. Det är inte värdigt ett rikt land som Sverige att hundratusentals människor som jobbat större delen av sitt liv ska behöva bli fattiga och beroende av privata Swish-kampanjer på sociala medier, när något oförutsett händer. För det gör det, förr eller senare.

Då är några kronor mer i skatt en mycket bättre lösning, så länge som de fördelas rättvist. Och på så vis blir idén om gungstolen ingen ouppnåelig dröm – utan en möjlighet för oss alla.

Vad hände med Twitter? I dag en totalt urspårad plattform som borde lägga ned.

Ta tillbaka medborgarskap! What? Vad ska vi göra med dem som ingen vill ha? Deportera till lägst bjudande? En osmaklig och vidrig syn på människor, enligt mig.