Ledarbloggen

I byggbranschen finns mycket att granska och vi vet hur man gör det. Det visar den nominerade artikelserien ”Bakom fasaden”. Där avslöjar vi hur hantverkarsajter tjänar grova pengar när de marknadsför kriminella och hur fuskande bolag utses till ”gaseller” av tidningar som borde veta bättre.

Och den kriminella byggbranschen växer. Det är som om den har sina alldeles egna regler och de handlar om pengar. En krona in, en krona ut. Eller snarare många kronor in, få kronor ut.

Den senaste i raden är Byggtema i Örebro som nyligen lämnade in sin konkursanmälan och nej, det var inget aprilskämt. Trots att företaget gått som tåget och fått stora beställningar från kommunen finns inga pengar kvar – de har bland annat delats ut som vinst till ägarna.

Ändå vill varken ledning, styrelse eller ägare svara på frågor. De gömmer sig alla bakom en digital vägg och gör sig omöjliga att nå. Det är en sorglig utveckling som gynnats av både Trump och Rysslands sätt att hantera journalistik.

Att se dessa fuskare göra stora pengar måste vara extremt tröttsamt för alla lojala byggnadsarbetare som varje dag går till jobbet och gör sin plikt, bygger våra hus, våra skolor och vår infrastruktur. Som kämpar för drägliga arbetsvillkor och bidrar till det allmänna.

Jag säger inte att det var bättre förr. Men jag kan undra vart den där moralen om att göra rätt för sig tagit vägen. Att sätta laget före jaget i stället för att med alla medel se till att bli rik själv. Fort.

Det spelar tydligen ingen roll att man trampar över lik på sin väg mot målet.

Lyckligtvis är de som vill väl fler än de som gör fel – än så länge. Och vi som granskar kommer inte att ge upp. Så fortsätt att tipsa oss när det inte står rätt till på ditt jobb. Tillsammans blir vi starka!

Nato-debatten skrämmer mig! Jag har svårt att stötta en organisation som tillåter kärnvapen.

Rysslands invation av Ukraina är så fruktansvärd. Förutom mänskligt lidande: hur mycket koldioxid släpper kriget ut?

Nytt år, nya möjligheter. Ja, så kände åtminstone jag när klockorna ringde in 2022, coronasmittan till trots. Valår är det också och det är ju alltid lite extra högtidligt. Att få vara med och bestämma vem som ska representera ens land är tyvärr inte självklart på många platser på jorden. Därför känner jag mig extra tacksam över den stabila stat som Sverige är.

Men så snart jag går ut på sociala medier grusas mina ljusa tankar. I de personliga korta presentationerna av de som äger kontona verkar allt lugnt;

”Före detta byggnadsarbetare som tror på fritt tänkande” eller ”småbarnspappa och näst mest kryssade kommunpolitikern för …”. Och så där småputtrigt fortsätter det. Till jag i stället börjar läsa åsikterna. För där följer personpåhopp, förakt och en veta-bättre-attityd som är svår att ta till sig. Visst finns det många goda krafter och de som säger ifrån, men allt förakt och alla hån gör mig orolig.

Om det då ändå vore människor från skuggsamhället som vädrade sina åsikter om utanförskap – eller en klagan från en utarbetad sjuksköterska. Men nej, det är det inte.

Snarare proppmätta svenskar med jobb och avtal som ondgör sig över allt som är fel och dåligt.

Det är så klart bra att vi bryr oss och tänker själva. Men inför detta viktiga valår har jag faktiskt ett förslag till dig som är så missnöjd med skatt, myndigheter, polis och brottsbekämpning. Vidga dina vyer genom att engagera dig och gör skillnad själv. Det finns många etablerade föreningar som behöver din hjälp. Och speciellt män lyser med sin frånvaro.

Visst kan det vara tungt när klockan ringer 05.20 på morgonen och du förväntas leverera på ett snöigt bygge i minusgrader hela dagen. Dit du kanske dessutom pendlar många mil. Men din måndagsångest är många andras önskedröm. Glöm aldrig det.

Det här att inte kolla om städbolaget du anlitar har avtal eller inte! Svårt är det inte, men ja, det är lätt att missa. Som statsminister ska man dock kunna lita på sina rådgivare.

OMG, vad hände med elpriset? Alla ni som tyckte att ”marknaden” skulle sköta detta. Är ni nöjda nu?

Tomten kliade sig litet i det långa skägget. Nåväl, renar kan dra en vagn på hjul också. För ut på sin resa skulle tomten. Det var bland annat dags att besöka hans favoriter igen; byggnadsarbetarna. De som kämpade så hårt hela året, i vind, i sol, i regn, djupt under marken och högt upp i kranar.

Men tomten kunde ändå inte sluta tänka på en grej när han klättrade upp i sin vagn. Varför var de så ointresserade av klimatet och varför drev de jämt med den unga Greta? Fattade inte byggnadsarbetarna att utan att göra något åt klotets situation kommer det ju påverka både deras jobb och deras liv på ett dåligt sätt. Dessutom verkade det bara bli stressigare och stressigare där ute.

Att bygga långsammare och mer hållbart garanterar ju minst lika många jobb framåt i tiden. Och kanske ett lugnare och bättre sätt att arbeta på. Den utvecklingen måste alla vara med och driva på.

Ja, för det hände att tomten blev lite nostalgisk och tänkte tillbaka på sin egen barndom, för flera sekler sedan. När en docka och en hyvelbänk tog månader att göra. Nu växte hela hus som svampar ur jorden.

Så skymtade tomten den första kranen och såg de första reflexjackorna – så roligt ändå! Men vad var det som vajade i vinden där bredvid? Jo, en flagga med texten ”Vi bygger klimatsmart”.

Tomten andades ut. Det var väl det han visste. Det är klart att också byggnadsarbetare vill ta ansvar för klotet och sluta reta sig på Greta.

Med de orden tackar redaktionen för det gångna året och önskar alla en riktigt god jul! Vi ses igen nästa år. Till dess; följ oss på webben!

Äntligen har Sverige fått en kvinnlig statsminister. Det var på tiden. Hurra!

Tro det eller ej, men jag kommer sakna Miljöpartiet i regeringen. Vem ska nu jaga på klimatomställningen med galna idéer (som faktiskt ofta visar sig göra skillnad)?

Att det saknas folk i byggbranschen är inte direkt någon nyhet. Tvärtom. Nästan varje terminsstart rapporteras om tomma platser på byggprogrammen och företag som har svårt att hitta den kompetens de behöver. Vi har skrivit om det flera gånger. Men något annat som saknas är tyvärr också både praktik- och lärlingsplatser.

Och samtidigt som illegal arbetskraft väller över gränserna för att fylla hålen på landets byggen ringer desperata unga under utbildning runt till olika byggbolag. De behöver hitta en åtråvärd praktik- eller lärlingsplats för att få erfarenhet och därmed yrkesbevis.

Svaren från företagen låter oftast inte vänta på sig: ”Praktikant, nja, kanske.” ”Lärlingar? Nej, hinner inte, har inte råd, tar för lång tid, jobbigt.” Eller så svarar de inte alls.

Detta trots att man alltså samtidigt söker byggare med olika yrkeskunskaper som det är brist på och som därför är svåra att hitta.

Det här är något som jag inte förstår. Det är ju inte direkt så att byggbranschen är unik när det gäller detta. Alla olika jobb måste ta emot människor under utbildning. Det gäller läkare och sjuksköterskor, kockar och journalister. Det är inte gratis eller mindre jobbigt, för dem heller.

Och jag tror inte att någon vill ha sitt hus byggt av en person som bara suttit i skolbänken eller vara den första patient läkaren träffar efter sin examen.

Att lämna nästan färdigutbildade byggare utan lärlingsplats är att ta hoppet från de unga, som så väl behövs på de svenska byggarbetsplatserna. Så vad väntar ni på?

Vi har alla ett gemensamt ansvar att se till att systemen fungerar. Dessutom finns det sällan något roligare än att träffa unga på väg in i det egna yrket. De har kraft att ändra och förbättra och ser ofta nya möjligheter. Och så orkar de ställa krav på en jämställd och schysst arbetsplats.

Tar tidningen emot praktikanter, undrar nu förstås vän av ordning. Ja, det gör vi. Den här terminen har vi en fotopraktikant hos oss.

Att påstå sig inte kunna rapportera in lönen från en hel yrkesgrupp – vad är det för larv? Gör ert jobb, typ!

Nyligen presenterade Socialdemokraterna sin kommande satsning på en ny myndighet som ska utreda ”välfärdsbrott”, alltså när brottslingar lurar till sig statliga utbetalningar. Det är en del av arbetskraftskriminaliteten, som flödar över gränserna och ställer till så stora problem i bland annat byggbranschen.

Men det konstiga var att Byggnads ordförande, som faktiskt läste ur vår reporter Johan Fyrks bok ”Svartjobbsfabriken” på presskonferensen, fick många burop och anklagelser kastade efter sig i sociala medier. Som om att stöda den här satsningen var en dålig idé. Men är det verkligen ingen som minns hur allting började?

Jo, vem som helst skulle få komma hit, bara de ville jobba. Att reglera inflödet och kolla upp rättigheter och skyldigheter var typ bara löjligt, ansåg 90-talets borgerliga regering. Företagen skulle ta ansvar och myndigheterna skulle serva medborgarna, inte kontrollera. Det enda som krävdes av en arbetskraftsinvandrare var lite sparpengar att leva på den första tiden.

En avreglerad arbetsmarknad alltså – helt i enighet med vad konservativa och liberala partier föreslagit i alla tider. Det vill säga en marknad där den svage är svag och den starke förblir stark och där arbetsgivaren kan välja (det billigaste) och välja bort (dem som ställer krav).

Resten är historia. Vi vet alla hur det gick inom bygg; inte så bra. Kan du köpa något billigare genom att fuska är det tyvärr många som gör det. Och världen är full av desperata människor som är beredda att både resa långt och jobba hårt under dåliga arbetsförhållanden, i hopp om att skapa sig ett bättre liv på sikt.

För att skydda vanligt folks jobb, däribland byggnadsarbetarnas, vill vänstern återskapa den kontroll som en gång revs ned.

Det behövs förstås många fler insatser än en ny myndighet för att komma tillrätta med denna kriminalitet. Men det här är ett steg på vägen. Tänk på det när ni väljer sida i politiken.

Det finns en dag för snart sagt allt! Vet ni till exempel att den 7 oktober är internationella dagen för boende och bebyggelse.

Sparkcyklar är här för att stanna. Men ställ krav på företagen att hålla reda på sina fordon. Hur svårt kan det vara?

Handen på hjärtat; hur ofta har du tänkt på vad som händer med dig när du blir gammal, innan du är gammal?

Typ aldrig, svarar nog du.

Och om du ändå gör det, så ser säkert du framför dig – precis som de flesta andra – hur du ska må bra, snickra på ditt hus, fiska i en sjö i sällskap av barnbarnen eller gunga i en gungstol på verandan ihop med vänner och familj. I den gruppen kvalar åtminstone jag själv in.

Men det är tyvärr en bild rätt långt bort från sanningen. I stället ingår sjukdom, skador och förslitningar – både egna och andras – i åldrandet. Speciellt om du har jobbat på ett bygge.

Då är det extra viktigt att samhällets trygghetssystem fungerar och bland dem pensionen. Det gör det inte nu och det drabbar speciellt låg-och medelinkomsttagare och dem som kanske måste lämna sitt jobb i förtid på grund av skador.

Ja, i dag visar statistik att den som är född 1953 får ungefär 45 procent av sin slutlön i allmän pension, och mindre kommer det att bli för senare årskullar. Den genomsnittliga allmänna pensionen är 13 200 kronor och för kvinnor ytterligare några tusenlappar lägre.

Därför är det bra att Byggnads driver förslaget ”Knegarpension” som pekar på just dessa orättvisor och menar att kraven på människor i dag är för hårda. Det är inte värdigt ett rikt land som Sverige att hundratusentals människor som jobbat större delen av sitt liv ska behöva bli fattiga och beroende av privata Swish-kampanjer på sociala medier, när något oförutsett händer. För det gör det, förr eller senare.

Då är några kronor mer i skatt en mycket bättre lösning, så länge som de fördelas rättvist. Och på så vis blir idén om gungstolen ingen ouppnåelig dröm – utan en möjlighet för oss alla.

Vad hände med Twitter? I dag en totalt urspårad plattform som borde lägga ned.

Ta tillbaka medborgarskap! What? Vad ska vi göra med dem som ingen vill ha? Deportera till lägst bjudande? En osmaklig och vidrig syn på människor, enligt mig.

Så är vardagen tillbaka efter en – som vanligt – alldeles för kort semester. Det bullrar och slamrar igen från byggarbetsplatserna jag passerar på väg till kontoret. Byggen som alldeles nyss var pausade och tysta i sommarhettan.

Hobbybyggena hemmavid har däremot gått för full maskin. Sverige runt har det rustats och fixats i sommar i vart och vartannat hus. Inte så konstigt för det är ju faktiskt väldigt kul att bygga, konstruera sitt eget med händerna, lösa ett problem, få ett resultat.

Men som vanligt är det långt mellan fritidsintresse och att tjäna brödfödan. Dagens byggarbetsplatser är hårt slimmade och styrda av pengar, precis som de flesta andra arbeten. Det är en förutsättning för att det system vi alla ingår i, ska fungera.

Ändå; det är som om vi tappade bort något på vägen. Nämligen strävan efter att arbetet ska vara meningsfullt, säkert och i alla fall någorlunda roligt. Det var ju så det var tänkt när det moderna Sverige växte fram.

Alla fina maskiner, som ju uppfanns för att avlasta, har i stället blivit en anledning till att driva upp takten ytterligare och gjort många arbetsmoment monotona och farliga på ett nytt sätt. De ger både vibrations-
skador och förslitningsskador och så jagar stressen oss.

Dessutom är många av dem onödigt tunga och ibland direkt farliga, som motorkaparna. På så vis underblåser de även myten om att byggjobb bara är för machomän.

Låt därför höstens nystart bli en anledning att göra sig av med dessa tråkiga föreställningar och ställ krav på schysta villkor och humana jobb.

Vi ska ju ändå vara disponibla 40 timmar i veckan till den dag då vi fyller 67. Det är många timmar. Timmar som utgör en stor del av våra liv. För semester i all ära men vi måste faktiskt orka leva hela året om.

Det är väldigt trevligt när lediga byggnadsarbetare ringer mig och saknar sin tidning, som ju tog uppehåll i juli. Nu är vi tillbaka!

Vet ni vad jag aldrig tröttnar på? Kaffe i termos. Hett och med mjölk i. Så himla gott.

Så blev det äntligen sommar. Värmen gjorde entré och som ett elakt stormmoln skingrades också coronan och verkar nu dra bort på allvar. Åtminstone från de rikare länderna som har råd och möjlighet att vaccinera sina befolkningar.

Många befarade en byggbransch i kris. Av det blev det inget. I stället är trycket fortsatt högt och på många håll är det svårt att hitta arbetskraft till byggena.

Samtidigt diskuterar EU gemensamma minimilöner för alla som arbetar inom unionen. Något som de nordiska länderna argumenterar emot och det gäller både fack och arbetsgivare. Då skulle besluten flyttas från marknaden till politikerna trots att det redan finns ett bra fungerande system här hos oss.

För byggbranschen skulle det bli ett nerköp. De lägsta avtalsenliga lönerna ligger en bra bit över den nivå som den svenska lägstalönen skulle hamna på.

Men förslaget är ett försök att komma till rätta med den arbetskraftsinvandring som rör sig mellan medlemsländerna och som många gånger utnyttjas och får alldeles för dåligt betalt.

Tanken är god. Alla ska kunna leva på sin lön men frågan är om man inte skapar ett nytt problem i stället för att lösa ett gammalt?

Kriminaliteten och människosmugglingen ger inte upp så lätt. För vem kontrollerar att rätt pengar betalas ut till den som jobbar? Svaret är att ingen vet hur det ska hinnas med.

Nu får vi se vad Bryssel och Sveriges representanter där, kommer fram till i frågan om lägsta lön. Men innan dess är det dags för den så välförtjänta semestern och hängmattan – och utmaningen att göra ingenting.

Vi på tidningen önskar alla byggnadsarbetare en riktigt skön sommar. Det här är det sista numret före ledigheten men vi fortsätter så klart att publicera på webben. Följ oss gärna där!

Reformerad arbetsrätt. Den största förändringen i modern tid! Vi håller tummarna för att det blir bra tillslut.

Dygnet-runt-öppet hos byggvaruhuset. Är det inte litet hysteriskt? Man måste ju sova också.

Nu börjar högsäsongen för hemmafixaren. Och med Hyggloappen – där du kan hyra allt från grävmaskiner till slipverktyg – och ett gott humör kommer du ganska långt. Men till större jobb krävs förstås alla möjliga proffs och det är här byggnadsarbetarna kommer in i bilden.

För det är inte bara på storbyggen som priset pressas och säkerheten sätts på undantag. Nej, det har visat sig att privatpersoner som tar in hantverkare också glömmer allt vad omsorg heter. I den så kallade new management-ekonomin, där alla ska vara sin egen lyckas smed, rustas privata villor och lantställen för minsta möjliga slant och utan tankar på olyckor.

Dessutom har det visat sig att de ”säkra” offerttjänsterna som ska hjälpa oss att hitta pålitliga byggnadsarbetare till hus och hem, är fulla med svart arbetskraft och företag som inte går att lita på.

Inte sällan kommer de ända in i våra kök och vardagsrum. Där sliter byggnadsarbetare från till exempel Ukraina under slavliknande villkor.

Det är en sorglig utveckling att vi känner så litet empati för våra medmänniskor – och det får konsekvenser. För också här frodas människosmugglingen. Inte sällan kommer de ända in i våra kök och vardagsrum. Där sliter byggnadsarbetare från till exempel Ukraina under slavliknande villkor. När olyckan är framme får de åka hem – utan ersättning och utan tillgång till ordentlig vård för sina skador. Villaägare och bostadsrättsföreningar vet ofta inte vad som har hänt. Många bryr sig inte heller.

Att bete sig så mot andra tillhör det förgångna. Men tydligen måste vi påminnas om detta gång på gång för att inte upprepa misstagen. För det finns röster i politiken som vill hävda motsatsen och påstår att vi är olika mycket värda beroende på ursprung. På så vis behöver vi inte ta ansvar.

Det är så klart inte sant. Inget samhälle är starkare än sin svagaste länk. Och det spelar ingen roll om det utspelar sig på storbyggen eller i en privatbostad.

Hur svårt kan det vara att kräva ID06 av dem som ska jobba hos dig och jämföra uppgifterna med pass/id? En enkel åtgärd som alla kan ta till sig.

”Inte ta andra vaccin­dosen för jag är på semester!” Att regioner ens ska behöva oroa sig för att folk inte dyker upp. Seså. Sjas iväg!

Jurijs från Lettland åker till Sverige för att tjäna pengar som byggnadsarbetare. Han får jobb hos en underentreprenör på ett stort infrastrukturprojekt, som antagit det billigaste anbudet. Men företaget han jobbar hos fuskar med skatterna och betalar bara ut hälften av den lön Jurijs har rätt till, trots att både han och hans hitresta kollegor jobbar tolvtimmarspass och sover i en gammal rivningskåk.

När det hela upptäcks skickas det fuskande företaget ut av huvudentreprenören – och Jurijs och de andra skickas hem till Lettland utan lön. In kommer nya underentreprenörer och många gånger, nya fuskare. För här finns pengar att hämta.

Mot organiserad brottslighet kan ingen stå ensam. Därför är det så viktigt att alla organisationer i byggbranschen börjar samarbeta runt detta. Då gäller det att inte låsa sig vid vad som är bra bara för de egna medlemmarna, utan fokusera på hur den grova brottsligheten med människohandel och skattefusk kan hejdas.

Ett sådant förslag som seglat upp är bemanningsföretagens idé: De menar att när oseriösa bolag står som huvudentreprenör och fusk kan bevisas, ska bemanningsbolag tillfälligt kunna ta över huvudkontraktet inklusive de utnyttjade byggnadsarbetarna på plats. På så sätt kan de erbjudas schysta villkor.

Även om det finns mycket kvar att fundera på i denna lösning är det här en bra idé. På så vis straffas inte den enskilda arbetaren, utan bolagen bakom – det vill säga de som faktiskt
är ansvariga för brottsligheten.

Det är också bra för på så vis kan de drabbade byggena hållas öppna. Många jobbar där och skattepengar kommer in till staten. Dessutom kan Sverige få behålla den arbetskraft vi behöver utifrån, utan att ställa svenska byggare vid sidan.

Och sakta men säkert kan en utsatt bransch gå mot ordning och reda igen. Inte så dumt, eller hur?

Skärpning Microsoft! En riktigt unken icke-demokratisk översittarstil som företaget kör med över världen – och på bygget utanför Gävle.

Påverka på plats i Qatar? Really? Det är självklart att bojkotta ett evenemang som krävt flera tusen byggnadsarbetares liv i onödan.

Ett gott skratt förlänger livet, lyder ordspråket. Det kan nog de flesta hålla med om – det skojas ganska friskt ute i både bodar och på byggen. Kul så klart.

Men det finns en sorts humor som inte är så rolig. Och det är den där skämtet alltid sker på någon annans bekostnad. Det kan gälla en individ eller en speciell grupp. Oftast om någon som inte vågar säga ifrån.

Då blir skämten en slags mobbning eller ett maktmissbruk och den som sätter ned foten får höra att den är en tråkmåns. Inte sällan vänds sådant mot kvinnor inom bygg – de är ju så få. Där kvinnliga uttryck står för det som är dåligt, det som man skrattar åt och gör sig lustig över. Eller inte tar på allvar. ”Det är ju bara hon som klagar/missförstår/ inte orkar”.

Mmm. Men nu är ju kvinnor och män inte så olika som många vill hävda. Det som är tungt, farligt eller svårt för en kvinna är ju givetvis det för en man också. Så varför lever de där gamla unkna skämten kvar?

Att driva med folk är faktiskt ett sätt att visa makt. Visa vem som står överst i hierarkin. Vem det är som bestämmer – och den ordningen vill man kanske inte ändra på. Då tar man humorn till vapen och driver med den som försöker komma med en förändring eller så låtsas man att ens påhopp är roliga; ”det var ju bara på skämt fattar du väl”.

Det är både effektivt och vanligt på många nivåer i samhället. Inte minst i politiken. Och just byggbranschen har, historiskt sett, varit en manlig bastion där få tjejer (eller modiga killar för den delen) varit på plats och sagt ifrån.

Skämta måste man så klart få göra. Men bäst är att göra det på ett sätt att så många som möjligt kan vara med och skratta tillsammans. Det är ett viktigt sätt att bidra till en mer jämställd byggbransch. Och, tro det eller ej, ni får faktiskt roligare på köpet. För det finns nästan inget bättre än när alla i en grupp hickar av skratt ihop.

Att utnyttja ­F-skattare är ett stort problem. Ta tag i det facket!

Visst ska en vd har bra betalt men 34 miljoner kronor per år. Är det verkligen relevant?