info

Vill du söka artiklar i papperstidningen?

Använd sökfunktionen i e-tidningen. Öppna e-tidningen

Annons
Annons

Vad är ett samhälle utan gemenskap?

Tomten blickade håglöst ned i sin mobil och letade efter filmen om tomtens specialverktyg. Var fanns den någonstans? Utanför regnade det och renarna var inte på humör för en tur över träden. Skulle han ens bry sig om att ge sig iväg?

Foto: Adobe Stock, Mostphotos

Folk ville väl ändå inte ha oväntat besök. De yngre föredrog nog de reels som nissarna spelade in och la ut hela tiden. Sedan gick de omkring och skrattade här i tomteverkstaden åt klick och kommentarer.

Tomten själv förstod inte riktigt sånt där. Han tyckte om det mänskliga mötet. Att se och uppleva de tindrande ögonen och få önska god jul på riktigt. Så som han gjort i hundratals år.

Men så kom han att tänka på byggnadsarbetarna. De pratade faktiskt mycket om hur det var förr och framför allt facket verkade ofta vilja ha den tiden tillbaka. Det var tal om sammanhållning och kamp.

Det kunde behövas med tanke på hur konkurserna stått som spön i backen senaste året, visste tomten. Det är ju tillsammans vi blir starka. För vad är ett samhälle utan en gemenskap?

Men en ganska svår nöt att knäcka, funderade tomten. Vet människor ens vad solidaritet är nuförtiden när telefonen gjort oss så individualistiska.

Behöver uppmuntran

Här finns i alla fall yrkesfolk som behöver få lite uppmuntran på vägen. Att vara snäll, gör andra snälla också. Tyvärr ingen självklar kunskap längre men julens budskap och ack så viktigt.

Med något bestämt i blicken försvann tomten ut till presentboden och började plocka släden full med spännande maskiner. Det mindes han att byggnadsarbetarna gillade!

Det blir en jul i år igen, skrockade tomten för sig själv, och spände för djuren.

Och det är vi övertygade om här på redaktionen också. Därför passar vi på att önska er alla en riktigt god sådan och ett gott nytt år med detta årets sista tidning. Till dess; läs oss gärna på webben.


Nu är det snart jul. Månaden då vi ska vara extra snälla. Glöm inte att skänka en slant åt dem som har det sämre ställt än du!

”Sämsta bygget” är utsett i år igen. Hur länge ska vi behöva ett sådant jumbopris, kan man undra?

Kim Söderström – du har en svår nöt att knäcka

Ja, det är så det känns i alla fall när fanorna var hissade, dalmålet tydligt och tystnaden spänd i salen på Rönneberga konferensanläggning där den nyvalda förbundsordföranden för Byggnads, Kim Söderström, talade till folket.

Kim har föreslagits av en enig valberedning som enda kandidat och tar över mitt i en mandatperiod efter att orkanen Johan Lindholm hastigt gått till LO.

Och även om Söderström började med att säga att ett förbund som får en ny ledare mitt i ett pågående arbete ska fortsätta på den inslagna vägen, redogjorde han för tre prioriterade riktlinjer: Mer inflytande åt medlemmarna över förbundet, större fokus på arbetsmiljö på landets byggarbetsplatser och vara en tydligare röst i samhällsdebatten.

En stadig grund är fundamentalt

Men, påpekade nya ordföranden, vägen uppför berget är krävande. För att nå toppen behöver byggnadsarbetarna stå enade och bygga sin allians underifrån.

Metaforen blir så klart extra tydlig för den som vet att Söderströms bakgrund är betong- och armeringsarbetarens. Sålunda vet vad han talar om. En stadig grund är fundamentalt – och helst med miljöcertifierat innehåll.

Söderström tror på ett politiskt Byggnads, som tar ställning och ryter till men också driver bort den storskaliga kapitalismen från agendan. Orden är stora, visionerna likaså.

Byggnadsarbetare är beroende av välfärden, menade han. En enskild individ ska inte behöva betala för barnens utbildning eller sin egen cancervård annat än via skattsedeln.

Genom att utbilda byggnadsarbetarna, samla sina kretsar och stå skuldra mot skuldra blir Byggnads en röst att räkna med, deklarerade Söderström och jämförde byggets ackordlag med att jordens resurser behöver fördelas mer jämlikt.

En sympatisk tanke förstås och väl värd att lyftas.

Svår nöt att knäcka

Frågan är bara hur den ska genomföras. Nyligen visade en opinionsundersökning att 41,4 procent av medlemmarna under 35 år i Byggnads skulle välja Sverigedemokraterna som sitt parti om det hade varit valår i år.

En synnerligen svår nöt att knäcka. Särskilt om medlemmarna själva ska bestämma. Lycka till Söderström!

Skatt är något fint – varför vill folk inte bidra?

Det är sexigt att betala skatt”, sa en känd socialdemokrat en gång. Behöver jag säga att uttalandet fick sitt eget liv i sociala medier?
Glåporden stod som spön i backen från alla läger. Personpåhoppen också.
Men jag är av en annan åsikt.

Foto: Adobe Stock, Mostphotos

Jag håller nämligen med om just detta. Jag hör till dem som tycker att det är jättefint att betala skatt och känner mig nöjd när jag gjort det.

Och varje gång tänker jag att det är så bra att vi alla bidrar till det gemensamma. Dessutom slipper jag räkna själv. Det gör skatteverket som fördelar pengarna enligt vad vårt demokratiska system kommit överens om.

Tyvärr verkar det vara ganska få som håller med mig. Många ger uttryck för att de blir lurade, att alla myndigheter är dåliga och om de bara själva fick bestämma så skulle allt bli så mycket bättre. Få av dem som klagar har dock någonsin hållit på med fördelningspolitik eller jobbat i ideella föreningar. Men gått i skola och fått vård på sjukhus.

Roligare att göra rätt

Likadant är det på företagsnivå. Det fuskas så snart man har chansen, ibland till och med skryter ledningen över det. Det gäller även i många större företag, där det går bra, i alla branscher och absolut i byggbranschen.

Det ena brottsupplägget är smartare än det andra och nytt skattefusk ser dagens ljus på rullande band.

Då tänker jag; varför vill människor inte bidra? Det måste ju vara så mycket roligare att lyckas genom att göra rätt för sig.

Skatt är ju kanske en av de bästa idéer som människan kommit på. Genom den kan välfärd och infrastruktur fungera, genom den slipper vi vara ägda av någon. Även den som inte mäktar med att göra sitt, kan överleva. Utan att stå med hatt i hand framför storbonden.

Jag kan inte komma på något annat än att skatt faktiskt är fantastiskt fint. Ska man inte känna sig stolt då?


På torsdagskvällen steg Teslas aktie med 22 procent! Det innebär att börsvärdet ökade till 816 miljarder. Dollar.

Det är nu ett faktum att Trump är tillbaka. Hur ska världen orka hantera detta?

Northvolt blev mardrömmen ingen ville ha

Ingen har väl missat uppdateringarna om batterifabriken Northvolt den senaste tiden. För oss som bevakar byggbranschen i allmänhet och arbetsmiljö i synnerhet är hela fabriken inget annat än en katastrof.

Men den är också ett tecken på något annat. En välfärd i förfall.

För när kommuner och regeringar tillåter utländska storbolag att på vilka premisser som helst, komma och slå sig ned i en glesbygdsregion för att göra affärer, är det en form av desperat rop på hjälp. Och då kan vad som helst hända.

Northvolt har varit kantat av skandaler sedan bygget startade. Bolaget skulle inte följa svenska arbetsmarknadstraditioner och ha kollektivavtal. Ledningen har vid minst ett tillfälle satt sig över myndigheters rekommendationer och hittat på egna. Flera oförklarliga dödsfall har inträffat och facket motas bort med käpp så snart de försöker närmar sig området.

Ändå har regeringen fortsatt ge sitt stöd till ett bolag utan kunder.

Alla vet numera hur det ser ut i de nordligaste delarna av Sverige. Där finns naturresurser men fattas kompetens, människor och infrastruktur. Det är klart att det är en våt dröm att ett storbolag ska fixa skivan åt Sverige. Problemet är att det aldrig har funkat.

När en fabrik med flera tusen anställda öppnar innebär det stora uppoffringar från både kommuner och civilsamhälle. Folk ska ha någonstans att bo, läkare att gå till, förskola till barnen och så vidare. Det påverkar människors vardag och liv.

Det är därför som samarbete är så viktigt. Kanske är det så att vi nu får smaka på vår egen koloniala medicin. För ett halvt sekel sedan gjorde svenska bolag detsamma på olika platser i världen.

Men till skillnad mot många av dessa stater har vi fortfarande råd att säga nej till projekt som dessa. Eller åtminstone ställa helt rimliga krav på uppförandekod.

Då hade vi sluppit stå med tomma baracker och ledsna människor som ändå till slut blev arbetslösa.


För övrigt anser jag att vi bör fortsätta att stötta Ukraina som ensamt får slåss för den fria tanken och Europas demokrati!

Bygga ny kärnkraft under innevarande mandatperiod? Hur dumma får politiker vara och vem ska betala den svindyra notan?

Det är hög tid att minska arbetstiden

”I framtiden kommer människor vara kända i femton minuter”, siade den på 1900-talet så kända popkonstnären Andy Warhol.
Han visste inte hur rätt han hade.

Foto: Adobe Stock

I dag talar vi om uppmärksamhet på sociala medier i en sekund för att fånga någons intresse. Allt går så oändligt mycket fortare nu, både på gott och ont. Det vi förut hann på ett vanligt jobb på kanske en vecka bockar vi av på, låt säga, mindre än en dag.

Och kanske är det också därför det varit så märkligt tyst om den lagstadgade arbetstiden i flera decennier – ja, fram till nu – när det börjat mullra i leden.

Äntligen har facken, däribland Byggnads, börjat driva frågan om 35 timmars arbetsvecka. De enorma vinster som gjorts via effektivisering har ju hittills gått rakt ned i arbetsgivarnas ficka men kostat dem som jobbar stress, utmattningsdepressioner och svåra arbetsskador som följd. Och svenska reallöner har dessutom inte växt alls i samma takt som produktionen.

Människor kan arbeta hårt och snabbt en kortare period (speciellt om vi blir belönade) men vardagen kan inte se ut så vecka in, månad ut, år efter år, för då går vi sönder. Det gäller byggnadsarbetare, sjuksköterskor och faktiskt de flesta andra yrken. Våra kroppar och hjärnor har helt enkelt en gräns för vad de klarar av oavsett alla moderna hjälpmedel. Och allt har då sannerligen inte blivit lättare. Mycket vi förut fick hjälp med ska vi hinna med själva nu, på nätet.

Sådant kan man inte räkna med att göra på arbetstid. Speciellt inte för den som dagligen befinner sig uppe på ett tak eller till exempel på en byggnadsställning. Och efter jobbet finns inte orken kvar. Ändå förväntas vi hinna med.

Det är med andra ord hög tid att minska arbetstiden. För de senaste femtio årens effektivitetsvinster måste tillfalla alla och inte bara dem i toppen.


Att ta bort flygskatten mitt i en pågående klimatkris är riktigt, riktigt dumt! Det är de unga som får betala priset.

Hur har Svenskt Näringsliv mage att vara emot förkortad arbetstid när de själva knotar på i endast 32 timmar/vecka, avslöjade DN häromveckan.

Prata med oss! Hur ska annars fler fusk undvikas?

Det händer oftare och oftare att vd:ar och byggchefer inte vill svara på frågor när vi från redaktionen ringer.

Foto: Adobe Stock

Och det är klart att det är jobbigt att prata med oss när företaget de jobbar på har gjort bort sig. Journalister fattar det. Speciellt om det handlar om en olycka och de själva varit med och fattat beslutet som orsakat den.

Men det är nödvändigt att människor tar sitt ansvar och berättar vad som hänt. Hur ska annars branschen kunna undvika nya tillbud och fusk?

Tyvärr verkar allvaret inte riktigt sjunka in. Cheferna vill helt enkelt inte stå för vad de gör ens när någon omkommit. Och när en 23-åring nyligen dog på ett bygge ville ledningen inte släppa in skyddsombudet. Allt skulle tydligen sopas under mattan.

Vi kommer fortsätta att rapportera och ta reda på sanningen oavsett. Att göra motstånd är viktigt och det finns alltid vägar till sanningen.

En farlig utveckling

Nyligen höll Byggnads sin stora konferens ”Framtidsdagarna”. Även där framgick att klimatet på byggena är allt tuffare och att allt färre förmår engagera sig i facket.

De här sakerna går så klart hand i hand. Ett svagt fackförbund ger storföretag – och mindre också för den delen – möjlighet att bryta mot överenskommelser som står i kollektivavtalen. Det är en farlig utveckling.

Men om företagen vet att fler har ögonen på dem och vi fortsätter att rapportera kommer de ansvariga att behöva svara. Det kommer att vara bättre för dem, de får ju i alla fall säga sin version, men framför allt för alla byggnadsarbetare. För det är precis som den gamla klyschan säger: ”Tillsammans är vi starka”.

Fundera på det när ni nu snart checkar ut för några veckors sommarvila i hängmattan.
Det här blir alltså det sista numret innan hösten. Till dess följ oss gärna på webben.
Glad sommar!


Grattis LO som får Johan Lindholm av Byggnads. Nu kommer det hända grejer.

Hör du till dem som tror att fängelse är svaret på alla samhällsproblem? Se ”30 dagar i fängelse” på SVT med Christoffer Hjalmarsson. Den ger nya perspektiv.

Orkanen Johan Lindholm går till LO – men en sak glömde han

”För gammal och för radikal.” Så lät det om Johan Lindholm när det spekulerades om hans namn som ett potentiellt förslag till ordförande i LO. Fram till i fredags, när vindarna tycks ha gjort ett tvärkast. Plötsligt uppstod ett vakuum i Byggnads.

Och på lördagseftermiddagen valdes han till LO:s nya ordförande sedan Pim van Dorpel dragit tillbaka sin kandidatur.

Grattis LO och synd om Byggnads, kan man kort sammanfatta det hela.

Det är långt mellan gångerna då en ordförande som Johan träder fram: Rolig, inte rädd att säga vad han tycker och stadigt förankrad i vänsterideologin. En citatmaskin, en doer och byggnadsarbetare in i ben och märg.

Nu återstår att se hur han ska fara fram i en organisation som är långt mer knepig att hantera än Byggnads. Klarar han det har alla byggnadsarbetare – och vanligt folk över lag – mycket att vinna.

Lindholm brinner för rättvisa villkor och ett samhälle som är till för alla och vet hur han ska paketera sina budskap för att göra sig hörd i debatten. Darra på den vita manschetten månde både moderater och storbolag.

Han har länge varit en del av LO:s styrelse och i flera års tid varit den mest intervjuade facktoppen i Sverige. En roll han trivts med och skött utmärkt.

Nu återstår att se hur han ska fara fram i en organisation som är långt mer knepig att hantera än Byggnads. Klarar han det har alla byggnadsarbetare – och vanligt folk över lag – mycket att vinna.

Det är lätt att le åt många av Lindholms uttalanden som inte alltid landat helt rätt. Men faktum är att bakom dem ligger ett stort engagemang och fotfolket vet vem Lindholm är. Och han lär ha fått över 2000 grattis-sms bara under lördagskvällen.

Under sina tolv år på Byggnads har Lindholm farit fram som en orkan: initierat Stoppa machokulturen – för en jämställd byggbransch – och jobbat internationellt. Han är ordförande i europeiska bygg- och träfacket och den som kopplat ihop de taskiga villkoren för migrantarbete med fotbolls-VM. Han har fått igenom Svensk byggkontroll och sist men inte minst fusionerat målarfacket med Byggnads.

Men det finns saker som han glömde också. Att odla sin efterträdare till exempel. Han lämnar ett vakuum efter sig både i branschen och i förbundet. Grattis Johan.

Så hindras män att vara de pappor de har rätt att vara

Häromveckan kunde man läsa i tidningen om en snickare som tydligen vabbade för mycket. Det är i alla fall vad personalchefen på byggföretaget i fråga sa. Därför fick snickaren Richard sparken, trots att han var duktig på sitt jobb.

Foto: Mostphotos

Ni hör ju själva; det låter som rena 1800-talet men exemplet är dessvärre alldeles nytt.

Och även om det säkert händer i andra branscher än bygg, så är det typiskt. Den seglivade machoattityden hänger kvar här i större utsträckning än vad många vill tro och hejdar män från att vara de pappor de har rätt att vara.

För ingen som på riktigt tagit del av föräldrarollen slipper undan de sex första åren av ständiga magsjukor, feber och förkylningar. Oftast inget allvarligt men barnen måste vara hemma och vila, ha en famn att gå till och få mat.

Det är därför vab – alltså vård av sjukt barn – inte får vara skäl till uppsägning. Men många är fortfarande rädda och vill visa sig duktiga inför chefen genom att inte vabba.

Många rynkar kanske på näsan nu och tänker att sjuka ungar lämnar man gärna bort till någon annan. Men jag menar att det är just det som är den trista attityden. För det är genom att finnas där som en trygghet för de små som tilliten kommer – och med den närheten och kontakten som varar livet ut.

Flera undersökningar visar att män ligger i lä här och fortfarande blir mer ensamma vid arbetslöshet och separationer eller andra jobbiga händelser i livet. Kvinnor drabbas inte lika hårt ”för de har ju barnen”.

Det är dags för alla pappor att på allvar levla upp närvaron, och då ska inte arbetsmarknaden stå i vägen. Det är svårt nog ändå att bryta vanor och skapa nya mönster. Vare sig det är inom bygg eller någon annanstans.

Men att vara behövd av sina barn är faktiskt det finaste som finns.


Det pågår fortfarande ett anfallskrig mot Ukraina. Glöm inte det!

Var är satsningen på bygg i vårbudgeten? Ingenstans tydligen.

Det är nog mest de i toppen som kommer bytas ut

Det pratas mycket om AI just nu. Typ deppiga scenarier om att alla jobb ska försvinna och allt ska skötas på ett nytt sätt.

Inom byggbranschen ska det redan nu finnas en AI-tjänst som ska göra upphandlingar bättre och svårare att fuska med. Det rör sig om ett självinstruerande program som kan se till att en kalkyl håller ända ner till den sista underentreprenören. Bra ju!

Det är bara ett exempel av många. Med tiden kommer så klart det mesta att se annorlunda ut. Tekniken går framåt och människan med den. Men varje gång det pratas om AI innehåller bilden självinstruerande maskiner och robotar på löpande band. Som att det är människorna som utför jobben som först kommer försvinna.

Men vet ni? Ju närmre dessa lösningar vi kommer – och det går fort – så visar det sig att det är nog mest de i toppen som kommer att bytas ut. För någon måste ju göra själva jobbet: kravla omkring där ute på taket och laga trasiga takplåtar, göra hål för rördragningar eller montera kök i det som ska bli nya hem.

Det vill säga arbeta som byggnadsarbetare.

Ju närmre dessa lösningar vi kommer – och det går fort – så visar det sig att det är nog mest de i toppen som kommer att bytas ut.

Att framställa robotar som klarar av dessa miljöer och samtidigt har den avancerade teknik som krävs, är dyrt. Mycket dyrare än att anställa vanliga människor.

Så även om det inte känns så just nu i dessa kristider, är byggnadsarbetare en yrkesgrupp som kommer vara eftertraktade länge till.

Dock dyker det upp nya faror för den som ska få AI till sin lagbas eller bygg-vd. Modern teknik kan ställa krav och bevaka på ett helt nytt sätt och kommer inte att ta hänsyn till vad det innebär att vara människa. I stället kan den som äger systemen hela tiden kräva mer och sekundbevaka sina anställda. För att sedan ”slänga dem som inte duger på soptippen”. Alltså sparka eller göra sig av med folk.

Så vad kan man göra för att slippa en sådan 
framtid? Det svaret vet ni redan. Läs på och organisera er. Det har aldrig varit viktigare än nu att vara med och dela makten över de system vi släpper ut i samhället.


Folklistan! Populism när den är som värst. Hoppas att så få som möjligt går på ett sånt utspel.

Sommartid? Varför hålla på att ställa om klockan två gånger om året och förvirra människor? Så skönt att det snart ska upphöra.

Skylla-ifrån-sig-mentaliteten måste få ett slut

Errare humanum est – att fela är mänskligt – är ett gammalt talesätt som överlevt sedan romarriket. Vad det egentligen säger är att det är svårt att vara människa och att vi alla gör fel emellanåt. Men att vi inte ska döma varandra för hårt.

Byggjätten Veidekke har valt att skicka sin egen kollektion kläder värda åtta miljoner till ”destruktion”. Foto: Mostphotos. Veidekke (montage)

Det gäller tydligen byggbolag också. Åtminstone det här med att de gör fel.

I skrivande stund har nämligen byggjätten Veidekke valt att skicka sin egen kollektion kläder värda åtta miljoner till ”destruktion” (läs förbränning).

Varför kan man undra. Tja, något blev inte som man tänkt sig och nu tycker ingen av de inblandade att just de har något ansvar för klädberget. Den som fostrat en tonåring, känner säkert igen resonemanget:

”Va, ska jag plocka undan efter middagen och diska? Aldrig!”

Och så en dörr som slår igen.

Så i stället för att användas blev kläderna stående på ett lager i fyra år medan de olika inblandade bråkade i domstolen. Det hade väl kunnat passera om det vore en engångsföreteelse. I stället är det en slags unken kultur som fortfarande finns inom just bygg. Men att ständigt bråka om vems ansvar det är att ta hand om allt från arbetsmiljö till satsningar som gått fel, är varken konstruktivt eller okej. Speciellt inte om samhällets institutioner (dom-
stolen) måste gå in och hjälpa till, innan det hela är utrett.

Vad det handlar om? Pengar naturligtvis. Varenda krona räknas och kan man vältra över en kostnad på någon annan, gör man det. Nästan oavsett konsekvenser.

Med tonåringar vet vi ju att deras beteende till slut går över. De allra flesta växer upp och börjar ta ansvar. Det måste bli ett slut på denna skylla-ifrån-sig mentalitet även i byggbranschen. Det gäller förstås både för fullt fungerande nya arbetskläder till vilka underentreprenörer man skriver kontrakt med.

Att fela må vara mänskligt men att ta ansvar, är faktiskt ännu större. Och bara så kan det bli ordning och reda i branschen.


Så bra att vvs och fastighetsutbildningen i Stockholm verkar räddas kvar.

Hur ska det gå för Ukraina? Det ryska utnötningskriget kostar på. Glöm inte att fortsätta stötta.

Det borde vara obligatoriskt att ta emot lärlingar

Om vi vill ha sunda byggen är det dags att ändra på lärlingssituationen nu.

Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får aldrig sitt yrkesbevis. Foto: Adobe Stock

Att det är brist på byggnadsarbetare i Sverige verkar de flesta vara överens om; facket, byggindustrin och företagarna själva. Det är sådan brist att arbetskraftsinvandringen till dessa yrken är enorm.

Men det finns en grupp som inte håller med om det och det är lärlingarna. Eller rättare sagt de som vill bli lärlingar. Den 10 februari gjorde de sina röster hörda genom att anordna en demonstration.

Och jag förstår dem. Ända sedan jag började bevaka bygg – och det är många år nu – har svaret alltid varit att byggbranschen själv måste ta ansvar för återväxten. Det vill säga ordna fram lärlingsplatser till alla som går byggymnasium. (För att få sitt yrkesbevis ingår det nämligen att du går som lärling i 30–36 månader efter att du avslutat utbildningen).

Alldeles för få tar emot. Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får därför aldrig sitt yrkesbevis.

Men som alla vet vid det här laget så funkar inte det och jag har skrivit om det förr. Alldeles för få tar emot. Många nästan-färdiga-byggnadsarbetare får därför aldrig sitt yrkesbevis. Många jobbar ändå och får sämre betalt, andra byter yrke för de kommer inte in i branschen. Det är sedan gammalt, som man säger.

För att kompensera för bristen som uppstår i dessa yrken tar företagen i stället in arbetskraft från andra länder. Och i samband med det fuskas det ofta friskt med både lön och arbetsvillkor. Så är verkligheten i en bransch där varje minut räknas i kronor.

Om vi vill ha sunda byggen är det dags att ändra på lärlingssituationen nu. Ett första steg är att uppdatera kollektivavtalen med skrivningar om obligatoriska lärlingsplatser. Därefter kanske införa ett bidrag för småföretagare som vill ta sig an unga under utbildning. Det kan väl inte jag vara den enda som kan formulera?


Kriget i Ukraina är inne på sitt andra år. Glöm inte våra bröder och systrar som skyddar hela Europa åt oss.

Mycket snack om visitationszoner. Men ingen vet om det ger resultat. Varför inte ta reda på det först?

Lagstifta bort detta vansinne om hemliga UE

Det var länge sedan bolag i byggbranschen började stycka sina byggen och sälja ut vad de inte kan och vill göra till underentreprenörer (och göra sig en liten vinst på köpet). Inte speciellt konstigt. Om det inte vore för hemlighetsmakeriet.

Foto: Mostphotos

Det är nämligen ”hemligt” vilka UE man valt att ta in. Åtminstone för alla utom bolagen själva och den förhandlande ombudsmannen på facket, som har rätt att begära ut listorna. Ja, så står det i byggavtalet som inte yrkat på mer transparens sedan bestämmelsen infördes på 1970-talet.

Som om byggnadsarbetare inte vore människor utan prylar som man lyfter in och ut på ett bygge.

För var någon annanstans i samhället gör man så? Tänk om du gick till tandläkaren och de svarade ”att de minsann inte tänker tala om från vilket bolag tandsköterskan kommer ifrån. För det är en företagshemlighet.” Den kliniken kommer att stänga ganska snabbt.

Eller att bolaget som ägde Estonia inte ville lämna ut passagerarlistan när fartyget förliste. För det är en företagshemlighet … Det låter som ett skämt.

Så ser det dock tyvärr ut i byggbranschen och så ser det ut också vid varje olycka som sker. Hissolyckan i december är inte undantagen. Vi journalister får hålla på som detektiver för att få veta vilka UE som ens befunnit sig på arbetsplatsen.

Men nu ska jag tala om en sak. Det är fel. Företag får naturligtvis ha sina avtal men vilka man till slut väljer att jobba med ska vara öppet för alla att veta. Byggarbetsplatser är alldeles för farliga platser för att bolag ska kunna gå och komma och bara vd:arna känner till vilka.

Om branschen inte själva klarar av att reglera detta uppmanar jag politikerna att agera nu med en gång och lagstifta bort detta vansinne. För så länge som det smusslas och ljugs om UE kommer arbetslivsskriminaliteten att fortsätta utan avmattning och människoliv att skördas. Ska det vara så svårt att fatta?

Det är dags att rösta på ”Årets byggmiss” och det finns många bra att välja på. Också ett jumbopris har sin tjusning!

700 om året beräknas dö på grund av stress på jobbet, rapporterar Arbetsmiljöverket. Jag undrar hur många som är byggnadsarbetare?

Annons
Annons

Senaste byggnyheterna!

Få vårt nyhetsbrev

Anmäl dig