Ledarbloggen

Och det är klart att det är jobbigt att prata med oss när företaget de jobbar på har gjort bort sig. Journalister fattar det. Speciellt om det handlar om en olycka och de själva varit med och fattat beslutet som orsakat den.

Men det är nödvändigt att människor tar sitt ansvar och berättar vad som hänt. Hur ska annars branschen kunna undvika nya tillbud och fusk?

Tyvärr verkar allvaret inte riktigt sjunka in. Cheferna vill helt enkelt inte stå för vad de gör ens när någon omkommit. Och när en 23-åring nyligen dog på ett bygge ville ledningen inte släppa in skyddsombudet. Allt skulle tydligen sopas under mattan.

Vi kommer fortsätta att rapportera och ta reda på sanningen oavsett. Att göra motstånd är viktigt och det finns alltid vägar till sanningen.

En farlig utveckling

Nyligen höll Byggnads sin stora konferens ”Framtidsdagarna”. Även där framgick att klimatet på byggena är allt tuffare och att allt färre förmår engagera sig i facket.

De här sakerna går så klart hand i hand. Ett svagt fackförbund ger storföretag – och mindre också för den delen – möjlighet att bryta mot överenskommelser som står i kollektivavtalen. Det är en farlig utveckling.

Men om företagen vet att fler har ögonen på dem och vi fortsätter att rapportera kommer de ansvariga att behöva svara. Det kommer att vara bättre för dem, de får ju i alla fall säga sin version, men framför allt för alla byggnadsarbetare. För det är precis som den gamla klyschan säger: ”Tillsammans är vi starka”.

Fundera på det när ni nu snart checkar ut för några veckors sommarvila i hängmattan.
Det här blir alltså det sista numret innan hösten. Till dess följ oss gärna på webben.
Glad sommar!

Grattis LO som får Johan Lindholm av Byggnads. Nu kommer det hända grejer.

Hör du till dem som tror att fängelse är svaret på alla samhällsproblem? Se ”30 dagar i fängelse” på SVT med Christoffer Hjalmarsson. Den ger nya perspektiv.

Ni hör ju själva; det låter som rena 1800-talet men exemplet är dessvärre alldeles nytt.

Och även om det säkert händer i andra branscher än bygg, så är det typiskt. Den seglivade machoattityden hänger kvar här i större utsträckning än vad många vill tro och hejdar män från att vara de pappor de har rätt att vara.

För ingen som på riktigt tagit del av föräldrarollen slipper undan de sex första åren av ständiga magsjukor, feber och förkylningar. Oftast inget allvarligt men barnen måste vara hemma och vila, ha en famn att gå till och få mat.

Det är därför vab – alltså vård av sjukt barn – inte får vara skäl till uppsägning. Men många är fortfarande rädda och vill visa sig duktiga inför chefen genom att inte vabba.

Många rynkar kanske på näsan nu och tänker att sjuka ungar lämnar man gärna bort till någon annan. Men jag menar att det är just det som är den trista attityden. För det är genom att finnas där som en trygghet för de små som tilliten kommer – och med den närheten och kontakten som varar livet ut.

Flera undersökningar visar att män ligger i lä här och fortfarande blir mer ensamma vid arbetslöshet och separationer eller andra jobbiga händelser i livet. Kvinnor drabbas inte lika hårt ”för de har ju barnen”.

Det är dags för alla pappor att på allvar levla upp närvaron, och då ska inte arbetsmarknaden stå i vägen. Det är svårt nog ändå att bryta vanor och skapa nya mönster. Vare sig det är inom bygg eller någon annanstans.

Men att vara behövd av sina barn är faktiskt det finaste som finns.

Det pågår fortfarande ett anfallskrig mot Ukraina. Glöm inte det!

Var är satsningen på bygg i vårbudgeten? Ingenstans tydligen.

Det gäller tydligen byggbolag också. Åtminstone det här med att de gör fel.

I skrivande stund har nämligen byggjätten Veidekke valt att skicka sin egen kollektion kläder värda åtta miljoner till ”destruktion” (läs förbränning).

Varför kan man undra. Tja, något blev inte som man tänkt sig och nu tycker ingen av de inblandade att just de har något ansvar för klädberget. Den som fostrat en tonåring, känner säkert igen resonemanget:

”Va, ska jag plocka undan efter middagen och diska? Aldrig!”

Och så en dörr som slår igen.

Så i stället för att användas blev kläderna stående på ett lager i fyra år medan de olika inblandade bråkade i domstolen. Det hade väl kunnat passera om det vore en engångsföreteelse. I stället är det en slags unken kultur som fortfarande finns inom just bygg. Men att ständigt bråka om vems ansvar det är att ta hand om allt från arbetsmiljö till satsningar som gått fel, är varken konstruktivt eller okej. Speciellt inte om samhällets institutioner (dom-
stolen) måste gå in och hjälpa till, innan det hela är utrett.

Vad det handlar om? Pengar naturligtvis. Varenda krona räknas och kan man vältra över en kostnad på någon annan, gör man det. Nästan oavsett konsekvenser.

Med tonåringar vet vi ju att deras beteende till slut går över. De allra flesta växer upp och börjar ta ansvar. Det måste bli ett slut på denna skylla-ifrån-sig mentalitet även i byggbranschen. Det gäller förstås både för fullt fungerande nya arbetskläder till vilka underentreprenörer man skriver kontrakt med.

Att fela må vara mänskligt men att ta ansvar, är faktiskt ännu större. Och bara så kan det bli ordning och reda i branschen.

Så bra att vvs och fastighetsutbildningen i Stockholm verkar räddas kvar.

Hur ska det gå för Ukraina? Det ryska utnötningskriget kostar på. Glöm inte att fortsätta stötta.

Det är nämligen ”hemligt” vilka UE man valt att ta in. Åtminstone för alla utom bolagen själva och den förhandlande ombudsmannen på facket, som har rätt att begära ut listorna. Ja, så står det i byggavtalet som inte yrkat på mer transparens sedan bestämmelsen infördes på 1970-talet.

Som om byggnadsarbetare inte vore människor utan prylar som man lyfter in och ut på ett bygge.

För var någon annanstans i samhället gör man så? Tänk om du gick till tandläkaren och de svarade ”att de minsann inte tänker tala om från vilket bolag tandsköterskan kommer ifrån. För det är en företagshemlighet.” Den kliniken kommer att stänga ganska snabbt.

Eller att bolaget som ägde Estonia inte ville lämna ut passagerarlistan när fartyget förliste. För det är en företagshemlighet … Det låter som ett skämt.

Så ser det dock tyvärr ut i byggbranschen och så ser det ut också vid varje olycka som sker. Hissolyckan i december är inte undantagen. Vi journalister får hålla på som detektiver för att få veta vilka UE som ens befunnit sig på arbetsplatsen.

Men nu ska jag tala om en sak. Det är fel. Företag får naturligtvis ha sina avtal men vilka man till slut väljer att jobba med ska vara öppet för alla att veta. Byggarbetsplatser är alldeles för farliga platser för att bolag ska kunna gå och komma och bara vd:arna känner till vilka.

Om branschen inte själva klarar av att reglera detta uppmanar jag politikerna att agera nu med en gång och lagstifta bort detta vansinne. För så länge som det smusslas och ljugs om UE kommer arbetslivsskriminaliteten att fortsätta utan avmattning och människoliv att skördas. Ska det vara så svårt att fatta?

Det är dags att rösta på ”Årets byggmiss” och det finns många bra att välja på. Också ett jumbopris har sin tjusning!

700 om året beräknas dö på grund av stress på jobbet, rapporterar Arbetsmiljöverket. Jag undrar hur många som är byggnadsarbetare?

Enligt min åsikt har den dock aldrig gått ihop med bostadsbyggande. Tvärtom. De mesta och bästa bostäderna har kommit till i tider av statlig kontroll och handling.

Jag tänker såklart på den stora egnahemssatsningen som delvis lyfte Sverige ur fattigdom i början på förra seklet och senare den stora miljonprogramssatsningen. I den första vevan garanterade staten alla som byggde – och följde de statliga byggreglerna – en ränta på drygt tre procent. Och när en miljon bostäder skulle byggas sköt staten till stora pengar ur AP-fonderna. Det är tack vare dessa satsningar som storstadsregionerna fortfarande alls har några bostäder att erbjuda sina invånare.

Var ska folk bo?

I modern tid har det funnits lite mer tandlösa styrmedel som till exempel investeringsstödet. Men även det togs bort för några år sedan och nu händer ingenting. Allmännyttan har man dessutom delvis reat ut till lägstbjudande.

Frågan är både var folk ska bo och vad som ska hända med byggbranschen, som är motor till så mycket. Det är alltid lättare att plocka sönder något än att både förvalta och bygga upp.

Men marknaden då, tänker kanske du nu, den kommer ju att fixa det här.

Svaret på det är tyvärr nej. Marknaden kommer att göra det den alltid har gjort. Och det är att erbjuda (lyx-)lägenheter, där marginalen i produktionen är stor, till dem som kan casha upp.

För marknaden bryr sig bara om sin egen vinning, inte om hur samhällen utvecklas eller hur människor har det. Till det behövs det kloka och modiga folkvalda som kan gå in och stimulera på rätt sätt. Frågan är bara; var finns ni, när ni så väl behövs?

Elon Musk, skärp dig! Du är pinsam.

Att politiker går in och lägger sig i lönesättande? Jag trodde inte det kunde hända.

För det finns ingenstans att flytta – om du inte har några sparade miljoner på banken vill säga. Svårt om man just gått ut skolan (och annars också, ska tilläggas).

Ändå räknas ett eget boende till de grundläggande rättigheter en välfärdsstat ska kunna erbjuda sina medborgare. 2023 borde det vara en icke-fråga. I stället vet alla med unga vuxna hemma att det är värre än någonsin.

Samtidigt står byggbranschen och stampar. På de byggen som är igång rullar så klart vardagen på men få nya startas och konkurserna står som spön i backen. Många anar den höst som är på väg in. Men inte alla. Tydligen inte sittande regering, den regering som säger sig värna alldeles speciellt om ”vanligt folk”.

I stället tycks makthavarna tro att ett höjt rotavdrag och en bonus på några miljoner till kommuners småhusbyggande är nog, fastän vi går mot mörkare tider.

Byggbranschen är beroende av stimulans för att överleva i lågkonjunkturer och invånarna behöver bra och billiga bostäder – även sådana som går att hyra. Ett nytt klimatsmart miljonprogram i modern tappning hade kunnat vara en lösning. Det hade tjänat folket och byggnadsarbetarna mycket bättre än lite schackrande med dieselpriser hit och dit. I en statsbudget är det de stora modiga besluten som gör skillnad, både för landets byggbransch och för den enskilda individen. För det går ju som bekant inte att bo under ett träd även om någon hade velat.

Inget är nytt under solen. När paret Myrdal kom med sin debattbok ”Kris i befolkningsfrågan” 1943 var trångboddheten och smutsen i städerna ett huvudtema som det rekommenderades att bygga bort.

Jag vet att jag tjatar om klimatet. Men hur kan det komma sig att hälften av alla chefer inom bygg inte har någon utbildning i hållbarhet?

För här finns mycket att göra. Ett är att börja återvinna i större skala.

Visserligen har det börjat viskas om fossilfri cement, grön betong, återvunna arbetskläder och äkta trä som material i branschen. Det är bra men inte tillräckligt – de flesta byggen borde vara på väg mot cirkulära system på en helt annan nivå än i dag.

Egentligen är detta inget nytt under solen. Det vet alla byggnadsarbetare som arbetat med gamla hus. Där återvanns och lagades allt som var möjligt eftersom material var dyrt och svårt att frakta. Dit måste vi tillbaka fastän på ett nytt sätt.

För nyligen passerades den dag – the overshoot day – då vi konsumerat årets budget av de förnybara resurser, som det tar jorden ett år att producera. Det är en mätning som pågått sedan 1970-talet och då inföll den dagen i december – i år redan den 29 juli.

Byggbranschen utmärker sig speciellt genom sitt nuvarande slit- och slängtänk. Att fungerande material blir sopor och ersätts av nytt är fortfarande mer regel än undantag inom nästan allt byggande. Så kan vi inte ha det.

Och det är den rika delen av jordens befolkning som står för den största ökningen av koldioxidutsläpp. Vi kan alltså inte stoppa klimatkrisen med att hänvisa till förändring hos ”den stora mängden fattiga någon annanstans” och fortsätta flyga som förut.

Därför är det extra viktigt att hela byggbranschen tar in klimattänket i alla sina led – från den enskilda byggnadsarbetarens val till dem som bygger systemen. Det kan också uttryckas så här: För att slippa en Hans i repris borde vi alla lyssna mer på Greta.

Glöm inte Ukraina. Kriget pågår fortfarande och befolkningen behöver vår hjälp både i det stora och det lilla.

Varför kan inte våra ledare se till att det byggs ordentligt med bostäder? Nu när konjunkturen bromsar in behöver byggbranschen support och att bo är en mänsklig rättighet.

Vi går mot sommar nu och tid för vila. Äntligen är det dags att tagga ned och ta det lugnt – åtminstone några veckor. Det gäller förhoppningsvis också för alla hårt arbetande byggnadsarbetare.

Men jag tycker att långsamhet är något vi måste prata mer om i byggbranschen.

För bygg är numera de snabba vinsternas bransch. Allt som går är bortrationaliserat. Det som ska göras, ska gå fort och består i princip alltid av prefab-delar och är masstillverkat. Ingen frågar ens om det ska vara vackert eller välbyggt trots att både hus, broar och annan infrastruktur ska finnas kvar i hundratals år. Att det ska utgöra en del av vår vardag.

Jag tycker helt enkelt att det gått över styr.

Det var ingen bra idé att rationalisera på det här viset. Byggnadsarbetarnas stolta arbete har till stor del blivit automatiserat och tråkigt.

Nu menar jag inte för den skull att vi ska återgå till att mura för hand, slå tegel själv och spika spik för spik (som jag gör på landet). Nej, fram för moderna maskiner och metoder som sparar både resurser och sliter mindre på våra kroppar. Men det ena utesluter inte det andra.

Jag tror att vi måste börja bygga på ett mer klimatsmart och mänskligt sätt. Där byggen får ta lite mer tid och innehålla bra material, som både håller och går att laga. Som inte måste bytas ut och som är fint att se på. Där de som bygger hinner förstå vad de gör innan det ska vara klart.

Tillbaka till det stolta hantverket och kunskapen om material med andra ord. Och så kanske det faktiskt blir när AI introduceras på allvar.

Något att tänka på i hängmattan under den efterlängtade semestern.

Med en sista tidning för sommaren önskar jag er en skön sådan. Vi är tillbaka i höst men följ oss som vanligt på webben!

Torn.se – vilken grej! Andrahandsmarknad för byggmaterial på nätet och fyndpotential. Mumma för en klimatnörd som mig.

Vet ni vad promta betyder? Jo, det är den som ger kommando till AI-system Ordet på allas läppar och ett nytt yrke unde uppsegling.