Gästkrönika / Kristoffer Tinnerholm

Jag har aldrig strejkat, jag har däremot varit uttagen i strejk och gått hem på kvällen i tron om att i morgon då strejkar vi! Men in på småtimmarna natten innan strejken skulle träda i kraft kom parterna överens och vi hade ett nytt avtal innehållande ett huvudentreprenörsansvar.

Det var i och för sig bra men jag minns också tomheten och besvikelsen som infann sig hos mig när jag behövde sälja mitt arbete, i stället för att stå vakt och se till att ingen annan var på arbetsplatsen och utförde mitt arbete.

Alla var delaktiga

Vi hade pratat ihop oss, gjort vaktscheman och tränat på vad vi skulle säga till journalister. De äldre tog ansvar och såg till att alla var delaktiga och hade minst var sin uppgift. På den här arbetsplatsen mätte vi också jobbet, vilket gjorde att konflikten mellan arbete och kapital ständigt var närvarande, lägg då till det pågående strejkvarslet och gruppen blev ännu mer sammansvetsad, vi var helt enkelt otroligt organiserade och alla var medlemmar i facket!

Det går inte att prata bort betydelsen av att arbetarrörelsen står upp för dess medlemmar fullt ut och tar till det vilande strejkvapnet om det verkligen blir skarpt läge.

Jag minns tomheten och besvikelsen som infann sig hos mig när jag behövde sälja mitt arbete, i stället för att stå vakt.

Vill tro på solidariteten

LO-kongressen har beslutat att vi ska driva frågan om kortare arbetstid via avtalsvägen. Nu när det är beslutat hoppas jag också att de starkare fackförbunden inom konstellationen visar att de har ryggrad och driver den här frågan genom en gemensam samordning. Endast då har de mindre och svagare fackförbunden möjlighet till att delta i konflikten om kortare arbetstid.

Annars handlar det för deras del mycket om att bara kunna behålla det som redan står i avtalen i stället för att stärka dem. Solidaritet har genom historien varit ett nyckelord för oss fackligt anslutna och jag vill tro att det ordet fortfarande ekar även innanför LO-borgens murar.

Kämpade och vågade

Vårdförbundet och dess medlemmar gjorde något riktigt bra som trots sin samhällsviktiga funktion gick ut i strejk. De höll ut, kämpade och vågade.

Överallt i media under den pågående konflikten syntes och hördes medlemmar som stod upp för deras sak. Till slut efter en inte alls speciellt lång konflikt hade de lyckats och fått till en arbetstidsförkortning.

Om de som enskilt förbund klarar av att göra det, tänk då bara på vad hela LO kan åstadkomma om vi står enade. Den sovande arbetarrörelsen behöver en rejäl injektion organisering för att överleva.

Jag tror att en storkonflikt med fokus på kortare arbetstid med bibehållen lön kan vara dosen som väcker liv i våra led!

Medlemsdemokratin inom Byggnads är återigen levande och har levererat flera gånger de
senaste åren.

Skattesänkningar som gör vår redan urholkade välfärd ännu sämre och som dessutom göder dem som redan har för mycket.

Kristoffer Tinnerholm, är en fackligt aktiv snickare och  familjefar från Dalarna. När han inte säljer sitt arbete gillar han att tillbringa tid med familjen, ta en tur i löparspåret och att läsa böcker.

Den pågående Teslakonflikten har delat Sverige i två läger.

Ett läger som tycker att det stora tuffa facket IF Metall är den värsta tänkbara maffiaorganisationen som ska tvinga på stackars Elon Musk ett kollektivavtal, vilket minsann är frivilligt här i Sverige. Facket behövs helt enkelt inte längre för att alla arbetsgivare har blivit genomsnälla och man förhandlar bäst för sig själv.

Det andra lägret som förstår den svenska arbetsmarknadsmodellen, där parterna gör upp om vilka villkor som ska gälla i respektive bransch. Som vet vilka konsekvenser det här kommer att få på sikt. Vi kan helt enkelt inte ha världstäckande superföretag som kommer till Sverige och dumpar löner och villkor, som ställer arbetare mot arbetare. Det är väldigt osvenskt och inget som hör hemma här.

Allt kan förloras

På den svenska arbetsmarknaden har vi förhållandevis goda villkor och förutsättningar. Arbetsmiljön är skaplig, arbetskläderna vi får är bra. Vi kan gå in och värma oss i fina etableringar, värma dosan i skåpet, skita inomhus på bra toaletter. Vi får också betalt när vi säljer arbete.

Jag vill bara påminna er alla som tar det här och så mycket mer för givet, att allt som står i våra kollektivavtal också går att förlora.

Bara för att vi en gång vunnit tuffa strider och har bra avtal betyder det inte att vi har det för all framtid. Om vår organisation blir försvagad och tappar förhandlingskraft kan vi behöva sälja text i avtalen bara för att få till en liten löneökning. Bevakar vi inte våra intressen försvinner de fortare än vi kan tro.

För i stora delar av världen är arbetsförhållandena urusla. Folk dör som flugor i fabrikerna där de färgar kläder eller i gruvorna där de gräver fram mineraler till Teslas elbilar.

Kapitalet här är precis lika ruttet som i övriga världen. Anledningen till att vi har de förutsättningarna vi har stavas organisering!

Det här får vi inte glömma bort. Vi kan ha en hög materiell standard på bekostnad av andra människors lidande och förbud mot organisering och att ställa krav.

Våga värva

Varför ser det ut som det gör i Sverige då? Har vi bara ovanligt snälla arbetsköpare här som mer än gärna delar med sig av kakan?

Nej, kapitalet här är precis lika ruttet som i övriga världen. Anledningen till att vi har de förutsättningarna vi har stavas organisering! Vi har haft kanske världens starkaste fackföreningsrörelse i Sverige.

Så nyttja din rätt till organisering och ta chansen att påverka i stället för att ösa ditt missnöje i sociala medier och tycka att någon annan ska göra jobbet. Att våga värva till facket är faktiskt mycket större än att hänga politiker på Facebook.

Att Socialdemokratiska arbetarpartiet äntligen väcker liv i debatten om lagstadgad kortare arbetstid med bibehållen lön!

Att statsministern använder våra skattemedel för att köpa ett löpband för 70 000 kronor.

Kristoffer Tinnerholm, 34, är en fackligt aktiv snickare och  familjefar från Dalarna. När han inte säljer sitt arbete gillar han att tillbringa tid med familjen,
ta en tur i löparspåret och att läsa böcker.