Man brukar säga att utbud och efterfrågan styr priset på en vara. Vid stort utbud och liten efterfrågan faller priset. Är förhållandena omvända stiger priset.
För de flesta varor råder en slags marknadsjämvikt där tillverkare av exempelvis tandkräm säljer tuben till ett pris som kunderna är villiga att betala samtidigt som de själva gör en vinst så att produktionen kan fortsätta. För de flesta varor är den här marknadsjämvikten hyfsat stabil. Men ibland händer det saker som ruskar om. Till exempel kan en ny aktör gå in som leder till att priset pressas.
Gäller då samma princip för arbetskraft? Svaret är både ja och nej. I grunden är det samma mekanismer men arbetsmarknaden fungerar inte riktigt som vid försäljning av varor. En orsak är att det finns kollektivavtal som skyddar de anställda. Även om det finns ett stort överutbud av arbetskraft i en bransch får de som redan har ett jobb behålla samma lön. Men trots det – lönen och anställningen påverkas ändå – på sikt. Ett sätt är att plocka in nya arbetare till ett lägre pris via en underentreprenör utan kollektivavtal och säga upp de gamla med motiveringen att det råder arbetsbrist på firman.
Byggbranschen i Sverige har ruskats om de senaste 15 åren. Och det är den fria rörligheten inom EU som agerat prispressare. Utbudet av byggföretag och byggnadsarbetare har ökat. Priset trycks neråt, vilket i sin tur fått efterfrågan att öka då fler vill bygga till den nya lägre kostnaden. Det hela blir ett självspelande piano där de som inte anpassar sig till den nya prisbilden riskerar att slås ut.
Ingen vet hur länge den här obalansen i byggbranschen kommer att fortsätta och jag vet inte om det är någon tröst att det till slut ändå kommer att uppstå en marknadsjämvikt när det gäller tillgång och efterfrågan på byggnadsarbetare. Den stora frågan då är – till vilket pris?
Snart åker adventsstjärnan upp i byggboden!
Blir det någon större coronadipp för byggandet?
