Betongare skrev bestseller: "Antingen gå på flaskan eller att sätta sig ner och skriva"
"Gud har möjligtvis skapat himlen och jorden – men allt däremellan är gjort av oss!" Så börjar Jakob Mathiassens självbiografiska roman Betong, som baseras på berättelser från bygget och blivit en oväntad succé i Danmark. Byggnadsarbetaren åkte till Köpenhamn och mötte betongaren som blivit bästsäljande författare.
– Man kan se Sverige härifrån, säger Jakob Mathiassen och pekar bort mot sundet som skiljer Danmark från grannlandet i norr.
Tornet som varit hans arbetsplats de senaste månaderna ska bli 29 våningar och runt 100 meter högt. De boende högst upp kommer att ha hela Köpenhamn för sina fötter.
– Det kommer att bli ett landmärke, konstaterar Jakob Mathiassen.
Det är en grå och blåsig dag i den danska huvudstaden. Uppe på 20:e våningen är vinden kraftig och duggregnet slår som små gruskorn mot ansiktet. Scenen är inte helt olik en som Jakob Mathiassen beskriver i sin självbiografiska roman ”Betong – historier från byggboden”.
Klockan är fem på morgonen. Det är fortfarande mörkt och regnar. Det är det där typiska danska vinterregnet. Dropparna är så små att de bara syns i ljuset från gatlyktorna. I varma länder tror jag inte man skulle kalla det för regn, det skulle nog uppfattas som hög luftfuktighet, men när temperaturen ligger nära noll och vinden slår som en blöt disktrasa i ansiktet så tvivlar man inte på att det regnar.
LÄS MER: Exklusivt utdrag ur succéboken ”Betong”
Boken blev en både omedelbar och oväntad succé när den släpptes 2011. Den seglade snabbt upp på tidningen Politikens topplista över mest sålda biografier och kritikerna var lyriska. ”Ett inkännande porträtt av Danmarks vita arbetarklass, som för en gångs skull inte är skrivet av en utifrån kommande sociolog”, skrev Jyllands-Posten. ”Hans förmåga att reflektera över en hel branschs kamp för värdighet och identitet kan inte ersättas av vare sig skönlitteratur, fackliga diagram eller humanistiska avhandlingar”, skrev Weekendavisen.
– Den var nästan en ögonblicklig hit bland kultureliten. De såg den som ett reportage från regnskogen och att betongarbetarna var gorillor, säger Jakob och ler snett.
Men i byggboden, där Jakob hade hämtat sitt litterära råmaterial, var arbetskamraterna inte fullt lika entusiastiska.
– Folk har varit sura över att jag beskriver problemen som finns. Alla människor vill gärna ha en fasad som de visar upp för världen och för sin familj, och så kommer det någon och visar hur det ser ut bakom den fasaden.
Betong är en osminkad skildring av livet på de danska byggena. Den handlar om vardagen och arbetslivet, men väjer inte heller för de stora och svåra frågorna. Boken rymmer historier om sammanhållning och kamratskap, men också berättelser om hur bygget fylls av ”nya kolleger med främmande namn” och om rasismen som frodas i lönedumpningens spår.
– Betongarna i Köpenhamn har drabbats väldigt hårt av EU:s östutvidgning, det är en jätteutmaning som man ännu inte löst. Det här bygget är ett exempel på det. Mitt arbetslag är danskar och de flesta är med i facket, men tillsammans med oss arbetar två polacker som får 100 kronor mindre i timmen. Längre ner i entreprenadkedjorna har du några från Lettland och Litauen, de får 70 kronor i timmen.
– De här firmorna lurar den danska staten och de lurar sina anställda. Men de bygger pissbilligt så huvudentreprenören gör gigantisk vinst.
Problematiken är precis densamma som i Sverige. Löner och villkor pressas av osund konkurrens. Det enda sättet att stå emot, menar den mångårige facklige aktivisten Jakob Mathiassen, är att stå enade.
– Vår makt bygger på att arbetarna talar med en röst. Det har tagit hundra år att uppnå och nu är den sammanhållningen hotad.
Jakobs lösning är organisering, Men för att kunna organisera, säger han, måste man förstå den grundläggande princip som alla fackföreningar bygger på: solidaritet.
– Jag tror att många blandar ihop solidaritet med viljan att hjälpa människor man tycker synd om. Men att ge någon tio kronor och behålla 1 000 är inte solidaritet. Solidaritet är om du har 20 kronor och ger bort tio, och det kräver att du är jävligt säker på att den andra skulle göra samma sak för dig. Det är så man bygger en rörelse. Man måste visa de danska byggnadsarbetarna att vi är starkare med dem, men det kräver att vi lyckas organisera de utländska arbetarna först. Du kan inte be några av oss stå upp för dem innan de har bevisat att de är beredda att stå upp för dig.
Att Jakob Mathiassen alls blev betongare var mest en slump.
– Jag letade efter ett extrajobb. Först var jag snickarhantlangare, sen började jag städa efter ett betonglag. Men i stället för att gå ner till platschefen och säga att jag var färdig började jag hjälpa betongarna. Efter några månader sa de: ”Okej, vi tar med dig i ackordet.” Det var 2001.
Att skriva böcker var inte heller någon plan eller barndomsdröm. För Jakobs del började det med serieteckningar och artiklar till byggfackets ungdomstidning.
– När jag hade skrivit upplevde jag att jag blev på bättre humör. Världen blev inte mindre orättvis för att jag beskrev den, men det gjorde mindre ont i mig.
2008 blev han pappa till en dotter. Livet gick in i en ny fas, men när Jakob blickade mot framtiden och samtiden såg han mestadels mörker.
– Jag hade känslan av att hela världen gick åt helvete. Det var krig och problem i min fackförening och på betongområdet var det åt helvete. Det var antingen att gå på flaskan eller att sätta sig ner och skriva.
Tillfälligheter har fört honom hit, till ett tak med utsikt över hela Köpenhamn och dubbla identiteter som betongare och författare. Men för Jakob råder ingen tvekan om vilken roll han främst förknippar sig med. Författarskapet betalar inte räkningarna. Och han trivs bättre i byggboden än i de litterära salongerna.
– Jag var aldrig så intresserad av finkulturen, jag var intresserad av att skriva ett slags manifest för det folk som står på byggarbetsplatserna. De som har gjort det i 20–30 år. Från början var arbetstiteln på boken ”All makt till betongarbetarna”.
Svenska byggare som skrivit böcker
Micke Evhammar
Började som byggnadssmed direkt efter grundskolan och fortsatte tills kroppen tog slut. Senaste romanen Sju dagar i maj (2016) handlar om de byggnadsarbetare som årligen mister livet på jobbet.
Assar Andersson
Civilekonom som först skolade om sig till målare och därefter började skriva spänningsromaner. Släppte sin sjunde bok i fjol.
Maria Hamberg
Har förutom plåtslagare jobbat som svetsare och lastbilsmontör. Debuterade som 48-åring år 2002 och har sedan dess släppt flera romaner som kretsar kring arbetslivet och dess villkor.