Bergsprängaren Micke: ”Jag har ätit i bilen i 14 år”
Att ha någonstans att äta, byta om och gå på toaletten är ingen självklarhet på bygget.
– Det jobbigaste är att det inte finns toaletter, säger bergsprängaren Micke Backelin i Vänersborg, som är en av många byggnadsarbetare som vant sig vid att inte ha någon bod.
Det blåser nordanvind från Vänern i Vänersborg i dag och luften är fuktig och rå. Micke Backelin har klätt sig ordentligt med fem tröjor under jackan. I bilen har han tio tröjor till, kängor och skor, en till jacka, stövlar och regnkläder.
Men det är inte det enda han har i sin skåpbil.
– Min bil fungerar som kök, lager, omklädningsrum, verkstad, kontor och transport. När vi kommer till en arbetsplats finns det aldrig några bodar, men egentligen tror jag att det är ganska många som inte har det, säger Micke Backelin, och nämner grävmaskinisterna som är först på plats och täcker av berget.
För ett par veckor sedan skrev Byggnadsarbetaren om ställningsmontören Kenta Turtiainen som sällan får plats i någon bod på bygget. Då var det många andra i branschen som hörde av sig och berättade att de också saknar bod eller annat personalutrymme.
Det handlar till exempel om kranförare, anläggare, bergsprängare och takläggare.
Micke Backelin berättar att han ätit kall mat i förarsätet på bilen i 14 år, förutom någon enstaka gång då han och hans arbetskamrater åkt iväg och köpt en pizza.
– Jag har inte ont av att sitta i bilen. Jag har blivit van vid det. Då är det gott med varm mat när man kommer hem på kvällen. Det jobbigaste är att det inte finns toaletter, säger han.
Micke minns en gång då han arbetade för Peab, som hade ställt upp bodar bara för bergsprängarna, maskinisterna och lastbilschauffören. Det tyckte de kändes jättelyxigt.
För det mesta jobbar de för privatpersoner. Då händer det ganska ofta att de kommer ut och säger att de kan låna micro och toalett, men Micke och hans kollegor tackar oftast nej.
– Vi smutsar ner så mycket med våra kläder. De är fulla med borrdamm, oljor och lera. Om vi skulle ta av och på allt skulle det ta halva resten.
Martin Bodén har arbetat som mobilkransförare i Värmland sedan 2010. Även han är van vid att det saknas bodar.
– Vi kan göra snabba jobb på en dag. Det kan handla om att lyfta en mobilmast i skogen. Det är såklart ingen bod som körs dit. Då får man göra det man ska i skogen, säger han.
Det tycker han inte är ett dugg konstigt, eftersom det knappast är ”ekonomiskt försvarbart”. Men när han arbetar på ett större bygge anser Martin Bodén att planeringen kunde vara lite bättre.
– Vi är där i ett tidigt skede och lyfter väggar. Då har etableringen inte kommit på plats. Den skulle behöva vara där tidigare och rymma även oss som gästspelar en dag eller två, säger han.
Runt matbordet i bodarna finns ofta bara plats för snickarna. Andra får sitta på bänken i omklädningsrummet.
– Jag kör åt snickarna, då måste jag ta rast samtidigt som dem. På de mindre arbetsplatserna är det sämre. Där brukar jag käka i kranen, mellan lyften – med matlådan i knät, säger Martin Bodén.
Han har påtalat problemet för sin arbetsgivare, som hävdar att det är kundens sak att hålla med personalutrymmen.
– Vi borde påpeka det här mer. Många bara accepterar det tyst. De tycker att det är normen att man inte har någon bod alla gånger. Det är svårt att slå avtalet i bordet och kräva det, säger Martin Bodén.
Gå med i Facebookgruppen Arbetsmiljö på bygget och få de senaste nyheterna i ditt flöde.