Bakslag efter metoo på bygget
För exakt ett år sedan gick kvinnor inom bygg ut och berättade om övergrepp i branschen. Rörmokaren Paulina Johansson var en av dem. Efter ett kort uppvaknande tycker hon att sexismen till stor del är tillbaka på byggena.
Metoo-rörelsen växte lavinartat och bransch efter bransch samlades i upprop, där man berättade om trakasserier och sexuella övergrepp. För exakt ett år sedan, den 27 november 2017, gick kvinnor inom byggbranschen ut i ett brett upprop under hashtagen #sistaspikenikistan.
Det blev 4 627 underskrifter och cirka 200 vittnesmål, där kvinnor i byggbranschen berättade om trakasserier och övergrepp.
En av dem som skrev på var rörmokaren Paulina Johannson, som numera arbetar som ombudsman i Byggnads Gävle Dala.
När Paulina Johansson arbetade som rörmokare under fyra år utsattes hon flera gånger för trakasserier och övergrepp. Dessa kom både från kunder, kollegor och chefer.
– Det jag gjorde i #sistaspikenikistan var mest att dela med mig av min berättelse. Det var andra som var mer drivande, säger hon.
Vad fick du för konkret respons?
– Det jag märkte av i början att folk reagerade på vad som kunde hända i byggbranschen, att det var en ögonöppnare för många. Men sedan har det mattats av väldigt mycket. Det var främst kring årsskiftet förra året som jag märkte av något personligen.
För vilka var det en ögonöppnare?
– Både för folk i branschen och utifrån. Det finns många inom bygg som jobbar på bra företag, där sådant här aldrig förekommer. De blev förvånade.
Idag jobbar du som ombudsman på Byggnads. Märker du någon förändring på byggena?
– Jag upplevde att man förstod allvaret i det förra året. Nu upplever jag att det inte tas lika mycket på allvar och folk jobbar inte lika hårt med frågan. På vissa ställen har det blivit en skämtjargon av metoo. Man använder det som skoj.
Hur känner du när du hör sådant?
– Det gör mig jäkligt arg. Det känns inte som att man har reflekterat över hur djupgående det här problemet är. Vi har det ju i hela samhället, inte bara i byggbranschen.
Vad är det man missar?
– Man reflekterar inte över hur man själv beter sig och vad man säger, hur det kan mottas och hur stor skada det kan göra.
Så nu kör man på som vanligt istället?
– Byggbranschen hade rullat i samma hjulspår alldeles för länge. Så när det här kom upp till ytan blev det en mental käftsmäll för många. Eftersom jargonen har funnits så länge var det lätt att falla tillbaka i samma hjulspår.
Är det vad som har hänt här?
– Ja, jag tycker det. Vissa tar frågan på stort allvar och jobbar stenhårt med den. Men jag har upplevt att det är lättare att gå tillbaka till hur det var förut och skämta bort det.
Hur känns det för er som har gått ut och berättat när det gamla vanliga tugget är tillbaka?
– Det känns tungt. Man blir väldigt glad när folk tar det vi berättat som en ögonöppnare och funderar hur de beter sig. Men när folk väljer att gå tillbaka till gamla vanor så känns det lite som att allt var förgäves.