Låga arbetarlöner - en marsch in i myrstacken

2002 kom boken ”Barskrapad” ut på svenska, skriven av den amerikanska författaren Barbara Ehrenreich. Där visade hon baksidorna av de många åren av lönepress som pågått i USA sedan ”Reaganomics” och nedsippringsteorin fått råda. De ekonomiska doktriner som, gravt förenklat, går ut på att ge rika eliter skattelättnader, för att de sedan ska kunna sprida sina tillgångar till folk med mer vanliga inkomster.

Läs mer
Årets stora lönekoll – kolla hur du ligger till

Ehrenreich visar att det här inte alls funkar.
Med syftet att undersöka arbetarklassens vardag tar hon jobb som städare, på snabbmatsrestauranger och på jättevarhuset Wal-Mart. Snabbt konstaterar hon att de flesta hon arbetar med flänger mellan flera anställningar varje dag, helt enkelt för att lönen från ett enda jobb inte går att leva på. De sociala konsekvenserna är omfattande. Arbetarklassen får allt svårare att hitta vettiga boenden, bilda familj och ha en normal social samvaro med sina nära och kära.

När de så kallade jobbskaparna väl lagt vantarna på pengarna är de, med andra ord, inte alls särskilt villiga att strössla dem ner genom ekonomins olika lager.

I samma veva läste jag zoologiprofessorn Staffan Ulfstrands bok ”Gökmaffia och falska orkidéer”, om sociala beteenden bland djur och växter. Vissa mindre sympatiska än andra. Ett av kapitlen handlade om stackmyrans strikt hierarkiska samhällen, uppdelat i de som skaffar mat och de som ägnar sig åt fortplantning.
Då klack det till i mig. Det var ju precis det som Barbara Ehrenreich beskrivit i sin bok. Arbetare utför tjänster åt bättre bemedlade till skitlöner, utan att få den ekonomiska och sociala möjligheten att själva skaffa familj.

En klass som föder. En som göder.

Pengar är inte allt, men hur vi väljer att fördela dem är en av de mest avgörande faktorerna för hur vi formar vårt samhälle. Ingen har någonsin lagt fram ett argument som fått mig att vika från den uppfattningen. Det är därför jag blir varm i hjärtat när jag läser vissa av siffrorna i byggnadsarbetarnas lönestatistik för 2015, som visar att de allra flesta yrkesgrupper nu har ett snitt som motsvarar över 30 000 i månaden även på tidlön.

Ett drygt årtionde har som sagt gått sedan Barbara Ehrenreich skrev sin uppmärksammade bok. Nu argumenterar allt fler även i Sverige för att arbetarlönerna måste pressas. Det samhälle som väntar i framtiden, om sänkar-förespråkarna vinner, skrämmer mig. Jag vill att vårt samhälle ska bestå av människor, av individer, inte myror.
JOHAN SJÖHOLM, redaktör