Gärna nollvision men först trovärdighet från företagen

Ännu en gång dödas människor på ett svenskt storbygge. Två personer andas inte längre efter att ha fått en 50-tons byggelement av plåt över sig. Plötsligt var arbetsmiljön på våra byggarbetsplatser toppnyhet på alla stora nyhetssajter. Det debatterades i radio och arbetsmarknadsministern hade svårt att hålla tårarna tillbaka.

Jag bestämde mig tidigt för att vänta ett dygn innan jag skrev det här. Över 60 byggjobbare har dött på mitt skift som redaktör på Byggnadsarbetaren. Är det något jag lärt mig av det, så är det att avvakta, fundera på vad jag verkligen tycker.

Många krönikor och kommentarer igår sköt in sig på vad den nya regeringen bör göra. Jag skulle vilja börja i en annan ände. Med ett uttalande från en av polisens talesmän igår, i ett tidigt skede:

– Det är en ren och skär olycka.

Så sa Kjell Lindgren, talesperson för polisen till Aftonbladet.

Vi har hört det förut från polisen.

Och redan där har vi första tecknet på ett systemfel kring det här med döden på jobbet. Det är den inställningen från polisen som är det första steget mot att ingen i slutändan kanske ställs till svars för det här. Chansen för de anhöriga till de döda i Hjorthagen att få rättslig upprättelse är relativt små. Det visar all statsistik och all erfarenhet. Då kan åtminstone inställningen från polisen vara att: ”Vi utesluter ingenting ännu. Det kan röra sig om en olycka, men det kan också vara ett brott begånget. Det är det vi ska titta på nu.”

Så visst, det är väl bra att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vill ”prata nollvisioner med parterna”, men först och främst ska polisen se till att betrakta den här sortens händelser som vilken brottsplats som helst.

Detta kan polisen börja med idag.

Sen har vi företagens roll.

Fortum. Beställaren. Företrädarna sitter samma dag som två personer dött på deras bygge och berättar, att de minsann fått beröm för sitt arbetsmiljöarbete. Som om det skulle ha någon som helst relevans.

Två. Människor. Har. Dött.

I mina öron är Fortums uttalande ett uttryck för den arrogans från beställare och stora entreprenörer, som är det första steget mot den tragik vi såg igår.

Våra läsare, byggjobbarna, har en tid vittnat om en tydlig trend inom stora byggföretag, att lägga oerhörd vikt vid personlig skyddsutrustning. Handskar, skyddsglasögon, västar och hjälm ska sitta på, om du så står i ett färdigmonterat kök och justerar skåpsluckor.

Samtidigt vägrar företagen att kompromissa med de två största, strukturella arbetsmiljöbovarna: Stressen och de splittrade byggentreprenaderna. Visst är hjälmen viktig, men så länge folk tvingas jobba dygnet runt med otrygga anställningar, så klingar allt annat snack om säkerhet falskt.

Handskar, hjälmar och västar är relativt billigt. Men tid är pengar. Och ansvar för egen, anställd personal är dyrt.

Om vi ska slippa rapportera så måste arbetsmiljön alltså få kosta, och vinsterna bli lägre.

Detta kan företagen börja med idag. Sen kan vi börja snacka nollvisioner.

JOHAN SJÖHOLM, redaktör