Jobbar sida vid sida – nu pratar de för första gången
De jobbar ihop på bygget och sitter med bara några meters avstånd från varandra i boden. Men Marek och Andreas har aldrig pratat. Inte förrän nu.
Andreas, vad skulle du vilja veta om Marek?
– Jag skulle vilja veta hur det är att jobba i ett annat land. Jag funderade själv på att jobba i Norge eller Tyskland på 90-talet men barnen var för små.
Marek, vad skulle du vilja veta om Andreas?
– Jag skulle vilja veta hur Andreas har det i livet och vad han gör på sin fritid.
På NCC-bygget i Norrköping sitter snickarna Andreas Källgren, 50 år, från Söderköping och Marek Pedynkowski, 58 år, från Olsztyn i norra Polen, bara några meter från varandra i boden. Men de vet inte ett smack om den andre. Inte förrän nu, när Byggnadsarbetaren tagit med en polsk tolk. För första gången kan de båda snickarna snacka. Andreas med sin kaffe, Marek över en kopp te.
Vägen in i branschen
Marek kom till Sverige för att jobba 2017. Sedan dess har han varit på flera bemanningsbolag.
– Inkomsten är bättre och det är en annan stabilitet i löneutbetalningar här, säger han.
Marek stannar i Sverige ungefär tre månader i taget och bor ensam i en lägenhet i trakten av Norrköping. Det funkar med familjen, tycker han.
– Min fru jobbar hemma i Polen och jag har två vuxna barn. Det går bra.
Andreas lever med ett späckat schema. Han har fullt hus med hemmavarande barn och är mb-ledamot, ofta lagbas och har även varit skyddsombud. För Marek berättar han om att den svenska byggbranschen förändrats.
– En stor del av kunskapen har försvunnit både bland tjänstemän och yrkesarbetare. Det är mest för att de stora företagen sålt bort mycket jobb och moment. Då tappade man kompetensen i det egna företaget. Men på det här bygget gör vi i stort sett allt inom trä.
Marek gör inhopp på byggena och hinner knappt påverka.
– Vi är inhyrda, vi ska utföra en del i byggprocessen och sedan ska vi vidare till ett annat bygge.
Snickarna börjar jämföra sin väg till branschen.
– Jag var 15 år och kom direkt från grundskolan och började jobba på bygge ”en novemberdag i snöstorm”. Då var intagningsbetygen till yrkesgymnasiet skyhöga, säger Andreas.
Marek satt längre i skolbänken:
– Jag gick tre år på yrkesgymnasium till byggnadsarbetare och därefter en treårig påbyggnadsutbildning i bygg. Sedan började jag först jobba i en gruva men fick ändå lite nytta av kunskaperna i byggteknik.
– Oavsett om det är i en gruva eller på ett bygge: det man har lärt sig på arbetsplatsen, det har man lärt sig på riktigt, säger Marek och får ett nickande medhåll av Andreas.
Marek reste sedan uppifrån och ner i Polen för att jobba brett inom bygg.
– I Polen är jobbet oftast inte så specialiserat. Det kan vara på större byggen att man till exempel behöver specialister på att sätta gipsväggar men inte annars. Man gör en större del själv.
Delar erfarenheter
Andreas och Marek jobbar båda på Riksbyggens bostadsbygge Kronomagasinet. Andreas är anställd av NCC, Marek jobbar på bemanningsbolaget Bygglove Bemanning. Medan många andra utländska arbetare haft problem med löner ingår han i bygglaget där alla delar på förtjänsten.
För honom är den största skillnaden med att jobba i Sverige språket, men han tycker också att det är mer ordning och reda.
– Här fungerar fackföreningen bra. Man önskar att det hade funkat lika bra i Polen efter strejkerna och Solidaritet.
Samtalet går vidare om arbetsmiljö, och in på den mörkaste sidan av byggbranschen. Plötsligt förändras stämningen i rummet. Marek berättar:
– Jag har varit vittne till en dödsolycka. Det var en kollega som ställde sig på locket till ett stort ventilationsrör och föll ner.
– Jag hann inte uppmärksamma när det hände. Jag tittade ner och så var han bara där nere. Ja, ramlar man ner så många våningar till källaren så … Han levde men sedan efter sex dagar och, jag tror det var tre eller fyra operationer, så dog han. Det här minnet kommer man att ha kvar resten av sitt liv.
Olyckan han berättar om hände i Linköping i november 2021. Kollegan, en landsman, stod under ett moment på plåtlocket. Han visste inte att det var farligt och locket brast. Han föll 17,5 meter.
Också Andreas delar med sig av starka minnen från en svår olycka. En kollega träffades av en väggform på ett bygge i Norrköping 2015.
– Det var en ung kranförare, jag vet att han fick svåra skallskador. Jag var inte där precis när det hände men vi kom upp och hjälptes åt att få bort honom.
– Jag undrar hur det gått för honom.
De båda är överens: Olyckorna påverkar dem än i dag. Inte bara de hemska minnena, de tänker efter en gång extra före många moment.
Alla vill inte översätta
På grund av språket är Marek nästan aldrig med på morgonmöten. Medan samling pågår bland den svensktalande personalen är han och de polska kollegorna ute och jobbar. En arbetsledare eller kollega får sedan återberätta i efterhand.
Ser man någonting som är farligt får man skrika, så folk fattar att det är en fara.
– Oftast när det finns behov, så börjar jag prata med hjälp av Google Translate i telefonen, då gäller det främst jobb. Men det är inte alla som vill översätta så, det beror på personen, säger Marek.
Att inte förstå kan innebära en risk.
– Ser man någonting som är farligt får man skrika, så folk fattar att det är en fara, men tack och lov händer det inte så ofta, säger Andreas.
Om man kunde få i gång snacket mellan olika nationaliteter, skulle det förbättra mycket, tycker båda.
– Ja, det är viktigt. Sammanhållningen, lagkänslan, skulle säkert bli bättre, säger Andreas.
Jag tror att vi är ganska tysta för vi vill inte kränka eller förolämpa någon. Men det finns andra nationaliteter som verkligen talar högt.
Soppa eller spaghetti?
De börjar prata om fördomar som kan finnas.
– Kanske en är att vissa utländska arbetare är högljudda i bodarna? Men de här killarna är inte det, säger Andreas och nickar mot Marek som är lite mer försiktig.
– Jag tror att vi är ganska tysta för vi vill inte kränka eller förolämpa någon. Men det finns andra nationaliteter som verkligen talar högt.
Hur ser det då ut i lådorna här i boden. Det visar sig att kulturen både inuti och utanför lunchboxen kan skilja sig åt.
– Ingen kollar i någon annans kastrull, säger Marek snabbt.
– Det gör vi hela tiden, vi kollar alltid in varandras mat! ”Jaha, vad har du med i dag?”. Vi tycker väl att deras mat ser lite konstig ut. Säkert gott men …, säger Andreas.
Marek lagar matlådor varje söndag. Hans favorit är en regional rätt, svägerskans svartsoppa, gjord på anka med pasta. Men den äter han bara i Polen. På jobbet äter han gärna kål som han tar med hemifrån, fläskkotlett, grönsaker med kyckling, ofta soppor.
Läs även Nybyggare i Sverige: ”Som ny är det lätt att bli lurad”
Stämningen lättar
Ju längre samtalet pågår desto fler blir skratten. Den lite trevande stämningen i början har lättat och samtalet fortsätter kring livet utanför jobbet. De gillar båda skogen, svamp och att kolla på idrott. Det börjar snackas om att lära sig den andres språk, om att kanske gå någon kurs.
– Vi skulle alltid hitta samtalsämnen, vi kan tala om svamp eller fiske, säger Marek.
Andreas instämmer. Utom det där med fisket. Han tycker det är för tråkigt, har inte tålamod, säger han.
Marek som numera har koll på Andreas fullmatade och hektiska familjeliv ler mot sin kollega.
– Fiske är väldigt lugnande.
Läs även Tusentals utländska byggjobbare kan lämna Sverige
Tolk: Maggie Lokander
Få de senaste byggnyheterna – direkt i din mail! Prenumerera på ”Byggnadsarbetarens nyhetsbrev”.