Alexander på sitt första jobb i branschen: ”Mest att bygga upp och riva ner”
Varken träningsvärk eller snö stoppar Alexander Lindberg. Han började som ställningsbyggare på Bergnäset Ställningsmontage för en dryg månad sedan, hans första jobb i branschen.
Alexander Lindberg, 20 år, Piteå, ställningsmontör
Har fått jobb: På Bergnäset Ställningsmontage.
Styrkor: Inte alltför svag. Jag försöker alltid ha ett glatt humör och hjälpa till så gott det går.
År i yrket: 1 månad (0 år).
Fritiden: Umgås med kompisar och flickvän. Spela tv-spel och träna.
Oväntad talang: Jag är extremt jävla rolig.
På en skala – hur är kaffet på nya jobbet? 3 av 5.
Hur fick du jobbet?
– Jag var arbetssökande, och sökte flera jobb men orkade inte vänta. Min pappa jobbade här och jag bad honom kolla om de behövde några fler.
Får du mycket träningsvärk?
– Det gäller att ha lite muskler på benen, men det har gått bra. Det är nog för att jag tränar rätt mycket. Första veckan var tung och jag hade grov träningsvärk men man vänjer sig. Sedan är det mycket rygg, så man får tänka ergonomiskt.
Är du höjdrädd?
– Nej, det är ju tur det. Men än så länge får jag inte bygga ställning, jag måste jobba minst sex månader och gå en säkerhetsutbildning. Så för det mesta bär jag material överallt. Så kanske benen viker sig när man är tio meter upp, det lär man ju se!
Vad är roligast med jobbet?
– Kollegorna skulle jag säga. Att bygga ställning är mest att bygga upp och riva ner. Det är kollegorna som gör det så roligt, alla är alltid på glatt humör.
Och svårast?
– Allt nytt. Det finns ingen handbok för hur man bygger en ställning, så mycket handlar om att observera, fråga och lära.
Hur går det att bygga ställningar när det är mycket snö?
– Ja, det är en bra fråga, det är ju inte så att de ramlar ihop på grund av snö. Men man brukar lösa problem när de kommer.
Planerar du att vara kvar länge?
– Min plan är att vara här så länge jag får. Men kanske inte lika länge som min pappa, han har varit här i 28 år.
Ja, hur är det att jobba med sin pappa?
– Det går bra men ibland blir man ledsen på honom. Han sitter bredvid mig och skrattar nu.