Emma gör konst av dödsolyckor
Den 27 oktober öppnar Arbetets museum i Norrköping utställningen ”Prekär” som ska handla om vad det innebär att ha ett arbete i dag. Tolv konstnärer medverkar. En av dem är Emma Tryti. Hon ställer ut 41 akvareller som tillsammans illustrerar samtliga dödsolyckor som är med i Arbetsmiljöverkets officiella statistik för 2014 (i den statistiken syns bland annat inte dödsolyckan på Fortum i Hjorthagen eftersom de två män som omkom arbetade tillfälligt i Sverige för en utländsk arbetsgivare).
Emma Tryti berättar för Byggnadsarbetaren att hon var inne på Arbetsmiljöverket hemsida då hon funderade över vad hon skulle göra till utställningen. Där hittade hon statistiken.
– Då blev jag faktiskt chockad själv. Jag visste inte att så pass många avlider varje år. Jag funderade på hur jag skulle kunna visa det. Statistik är ju en sak, men jag tror att det är svårt ibland att visa hur många det faktiskt är. Så jag tänkte att om jag gör en bild för varje person som omkommit, att när man ser det kommer det beröra på ett annat sätt.
Så varje målning ska illustrera en enskild dödsolycka?
– Precis. Det är 41 målningar som på något sätt illustrerar det yrket. Ibland har jag med bilder på en olycka men för det mesta är det en bild på det yrket det handlar om och sen står statistiken på bilden.
Vad hoppas du väcka hos publiken med de här målningarna?
– Det är just att man ska tänka till att det faktiskt sker. Det är ju alltid i nyheterna när någon omkommit, men det är ju en liten notis. Jag tror att när man ser mängden bredvid varandra blir man berörd och förstår att det är så pass många.
Du säger att du blev chockad när du upptäckte de här siffrorna. Vad tänker du själv om att statistiken ser ut som den gör nu när du jobbat med det här en period?
– Jag tänker att många olyckor är för att det är en stressad arbetssituation och saker ska gå så snabbt. Att man måste i första hand tänka på att man har en bra arbetsmiljö, att den är säker och att det ska vara en nollvision.
Hur har du känt dig när du jobbat med det här projektet?
– Framför allt har jag känt att det är så onödigt. Att det är så många av de här fallen som hade kunnat undvikas, att det är fruktansvärt att det är så många.