Vem bryr sig om en skadad byggnadsarbetare?

Margite Fransson är en av landets mest erfarna Arbetsmiljöjournalister. I takt med att hon grävde stod det klart att situationen på Arbetsmiljöverket är minst sagt bekymmersam.

En byggnadsarbetare riskerar 2014 att utsättas för ett olyckstillbud där denne med en hårsmån undkommer döden, utan att myndigheterna bryr sig nämnvärt om vad som skett. Det var det som hände snickaren Tobias Egeborn som vi berättade om igår.

För oss som har vänner och släkt som jobbar eller har jobbat i byggbranschen, blir Tobias en rent personlig angelägenhet.

Byt ut namnet Tobias mot Sven, Janne eller Ola, ja då är det min pappa, min bäste väns pappa eller en gammal ungdomskompis som skulle ha varit den drabbade. Då blir det också mycket lättare att förstå den frustration som Tobias och hans kollegor känner inför Arbetsmiljöverkets prioriteringar.

Man önskade att politikerna och Arbetsmiljöverkets ledning hade haft lika lätt att förstå.

Jag gjorde en klassresa. Blev journalist. När mina kollegor skadas eller dör i någon konflikthärd skrivs det mängder av artiklar. Pris och stipendier delas ut i deras namn. Och det är alldeles utmärkt. Folk som riskerar liv och hälsa för att vi andra ska få det lite bättre är värd all tänkbar uppmärksamhet och all heder.

Byggnadsarbetare bygger för att vi ska kunna bo bättre. För att våra barn ska ha lokaler där de lär sig läsa och räkna. De uppför våra sjukhus, industrier och vindkraftverk.

Vem, förutom de allra närmaste, minns en död byggjobbare? Vem bryr sig om att Tobias Egeborn skadade sig för livet?

Inte är det Arbetsmiljöverket i alla fall.