Tobias skadades för livet av balk

Bakom alla siffror döljer sig människor. Så också när det gäller avslöjandet om att bara 4 av 10 allvarliga olyckor aldrig inspekteras på plats av Arbetsmiljöverket. En av dessa människor är snickaren Tobias Egeborn. Han glömmer aldrig augustidagen förra året. Platsen var ishallsbygget i Ulricehamn och han var på väg mot en lift för att assistera vid lyftet av ett byggelement. Plötsligt ser han att kompisen glömt en skruvdragare. Han vänder tillbaka för att plocka upp den, böjer sig ner.

Då kommer smällen. Ett byggelement, cirka 100 kilo tungt enligt polisrapporten som senare upprättas, faller och krossar tre kotor när det träffar Tobias rygg.

– Smärtan är den värsta jag känt. Jag förstod direkt att detta gick illa. Jag var övertygad om att ryggraden gått av, säger han.

Väntan på ambulansen var nästan outhärdlig. Liggande på marken försökte Tobias känna efter om armar och ben fungerade.

– Det var bara rena turen att jag överlevde. Jag hade lika gärna kunnat dö eller blivit förlamad, säger han.

Under tiden på sjukhus fick han klart för sig att han aldrig skulle bli återställd. Samtidigt ville han veta vad Arbetsmiljöverket gjort. Han visste att arbetsgivaren anmält olyckan och för honom var det självklart att en inspektör varit på plats och utrett. Han levde i tron att det skedde vid alla allvarliga olyckor.

– Jag var ju så illa skadad och det hade begåtts så allvarliga fel, säger han.

Tobias Egeborn väntade på att någon skulle höra av sig och fråga om det som hänt. Men månaderna gick. 
I februari i år ringde han själv till Arbetsmiljöverket.

– Då fick jag veta att de aldrig varit på plats och att de lagt ner utredningen. Inspektören sa att vi har så mycket att göra att vissa fall som inte är så allvarliga väljer vi att lägga ner, säger han.

Tobias Egeborn blev ställd och lite chockad.

– När jag berättade hur illa jag skadats blev han helt tyst. Sedan sa han”jaså, var det så allvarligt”.

Tobias Egeborn är ett levande exempel på det som Byggnadsarbetaren avslöjat. Hans fall belyser konsekvenserna av nedskärningarna som skett och Arbetsmiljöverkets prioritering. Av verkets 4 364 inspektioner förra året, utgjordes bara knappt tio procent av inspektioner på olycksplatser. Fler inspektioner las på kampanjer och olika förebyggande projekt. 4 av 10 allvarliga olyckor kollades aldrig upp på plats över huvud taget.

– Men det är viktigt att de kommer ut på byggena och med egna ögon ser bristerna som lett till olyckan. Det är också viktigt att de ställer krav mot arbetsgivarna. Annars blir det vilda västern ute på byggena, säger Tobias Egeborn.

Vi frågar Arbetsmiljöverket varför de aldrig kom till bygget där Tobias skadade sig.

– Vid alla olyckor åker vi inte ut till plats för det händer så pass många. Därför bestämmer cheferna att ”där åker vi ut och där gör vi inte så mycket”. Och vi uppfattade det från platschefens sida och det som var skrivet att det var inte så farligt. Hade man vetat att det var en så stark skada hade man kanske agerat kraftfullare, säger arbetsmiljöinspektören Claes Hällqvist.

Han lägger en stor del av skulden på resursbrist.

– Vi försöker göra så mycket som möjligt. Men vi måste prioritera hårt. Vi blir ju färre och färre nu.

”Jag var ju så illa skadad och det hade begåtts så allvarliga fel”, säger Tobias Egeborn. Foto: Marlin Johansson

Liksom i många andra fall blev det arbetsgivaren som satte bilden av vad som föranledde olyckan och hur allvarlig den var.

Arbetsmiljöverket hade kontakt med arbetsgivaren och begärde en olycksutredning. De fick också tillgång till polisens material. Sedan hände inte så mycket mer innan ärendet avslutades. I utredningen beskriver arbetsgivaren olyckan, framhåller att man åtgärdat felen och säger att man inte brutit mot några regler.

Men där står inget om Tobias skador. Bara att han förts iväg med ambulans.

– För mig är det helt otroligt att Arbetsmiljöverket lät sig nöja med detta. Det är också konstigt att de inte pratade med mig. Arbetsgivaren är ju en part i målet, säger Tobias.

Men verket hade också kunnat agera i ett senare skede, än i det akuta läget. Vid olyckan användes ett hemmagjort lyftdon som inte var kontrollerat och CE-märkt, vilket är förbjudet. Vajern lossnade ur vajerlåsen och byggelementet föll fyra meter, slog emot en bomlift i fallet och rasade ner över Tobias rygg.

Av arbetsgivarens utredning framgick att det var just ett hemmagjort lyftdon som använts.

När ni läste utredningen, tänkte ni inte då att man skulle gå vidare mot företaget?

– Den tanken hade man naturligtvis. Hade man vetat mer om det, att det var större fel, så är det klart att man kanske agerat mera. Men tiden räckte inte till, säger Claes Hällqvist, arbetsmiljöinspektör.

Vad som sker ute på fältet är också en fråga om prioriteringar av resurser. Samtidigt som bara 389 inspektioner av allvarliga olyckor gjordes i byggbranschen förra året, gjordes till exempel 676 inspektioner i en EU-kampanj för att granska hur tillbudsrapporteringen ser ut i företagen. Tobias tycker att mer borde satsas på utredning av de verkliga olyckorna och han anser att hans arbetsgivare kom för lätt undan.

När Arbetsmiljöverket släpper granskningen av en allvarlig olycka får det konsekvenser för den enskildas möjlighet att få upprättelse i form av en rättslig prövning. I Tobias fall las också polisutredningen ner. Polisen och Arbetsmiljöverket gör parallella, självständiga, utredningar, men polisen förlitar sig mycket på verket eftersom de är experter. Deras slutsatser är viktiga, konstaterar kriminalkommissarie Tommy Johannesson, vid polisen i Södra Älvsborg, som utredde olyckan.

Om verket bedömt det som ett misstänkt brott, hade ni då fortsatt att utreda?

– Ja, det hade vi nog. Även om det inte är säkert till hundra procent.

Han vill inte kommentera det faktum att Arbetsmiljöverket aldrig var på plats.

– Jag lägger mig inte i deras jobb, utan förutsätter att de gjort det som ska göras.

Tobias Egeborn är förbannad. Olyckan ändrade i ett slag hans liv. Två av de tre krossade kotorna är stel-opererade. De första månaderna kunde han knappt röra sig, hade en fruktansvärd värk och kom knappt utanför huset. Vi sitter nu utanför hans arbetsplats, ett Peab-bygge, i Jönköping. Här klarar han i dag, 35 år gammal, bara att arbeta deltid med lättare jobb som snickare och han vet inte om han kan fortsätta jobba alls i branschen.

– Jag kan bara konstatera att man inte känner sig så mycket värd. Jag hade fullt upp med att ta hand om mig själv efter olyckan och förlitade mig på att myndigheterna skulle gå till botten med det som hänt. Men jag hade fel, säger han.