Dödstal kunde varit de dubbla

För nära 17 miljarder kronor ska stockholmarna få en ny pendeltågsbana under jord. Det innebär ett myller av arbetsplatser med stora risker som fall och ras. Hittills har fem personer dött i olyckor i samband med byggandet. Så sent som i juni år dödades en vvs-montör i en fallolycka.

Men det slutar inte där.

Byggnadsarbetarens sammanställning av de allvarligaste olyckorna på Citybanan, avslöjar att det bara är lyckosamma tillfälligheter som gjort att dödsolyckorna inte är dubbelt så många (se sammanställningen i separat text).

”Tillfälligheter avgör om det blir dödsolycka”

Den senaste svåra olyckan inträffade i augusti i år. Två arbetare skadades, varav en mycket allvarligt, när flera hundra kilo betong rasade från fyra till fem meters höjd. Det hände på Züblins arbetsplats i Södermalmstunneln. Arbetarna stod och servade fordonet vid tunnelväggen då betongen plötsligt släppte över dem.

Ett annat exempel inträffade på en annan entreprenad, Bilfinger Bergers, förra sommaren. Då föll personkorgen till en bomlift fyra meter rätt ner. Arbetaren som stod i korgen skadades. Orsaken var att infästningarna på maskinen inte höll.

– Båda olyckorna kunde ha slutat mycket värre. Riskerna är så stora att det är tillfälligheter som avgör om det blir en incident eller en dödsolycka, säger arbetsmiljöinspektör Christian Lönnström. Han ansvarar för tillsynen av byggarbetsplatserna vid Citybanan. Ett projekt som ska leda till att en sex kilometer lång pendeltågstunnel står klar 2017.

280 olyckor sedan 2008

Totalt har 280 olyckor av olika slag inträffat från första januari 2008 till och med sista juli i år. 88 av dem har lett till sjukskrivning. Till det kommer minst 480 hundra tillbud.

– Det händer alldeles för mycket på Citybanan som skulle kunna leda till allvarliga skador. Vi misstänker också att det finns ett mörkertal i tillbudsrapporteringen. Trafikverket och entreprenörerna måste leva upp till den nollvision man har, säger Christian Lönnström.

Citybanan har åtta stora entreprenader med såväl multinationella bolag som svenska NCC och Peab. Alla finns representerade i olycksstatistiken. För att få veta hur skyddsarbetet fungerar i praktiken och höra byggnadsarbetarnas syn, begär Byggnadsarbetaren att få komma ut på två specifika arbetsplatser. Byggen vi inte tidigare besökt. Men det möter genast motstånd.

Züblin, där den senaste svåra olyckan hände och som haft nio olyckor sedan våren 2010, svarar direkt nej via Trafikverkets presstjänst.

-De tyckte inte att det fungerar för dem, säger pressansvariga Jenny Ryderstedt.

I praktiken går det lika illa hos den tyska byggjätten Bilfinger Berger som haft 17 olyckor på sina två entreprenader. Däribland en dödsolycka 2011 då en borrigg välte och klämde ihjäl en arbetare.

Arbetsmiljösamordnare Jean Paul Link erbjuder oss, efter att ha pratat med sin chef, visserligen att komma dit, träffa honom och gå runt och titta. Men vi får inte prata med några av tyska eller polska arbetarna, inte ens på rasten. De behöver sin vila för att kunna koncentrera sig på arbetet, är Jean Paul Links argument.

Bilfinger Berger ställer dessutom kravet att artikeln, före publicering, läses av en chef i Sverige, samt sänds till företagets huvudkontor i Mannheim för genomläsning och godkännande av företagets presstjänst och jurister. Jean Paul Link är tydlig med att man inte vill hamna i något sammanhang där varumärket kan skadas.

Det kan verka som att ni har något att dölja när vi inte får träffa byggnadsarbetare?

– Det kan jag förstå. Men du måste förstå min sida av saken också. Våra arbetare är här för att utföra det jobb vi har, säger Jean Paul Link.

Därmed är dörren stängd för byggena vi vill besöka.

Vi vänder oss då till beställaren, Trafikverket, för att ifrågasätta detta.

Varför kommer vi inte kommer ut på Trafikverkets arbetsplatser, ett stort, skattefinansierat bygge där det hänt allvarliga olyckor?

– Vårt uppdrag är att bygga Citybanan, att det blir gjort på rätt sätt och att vi håller budget. Att komma ut på arbetsplatser är beroende av om det är möjligt rent produktionsmässigt. Det finns inga krav på oss att vi ska ta emot folk på arbetsplatserna, säger pressansvariga Jenny Ryderstedt.

Ändå påstår Trafikverket att det är viktigt med öppenhet.

– Det tycker vi. Men det jag kan göra är bara att säga att här är en reporter som vill komma och ställa frågor, men om de anser att det inte fungerar för dem just då så går det inte att göra så mycket mer. Men jag tycker absolut inte att vi har stängda arbetsplatser, tvärtom.