Knappt en sjukdag
Det finns två saker som oroar Torbjörn Karlsson inför pensionen. Att det ska bli för tråkigt att inte längre stå i händelsernas mitt. Och att kroppen ska rasa ihop när den inte längre tränas av hårt kroppsarbete.
– Man vill ju inte att kroppen ska få en chock, så därför tänker jag börja på gym. Det får bli två gånger i veckan till att börja med. Jag tror det är bra att skaffa sig rutiner när man är pensionär, säger han.
Var fjärde går före 65
Många byggnadsarbetare slås ut före pensionen. Var fjärde byggnadsarbetare mellan 60 och 64 är pensionär. Han har sett många kolleger lämna i förtid när nacke, axlar och rygg tagit stryk.
– Jag skulle lätt kunna jobba i två år till. Jag känner mig visserligen inte som 20, men det tar inte emot. Däremot vill jag kunna njuta av livet och jag har jobbat sedan jag var 14 år, så jag tycker att jag har gjort mitt, säger han.
Ödmjuk
Torbjörn Karlsson sitter i en bod utanför centralsjukhuset i Karlstad. Här är hans arbetsplats sedan flera år och här kommer han att avsluta sitt yrkesliv vid midsommar. Han är ödmjuk inför det faktum att han har en stark kropp.
– Man ser mycket mörker här på sjukhuset, många livsöden. Det får en att tänka till, säger han.
Själv har han aldrig varit sjukskriven för några skador. En gång knäckte han ett revben när han föll ner från en bock. Men det var strax före påsk och efter helgen var han på bygget igen.
Noga med kroppen
Torbjörn är noga med att sköta kroppen, är i ständigt i rörelse och har alltid varit det. Förr var det fotboll och skidåkning. På somrarna cyklade han de två milen till jobbet. Numera håller han i gång med promenader, skogsarbete och jakt på fritiden. Men trots att det sliter på kroppen är byggjobbet också ett sätt att hålla i gång, bara det inte blir för ensidigt.
När han jobbade i en sex våningar hög byggnad på området gick han alla trappstegen – tio gånger per dag. Han såg det som träning.
– Jag tar inte bygghissen i onödan, säger han.
Fast sedan får det inte bli för präktigt. Det är likadant med allt, tycker han. Oavsett om det gäller träning eller mat.
– Jag tänker mig för men är inte extrem åt något håll.
Hustrun är kostrådgivare
I lunchlådan ligger fisk, broccoli och morötter. Hustrun är kostrådgivare på sjukhuset och som tränare och lagledare i fotboll och hockey har han sett hur mycket maten betyder för att kunna prestera. Han har funderat en del över hur ungdomarna ska klara av byggjobbet i framtiden. Visserligen finns det mer hjälpmedel och bättre skydd i dag, men forskningsrapporter vittnar om att ungdomarna har sämre kondition än förut.
– Man måste vara stark och vältränad för att klara det här jobbet. Men jag tycker att det har skett en förbättring. För några år sedan tog vi emot betydligt fler ungdomar som var lite småmulliga och dåligt tränade.
Engagemanget lyser igenom
Det finns en sak som lyser igenom. Vid sidan av de lätta stegen, utmärks Torbjörn av sitt engagemang.
– Jag vill gärna vara med där det händer, det blir kanske det största problemet att inte längre vara det.
Han är en ledartyp men ingen bullrig sort. Och det blir alltid på samma vis. Går han in i ett jaktlag blir han jaktledare, går han in ett fotbollslag blir han lagkapten och självfallet är han både lagbas och skyddsombud. Här på arbetsplatsen har han båda uppdragen.
– De ska egentligen vara skilda åt, men här funkar det, säger han.
Kommer att sakna kollegerna
Hans drivkraft är att allt, alltid kan göras lite bättre. Oavsett om det gäller hälsa eller bygge. Och i dag ingår han i en grupp i Byggnads som ska se vad man kan göra för att förbättra effektivitet och kvalitet i branschen.
– Man måste också komma åt stressen. Den riskerar att leda till ännu mer utslagning, säger Torbjörn.
Han kommer att sakna sina kolleger och ska hålla kontakten med andra byggpensionärer.
– Kamratskapet är ett sätt att hålla sig frisk. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att åka till jobbet. Hade jag fått välja om hade jag valt samma sak. Jag tror inte den gemenskapen finns inom andra arbeten och du kan alltid peka på något du byggt och säga att ”det där, det har jag gjort”.