Ett år efter raset - de överlevde
18-årige Daniel Jakobsson och 56-årige Tord Boija ser ner över kanten där de föll mellan 12-15 meter. Denna dag är lugnet en stark kontrast till det öronbedövande ljud som hördes när formen rasade den 21 maj förra året.
– Det var ren tur som gjorde att vi klarade oss, säger Tord.
De landade i slänten. Tord på fötterna och Daniel i liggande ställning och de slapp få tunga delar över sig. De är tacksamma att de lever, men saknar dem som inte hade samma tur.
De två betongarbetarna står ett 30-tal meter in på den nyligen färdiggjutna brons södra sida. De har varit här många gånger förut, var för sig. Daniel var tillbaka ett par veckor efter raset och fortsatte sin praktik.
-Jag började med att ta ner och rensa efter formen som rasat, berättar han. Han och Tord har stött ihop någon gång tidigare, men inte pratat om olyckan.
– Jag kommer alltid att tänka på det som hände. Det dyker upp då och då, säger Daniel.
– Minnesbilderna bleknar med tiden. Men det är traumatiskt alltihopa, ingen bild är tydligare än någon annan säger Tord.
De har varit med om det värsta som kan hända på en arbetsplats. En dödsolycka. Två arbetskamrater, byggnadsarbetarna Ingemar Wiklander och Jyrki Pietarila, omkom i samband med att gjutformen rasade. Tord och Ingemar hade då arbetat ihop till och från i tio år.
-Men det är jobbigt att förlora arbetskamrater, oavsett hur länge man arbetat tillsammans, säger Daniel.
Sammanlagt var de tre byggnadsarbetare som överlevde olyckan. Själva är Tord och Daniel nästan förvånade över att de känt att de kunnat bearbeta olyckan mentalt på egen hand. De erbjöds psykologhjälp men har bara gått en gång var.
– Det är väl individuellt hur man reagerar, men det kan kanske bero på att man jobbar i en bransch med stora olycksrisker. Någonstans i bakhuvudet sitter det att risken finns, även om det aldrig får hända, säger Tord.
Daniel säger att händer det något på en byggarbetsplats, får det oerhörda konsekvenser.
– Jag har fått mer respekt för höjder.
Vid olyckan fick Tord en kotkompression som var utläkt efter tre, fyra månader. Nu ska musklerna byggas upp. Daniel har en domning i höger hand efter att ha klämt av nervtrådar. Han landade på ryggen och fick klämskador på rygg och diskar. Också en tredje arbetskamrat föll och skadade sig illa. Men han är nu tillbaka i arbete.
Efter praktiktiden på bron var Daniel tillbaka på skolan. Nu tar han examen på byggprogrammet och gläds åt att ha fått jobb.
– Jag ska jobba på Skanska och har fått jobb minst till oktober. Vi ska jobba med att förstärka en kaj i Sundsvall, berättar han.
Tord Boija jobbar själv aktivt för att hindra nya olyckor. Sedan olyckan kommer han inte att jobba fysiskt med byggnadsarbete mer. Efter en överenskommelse arbetar han numera helt med fackliga frågor inom medbestämmande och arbetsmiljö på olika nivåer i företaget.
– Nu har jag tid att besöka fler arbetsplatser och hålla kontakt med skyddsombuden. Jag märker vilket genomslag den här olyckan fått. Skyddet ifrågasätts mer och folk är mer kritiska till om saker och ting håller.
Nu går han skyddsrond på sin gamla arbetsplats varannan vecka och berättar att nya rutiner har införts på Skanska i hela landet för att också granska temporära konstruktioner.
Efter formraset utreds det juridiska ansvaret av kammaråklagare Christer B Jarlås. Flera företag ingår i utredningen. Han säger att utredningen nu är i en slutfas och att den troligen blir klar efter sommaren.
Läs mer i Byggnadsarbetaren nummer 8/09.