"Ungdomsvärvningen får aldrig stanna upp"
Ända sedan 1995 har TIB, danska fackföreningen för trä-, industri- och byggnadsarbetare, som många andra haft problem med att få ungdomar att bli medlemmar.
– Det är en självmordsstrategi vi håller på med. Vi måste bli mer precisa: Vad vill vi säga dem? Säger Peter Røntved Andersen, som är ungdomskonsulent på danska LO.
Sedan tre år tillbaka har danska LO, haft en särskild ungdomsgrupp som helt och hållet inriktar sig på att värva yngre medlemmar. De kör en röd, läcker målad lastbil, som många unga byggare har fått lära sig att känna igen. För de dyker upp på arbetsplatser, på yrkesutbildningar och på festivaler och evenemang.
På NBTF:s årsmöte talade Peter Røntved Andersen mycket om alla val som dagens unga generation utsätts för, och att det skiljer sig från tidigare generationer.
– Det sägs att de är mer själviska och icke-kollektiva än äldre generationer, men jag tror att vi upplever dem så för att ungdomarna är mer selektiva. De har många fler val att ta ställning till och har ett mycket större ansvar än vad tidigare generationer har haft: Om du inte har jobb, förhållande, pengar och ett rikt socialt liv så är det ditt eget fel. Det är enorm press.
Det är i den pressen som många väljer bort facket, menar han. Enligt Peter Røntved Andersen beror det på att de unga inte känner till att fackföreningar finns.
– Vi märker ofta att de inte känner till oss. Och eftersom vi inte finns väljs vi bort.
Han berättar om när han en dag ute med lastbilen höll möte med en grupp tonåringar och ställde frågan: Vad är facket? Ungdomarna beskrev osympatiska pampar med röda hängslen.
– Men när de väl förstås vad vi vill göra tycker de ofta att vi har rätt. De vill också arbeta tillsammans mot gemensamma mål.
Värvarna i lastbilen arbetar hårt. Under terminerna besöker de fem gymnasieklasser om dagen. Oftast är det skolorna själva som ber dem att komma och det har blivit mycket populärt; nu står skolorna på kö för att få besök.
Lastbilen besöker musikfestivaler och har precis som svenska LO en sommarjobbssatsning då de besöker typiska sommarjobb.
– Förra sommaren fick vi 52 pressklipp på två månader. DÅ syns vi mycket. Och när de unga bli medlemmar måste vi vara närvarande på deras arbetsplatser. Vi måste ringa upp och fråga hur det går, om de har problem som vi kan hjälpa dem med, så de förstår att vi arbetar för dem.
Han varnar också fackförbunden för att bli alltför resultatinriktade.
– Att bara titta på antalet medlemmar är en kortsiktig lösning. Det vi måste göra i ungdomsarbetet är att ändra deras bild av facket. Det ger inga medlemmar på kort sikt, men kanske om några år.
Han kallar ungdomsarbetet för ett Sisyfosarbete, något som aldrig stannar upp utan bara börjar om och börjar om.
– Satsningen på ungdomar kan inte vara ett projekt som kan avslutas. Att fokusera på dem är ett arbete som måste pågå hela tiden, avslutar Peter Røntved Andersen.