Han är mannen bakom Snikkibältet – "Jag var skraj när jag kom till bygget"

Det tog decennier innan uppfinnaren Alfred Nobel hade lyckats utveckla dynamiten till en något så när säker metod för sprängning. Historien om Snikki-bältet är betydligt snabbare och tog sin början 1966 då en 24-årig snickare från Dalarna tänkte ett steg längre.

Snickaren var Bengt Fyhr och jobbade på ett bygge i Täby utanför Stockholm den där heta sommaren. Bengt veckopendlade från Rättvik och trivdes inte särskilt bra i storstaden. De stekande dagarna på bygget gjorde inte saken bättre. Arbetsbyxorna var varma, hängslena skavde på axlarna och Bengt fick märken på benen av spiken i fickorna som rev honom när han gick runt på arbetsplatsen.

Den unge snickaren kände att han måste göra något.

– Man gick väl där och funderade, berättar Bengt, som till slut fick en snilleblixt.

En kväll, när han satt vid bordet i sitt lilla rum på Dalagatan i centrala Stockholm, började han rita på ett papper. Han skissade på ett slags bälte med tre olika spikfack, en avlång ficka för tumstocken och en ögla för hammaren.

– Jag tänkte att jag fick med allt jag behövde om jag gjorde så. Det gav ju sig självt eftersom jag var mitt uppe i det, säger Bengt.

Framåt helgen köpte 24-åringen en skinnbit på en affär vid S:t Eriksplan och hemma i Dalarna skar han till bältet och nitade dit fickorna.

Eftersom ingen sett ett snickarbälte på ett bygge tidigare i Sverige var Bengt lite orolig för hur han skulle tas emot när han klev in på jobbet med sin nya uppfinning runt midjan på måndagen.

– Jag var väl lite skraj när jag kom till bygget den dagen men jag tänkte: ”Man får väl ta risken”.

Till Bengts förvåning uteblev de häcklande kommentarerna. De andra snickarna tittade istället intresserat på den unge masen, som tack vare bältet kunde skippa hängselbrallorna, slapp röda märken på benen och rörde sig friare på bygget. Efter ett tag började beställningarna från kollegorna komma.

Det var några grabbar i min ålder som var intresserade, de ville att jag skulle göra bälten åt dem också. Så jag gjorde väl några, berättar han.

Bengt trivdes bäst hemma i Rättvik och uppfinningen av bältet blev hans chans att jobba på hemmaplan och slippa veckopendlandet.

– Jag köpte en symaskin för 100 spänn och lärde mig att sy. Jag fick tag på smärting, tyg med grov väv som jag använde. Sedan blev det mer och mer skinn.

Ryktet om det praktiska bältet växte och efter en tid var det inte bara snickare som ville ha Bengts innovation. Till stugan i Rättvik kom beställningar från elektriker och armerare – ja, hela branschen.

Nu gällde det att smida medan järnet var varmt. Bengt spånade tillsammans med sin fru Monica fram produktnamnet Snikki vid köksbordet och satte sedan ut små annonser i Byggnadsarbetaren. En svartvit illustration visade bältet, som kostade 34,50 kronor. Texten löd: ”Använd Snikki-bältet dagligen i arbetet. Du spar kläder och arbetar rationellt. I regn- och ruskväder, sätt Snikkibältet utanpå regnstället. Sommartid – jätteskönt.”

Annonserna tog skruv och affärerna fick ordentlig fart.

– Folk beställde från hela landet. Jag sydde och skickade bälten på postförskott varje dag.

Bengt fortsatte produktionen tillsammans med Monica och sin mor Maja i en verkstad hemma på gården, samtidigt som han anställde hemsömmerskor som hjälpte till med bältena. Men i mitten av 70-talet blev trycket för stort på företagaren Bengt, som behövde avlastning.

”Jag orkar inte själv”, tänkte han och frågade om vännen och revisorn Hans Furn kunde gå in i firman.

Vi blev kompanjoner. Jag var designer och utveckling av produkterna och Hans skötte administrationen.

Tack vare Hans inträde i företaget fick Snikki ett lyft. 1989 byggde de två entreprenörerna en fabrik där 30 personer jobbade. Snikki hade gått från en oväntad idé till storskalig affärsverksamhet på drygt 20 år.

Bolaget köptes senare upp av Fristads och arbetsklädsjätten äger fortfarande varumärket. Idag står det lokala företaget Fauna för produktutvecklingen.

– Snikki är en klassisk produkt och nu gäller det att få den yngre generationen att börja använda den. Vi har lanserat ett nytt bälte som är lättare och i mer modernt snitt, berättar Henrik Othelius, vd och ägare på Fauna.

Bengt gick i pension för tio år sedan, men har fortfarande tät kontakt med Fauna och följer allt som händer i utvecklingen.

Hela ditt liv förändrades när du uppfann bältet.

– Ja, det gjorde det. Men det har varit väldigt spännande och roligt. Och det här tilltaget har med hjälp av alla duktiga medarbetare gett många jobb i Rättvik. Det är nog det bästa.

Vad har du fått för reaktioner om bältet från hantverkare under åren?

– Det mesta är positivt. Många har anammat bältet helt, andra har inte kommit överens med det.

Idag tillverkas närmare 5 000 Snikki-bälten per år. Precis som när 24-årige Bengt för första gången presenterade uppfinningen på bygget i Stockholm är det unga som nappar på nyheterna. Det kan vara lättare modeller, upphängning för skruvdragare och fack för nyare verktyg.

– Jag tycker att vi har lett utvecklingen och då är de yngre alltid mer på hugget. Det gäller för oss att hela tiden hänga med, säger Bengt.