Sprängare: ”Vi är trötta på att svartmålas”

Enligt polisen kommer sprängmedlen vid kriminella konflikter främst från licensierade sprängningsföretag i Sverige. Det är Noa, underrättelseenheten vid polisens nationella operativa avdelning, som gör bedömningen. Till och med ”största delen” av ämnena tror man härrör från företag ”som har licens för legal import och innehav av sprängmedel”, skriver Noa i ett mejl till Svenska Dagbladet.

Flera sprängare reagerar på uppgifterna.

– Jag känner mig påhoppad faktiskt, säger Veor Åhlander, vd på Drive Demolering AB.

– De målar ut det som att vi är slarviga eller stjäl. Min upplevelse är att vi har jävligt bra koll. Man lämnar inte sprängmedel utan uppsyn och skulle man bli av med det tror jag att de flesta anmäler, säger Jonas Engsmark, bergarbetare på Häv och Gräv AB.

Enligt Veor Åhlander är det inget utbrett problem i branschen att sprängmedel försvinner.

– Det är taget ur luften. Vi hanterar tonvis varje år så sett till det sköter sig branschen väldigt väl. Jämför med polisen som inte ens kan hålla reda på sina tjänstevapen, säger Veor Åhlander.

Jonas Engsmark tror att det handlar om annat än rena stölder.

– Jag har arbetat på många företag men har aldrig hört att någon fått sprängmedel stulet. Min teori är att de kriminella mutar eller hotar någon, de har sina leverantörer, säger han.

Det är svårt att få fram fakta när det gäller hur de kriminella får tag i sprängmedel. För bara en månad sedan skrev Noa-chefen Mats Löfving att det till stor del är ”civilt sprängmedel från till exempel byggarbetsplatser i andra länder som används”, men också militära sprängmedel och hemmagjorda bomber.

Men nu gör man alltså en annan bedömning och säger att sprängmedlen till största del kommer från svenska företag. Noa vill inte svara på Byggnadsarbetarens frågor och tar endast emot frågor på mejl via polisens nationella mediacenter. När det gäller bedömningen svarar man: ”Det är Noas underrättelseenhet som gör bedömningen, och vi kan inte kommentera detta ytterligare då det handlar om underrättelseinformation”.

Jonas Engsmark menar att branschen sköter sig och att det är svårt att göra mer.

– Det finns ju redan id-märkning på sprängmedel men det är hur enkelt som helst att skära upp dynamiten, ta bort sprängmedlet och lägga det i en vanlig fryspåse.

Veor Åhlander dömer också ut det spårningssystem som finns. Till att börja med försvinner märkningen vid sprängning, så den fyller ingen funktion. Och att sprängmedel måste scannas och registreras i ett eget system har enbart medfört ökade kostnader.

– Det har uppenbarligen inte minskat sprängningarna, bara inneburit krångel för oss. I Finland valde branschen att inte ha det systemet, men där sker inga sprängningar.

Förra året lade regeringen ut ett uppdrag för att se över och kanske skärpa reglerna kring civila sprängmedel. Det är viktigt att branschen är involverad i det arbetet, säger Veor Åhlander som har några egna åtgärdsförslag, i den mån det handlar om civila sprängmedel.

Det ena är att sprängningstillstånd idag hanteras av polisen och förvaringstillstånd av kommunen, men polisen borde sköta bådadera. Det andra är att det borde vara straffbefriat att bli av med sprängmedel.

– Idag är det nog många som drar sig för att anmäla då det föreligger ett straffansvar för bristfällig hantering. Men målet måste ju vara att så snabbt som möjligt få stopp på det stulna sprängmedlet, säger Veor Åhlander.

Byggnadsarbetaren har tidigare skrivit om flera fall där sprängmedel stulits från bygget.

Kristian Borg, kb@byggarb.se

Gå med i Facebookgruppen Arbetsmiljö på bygget och få de senaste nyheterna i ditt flöde.